Framförhållning vid strukturförändringar

Motion 2001/02:A218 av Inger Lundberg m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att staten inom ramen för arbetsmarknads- och näringspolitiken stimulerar företagens vakenhet och kompetens för omvärldsbevakning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av lagstiftning eller andra åtgärder från statens sida för att stärka de anställdas möjligheter att anlita expertkompetens för att analysera ett företags långsiktiga förutsättningar på marknaden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat statligt stöd till utbildning av fackliga ledamöter i bolagsstyrelser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en analys av hur företag vid nedläggning eller kraftig neddragning tagit sitt ansvar för de anställdas vidareutbildning och jobben på berörda orter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige med kraft måste driva kraven på de anställdas rätt till styrelserepresentation i EU.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige måste kräva en översyn av nuvarande regler om stöd till företag som flyttar jobb från ett EU-land till ett annat.

Motivering

Styrelsen för Avesta Polarit har nyligen beslutat att produktionen vid stålverket i Degerfors skall avvecklas och verksamheten flyttas. Beslutet har väckt bred debatt om regelverket runt företagsflytt från vårt land. De goda förutsättningarna i Degerfors gör dock att det vore fel att se ärendet som avgjort redan nu. Oavsett utgången finns det skäl att föra en bred diskussion om villkoren vid företagsnedläggning. Detta såväl mot bakgrund av beslutet i Degerfors som de omfattande varslen vid bl.a. Ericsson i Kumla.

Svensk industri har tagit viktiga marknadsandelar under senare år. Till det bidrar en hög produktivitetsutveckling, en avancerad arbetsorganisation med hög kompetens hos de anställda och hög grad av flexibilitet.

Det är många faktorer som styr företagens lokalisering, ofta i betydligt högre grad än löneläget i ett enskilt land; arbetskraftens utbildning och kompetens, närheten till goda forskningsmiljöer, logistiska förutsättningar, materialförsörjning och kvalitet, allmän infrastruktur, liksom den politiska stabiliteten och tillgången till en kvalificerad, serviceinriktad och hederlig byråkrati.

Det är genom hög kompetens och bred delaktighet från de anställda som Sverige också framgent måste möta konkurrensen från låglöneländerna. Därför är det av högsta vikt att ett förslag till individuella kompetenskonton läggs fram för riksdagen. Genom att stärka de anställdas möjligheter till utveckling kan företagen bidra till att minska de negativa effekterna av strukturomvandlingar. På en marknad i stora förändringar är den enskildes möjlighet att vara anställningsbar en viktig del i anställningstryggheten.

Det pågår också en bred debatt om riskerna med den s.k. kvartalskapitalismen, d.v.s. att företag utan starka ägare tenderar att bortse från långsiktigt företagsekonomiska sunda beslut till förmån för snabba reaktioner på börsen. Det är angeläget att också den svenska staten, som ägare till stora pensionsfonder och ansvarig för det allmänna pensionssystemet, följer och stimulerar denna.

Hur framgångsrik en svensk strategi för tillväxt än är, kommer vårt land som andra att drabbas av nedläggningar och företagskriser. Det krävs därför bättre möjligheter att förutse förändringar. Företag måste ägna mer tid åt omvärldsbevakning och avsätta resurser för att utveckla nya produkter och marknader. Det gäller inte minst mindre företag och underleverantörer. Där drabbas företagsledning och anställda ofta mycket direkt av omvärldsförändringar som de själva inte haft en bild av. Så kan t.ex. en svensk underleverantör få hela sin marknad sönderslagen när ett större företag flyttar från Sverige.

Statens olika aktörer inom närings- och arbetsmarknadspolitiken, genom bl.a. organisationer som Vinnova, NUTEK, länsstyrelser och regionala högskolor, skulle kunna spela en större roll för att öka företagens vakenhet och kompetens för omvärldsbevakning. Företagens skyldigheter att kontinuerligt involvera de anställda i frågor som rör utveckling och strategival bör också understrykas av företrädare för det allmänna.

MBL och lagen om styrelserepresentation ger de anställda möjlighet att följa och påverka beslut om strukturomvandling. Inom bland annat verkstadsindustrin kompletteras de med utvecklingsavtal. Dessa ger det lokala facket möjlighet att anlita en löntagarkonsult för att värdera företagets underlag. Det har spelat en viktig roll för fackets möjligheter både att vara med och utveckla verksamheten i Degerfors och för den analys som nu görs av det senaste nedläggningsbeslutet. Det finns skäl att analysera om staten genom lagstiftning eller på annat sätt skall medverka till att de anställda också får möjlighet att, utan att det föreligger ett omedelbart hot mot verksamheten, utnyttja experthjälp för att analysera ett företags utvecklingsmöjligheter.

Staten bör vidare förstärka sitt stöd till utbildning av fackliga ledamöter i bolagsstyrelser. Degerfors- och Kumlaexemplen visar vilken viktig roll kompetenta fackliga ledare kan spela. Genom sitt breda kontaktnät och sin förmåga att se långsiktigt på sitt företags utveckling kan de ge mycket värdefulla bidrag till ett enskilt företags utveckling. Det är dock ingen enkel uppgift för en facklig företrädare att delta i styrelsearbetet. Den fackligt aktive behöver både utbildning och stöd av andra kamrater för att tränga in i material och hävda sin uppfattning i en grupp av många gånger internationella styrelseproffs. De medel för fackligt aktiva styrelseledamöter som slussas via Arbetslivsinstitutet har dock minskat på senare år. Den senaste tidens erfarenheter bör bidra till att bidragen ökas genom omfördelning.

Erfarenheterna från företagsnedläggelser och större neddragningar av personalstyrkan vid ett företag behöver analyseras. Det är angeläget att det finns en bra belysning av vilka modeller som använts för att utbilda de anställda och skaffa nya jobb på drabbade orter. Avsikten är att uppmärksamma företagens ansvar när det sker större uppsägningar. Huvudansvaret för konsekvenserna av olika strukturbeslut måste ligga hos företagen. Stöd från samhället kan bara vara ett komplement.

Vi känner dock tveksamhet till att genom omfattande ytterligare svensk lagstiftning införa nya kostnader för företag som vill avveckla verksamhet i Sverige. En sådan tröskel kan möjligen stänga befintlig verksamhet inne för en begränsad tid. Den skulle säkert också stänga framtida verksamhet ute och därmed bli hinder för strukturomvandling. På sikt kan en stel lagstiftning försämra förutsättningarna för tillväxt och välfärd. Det finns därför goda skäl att avvakta den utredning som nu genomförs om förutsättningarna för parterna att avtalsvägen bredda tillämpningen av trygghetsavtalen.

En sund strukturpolitik kräver att de fackliga organisationerna har goda förutsättningar att agera internationellt. Sverige har ställt krav på gemensam lagstiftning till stöd för fackets möjligheter att agera över gränserna. Erfarenheterna från Avesta Polarit understryker behovet av att de fackliga organisationerna ges rätt till styrelserepresentation inom hela EU.

Det finns vidare starka skäl att se över användningen av EU-medel som ges till företag som etablerar sig i andra EU-länders stödområden. Det blir direkt stötande om t.ex. svenska skattebetalare skall bidra till att svenska företag flyttas från områden som Bergslagen till ett stödområde i ett annat land.

Stockholm den 26 september 2001
Inger Lundberg (s)
Helena Zakariasén (s)	Maud Björnemalm (s)
Lennart Axelsson (s)