av01ofJohanssonm.fi. Fred och avspänning

Motion 1988/89:U402

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U402

av01ofJohanssonm.fi.
Fred och avspänning

Sammanfattning

Arbetet för nedrustning, mänskliga rättigheter, bistånd och en uthållig
ekologisk utveckling måste vara viktiga delar av svensk utrikespolitik.

Sveriges Europa-politik måste ha ett alleuropeiskt perspektiv som syftar
till att skapa förtroende och utveckling i hela Europa.

Centerpartiet föreslår ett program för kärnvapennedrustning som bl.a.
innehåller förbud mot kärnvapenprov. Allvarlig kritik riktas mot Frankrikes
kärnvapenprov på Muroroa. Befolkningens miljö och hälsa hotas. Frankrike
avser nu att utvidga proven till ännu en atoll. Centerpartiet föreslår att
Sverige fördömer Frankrikes agerande och kräver öppen redovisning av de
uppkomna cancerskadorna.

Sambandet mellan kärnvapen och kärnkraft kräver åtgärder. I USA
förbereds förslag om att staten ska kunna ta över kärnkraftverk om det
behövs för tillverkning av atombränsle för vapenändamål. Centerpartiet
kräver en förändring av IAEAs verksamhet, så att den begränsas till att gälla
kontroll av kärnkraften och förhindrande av kärnvapenspridningen.

Den marina kapprustningen påverkar Sveriges säkerhet. Regeringen bör
lägga fram ett genomarbetat förslag till konkreta åtgärder. Centerpartiet
föreslår förbättrad kustsäkerhet, nedskärning av de strategiska kärnvapenubåtarnaoch
ubåtsbekämpande styrkor, återhållsamhet med marina övningar
m.m.

Centerpartiet föreslår en skärpning av praxis vid örlogsbesök av kärnvapenvapenmakter.
Sverige måste försäkra sig om att kärnvapen inte medförs
till svenska hamnar och dessutom arbeta för internationella regler för dessa
besök.

En parlamentarisk arbetsgrupp bör tillsättas för att driva på arbetet med en
kärnvapenfri zon i Norden.

Inledning

Det viktigaste målet för svensk utrikespolitik måste vara att bidra till en värld
i fred. Vapenutvecklingen har nått därhän att ett nytt världskrig med all
sannolikhet skulle innebära undergången för vår civilisation, kanske för
människosläktet. Det är en helt ny situation som uppstått i och med att
människan för första gången i sin historia skapat de tekniska förutsättningarna
att kunna utrota sig själv.

De senaste 40 åren har förskonat oss från ett verkligt stormaktskrig, men
ändå har den s.k. efterkrigstiden varit en period fylld av krig. Även om alla
dessa krig varit begränsade i sin omfattning, så har de varit förödande för de
områden och folk som drabbats. I många delar av världen är krigen det
avgörande hindret i arbetet för att skapa drägliga livsförhållanden för
människorna. Kriget är en viktig orsak bakom de senaste årens svältkatastrofer,
och den vanligaste orsaken till att 15 miljoner människor i vår värld
befinner sig på flykt. Så gott som varje konflikt bär dessutom i sig fröet till en
världsbrand. Kampen för fred får därför inte bara handla om att förhindra
den slutliga världskatastrofen, utan måste också inriktas på att få ett slut på
de många krig som plågar vår värld.

Det senaste året har inneburit en glädjande avspänning mellan supermakterna,
reella framsteg på nedrustningsområdet och början till lösningen på
flera regionala konflikter.

År 1988 inledde Sovjetunionen utmarschen från Afghanistan. Vietnam
började dra sig tillbaka från Kampuchea. Iran och Irak enades om vapenvila
efter ett till synes oändligt krig, vars oerhörda förluster i striden om små
landområden och i giftgasanfall påminde om första världskriget. Sydafrika
visade sig villigt att lämna Namibia och kubanerna lovade lämna Angola.
Supermakterna bidrog med avspända kontakter. USA och Sovjetunionen
skrev under INF-avtalet om att skrota de landbaserade kärnvapenladdade
medeldistansrobotarna. Gorbatjov lade fram en nedrustningsstrategi som
förhoppningsvis leder till att östs och västs enorma arméer kommer att
minskas.

Bakom den ökade fredsviljan ligger både ekonomiska realiteter, skicklig
diplomati och effektiva påtryckningar. En annan viktig orsak till den positiva
utvecklingen var folkens revolt mot krig. Folken har demonstrerat sin ovilja
att skicka män och söner i krig. Det verkar också som om världens ledare
under 1988 begrundade kostnaderna för att vidmakthålla konflikter och de
drog slutsatsen att priset var för högt.

År 1988 var ett år då miljöhoten blev alltmer påtagliga. Föroreningarna av
haven drabbade nästan alla kontinenter. Jordens lungor, de tropiska
regnskogarna, avverkades i en allt snabbare takt. Miljöproblemen undergrävde
en uthållig utveckling. Miljöfrågorna måste snarast bli en viktig del av
det internationella samarbetet och solidaritetsarbetet. Det förutsätter att
ökade resurser avsätts inom den svenska utrikesförvaltningens ram. Riksdagen
bör ge regeringen detta till känna.

Konflikterna fortsätter dock på många håll i världen. Irak fortsatte kriget
mot den egna kurdiska befolkningen och drev ca 55.000 människor över
gränsen mot Turkiet. I Iran riktades våldet mot landets egna oppositionella.

Intifadan, det palestinska upproret mot den israeliska ockupationsmakten
på Västbanken och Gaza, pågick hela 1988. 300 unga palestinier dödades och
mångdubbelt fler skadades eller misshandlades. Världsopinionen vändes till
palestinsk fördel, inte minst efter PLO-ledaren Arafats avståndstagande från
terrorhandlingar och erkännande av Israels rätt att existera. I Centralamerika
bröt fredsförhandlingarna samman, men sandinisterna förlängde vapenvilan.
I Chile sa man i en folkomröstning nej till att låta Pinochet sitta kvar
längre än till 1990. Ännu en diktatur är därmed i gungning.

Mot.

U402

Men i land efter land fängslas människor för sina åsikters skull, torteras Mot. 1988/89

och avrättas. Många förnekas rätten att få välja bostadsort och hemland. U402

Detta trots att inga människor före oss har leva med ett så välutvecklat
internationellt skydd för de mänskliga rättigheterna som vi gör i dag. Detta
trots att det har gått fyrtio år sedan FN:s allmänna förklaringom de mänskliga
rättigheterna antogs. Sverige måste ständigt öka trycket på regeringarna att
ansluta sig till de internationella konventionerna och sedan få dem att
respektera dem.

Trots det gångna årets många positiva händelser härskar på flera håll krig,
ofrihet, miljöförstörelse och fattigdom. Det är fyra hot mot mänskligheten
som på många sätt har ett samband. Kampen för fred och arbetet för en
positiv ekonomisk och ekologisk utveckling på vår jord hänger intimt
samman. Centerpartiet lämnar i de utrikespolitiska motionerna förslag till
åtgärder som syftar till att skapa förutsättningar för en uthållig utveckling i
fred och avspänning.

En svensk fredspolitik

Det är viktigt att vårt land på allt sätt försöker lämna sitt bidrag till att
förstärka den utveckling mot fred och avspänning som nu förefaller möjlig.

En samlad svensk fredspolitik måste ha en rad samverkande element.

Nedrustningspolitiken är givetvis ett av dessa. Sverige har en lång och
hedrande tradition att med seriösa och konkreta förslag försöka bidra till en
nedrustningsprocess. Det bygger på medvetandet om att kapprustningen i sig
bidrar till att öka den politiska spänningen i världen och därmed krigsrisken.

Dessutom innebär kapprustningen ständigt större risker för krig av misstag,
värre konsekvenser av ett krig och ett orimligt slöseri redan i fredstid. Det är
viktigt att Sverige fortsätter att ha en hög aktivitet på nedrustningsområdet.

Arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter är ett annat viktigt inslag i
en fredspolitik. Förtryck skapar helt naturligt motstånd och därmed konflikter.
Kampen för frihet är lika gammal som mänskligheten, och måste alltid
betraktas som legitim. Viljan till fred får inte innebära ett accepterande av
förtryck. Därför är respekten för demokratiska principer och mänskliga
rättigheter en förutsättning för en fredlig värld.

En fredlig värld måste också präglas av ekonomisk rättvisa. Fattigdom och
misär är också en naturlig rot för motsättningar och konflikter. Viljan till fred
får inte bli ett skydd för ekonomisk utsugning och för politiskt förtryck. Att
främja bättre levnadsvillkor och en långsiktig, ekologiskt hållbar utveckling
är därför också en nödvändig del av vår fredspolitik.

Avspänningsprocessen förutsätter ett ökat förtroende mellan folken,
vilket i sin tur förutsätter ökat ekonomiskt, socialt, miljöpolitiskt och
kulturellt samarbete. Sverige bör därför aktivt verka för att främja ett sådant
utbyte mellan öst och väst, inte minst i vår egen del av Europa.

I motioner till årets riksdag för centerpartiet fram förslag på samtliga dessa
områden. Vi hänvisar till motionerna 1988/89:U505 om mänskliga rättigheter,
U230 om u-landspolitiken och U561 vidgade östkontakter. I denna
motion kommer vi fortsättningsvis att koncentrera intresset kring nedrustningsfrågorna.
4

Samarbete i Europa

Trots att stormakterna USA och Sovjetunionen har dominerat nedrustningsprocessen
under det gångna året har de neutrala och alliansfria staterna
spelat en viktig roll, inte minst i Europas politiska liv. I ESK, den europeiska
säkerhetskonferensen, liksom i andra multilaterala säkerhetsförhandlingar,
fungerar dessa länder som katalysatorer och samtalspartners som stimulerar
den öst-västliga dialogen. Detta gäller särskilt i rollen som förtroendeskapare.
I denna nya roll tjänar de ett alleuropeiskt säkerhetsintresse, samtidigt
som de värnar om sina egna intressen. Vi anser att neutraliteten är en fast
grund att bygga säkerhetspolitiken på. Den skapar stora möjligheter också
för framtiden att bidra till fred och avspänning. Att verka för fred, frihet,
öppenhet och samarbetei Europa är en av de mest centrala uppgifterna för
svensk utrikespolitik. En av de stora utmaningarna i vår tid är fortfarande att
undanröja de konflikthot som ännu består som en följd av andra världskriget.
Sveriges offensiva Europa-politik måste därför ha ett alleuropeiskt perspektiv.

Självständig svensk utrikespolitik, och en politik som konsekvent bidrar
till neutralitetspolitikens trovärdighet, är en förutsättning för att Sverige ska
kunna göra aktiva insatser för fred, frihet, öppenhet och samarbete i
Europa.

ESK-konferensen om säkerhet och samarbete i Europa har kommit att bli
ett betydelsefullt instrument i förhandlingsarbetet. Den startade med
Helsingfors-dokumentet 1975 som behandlar frågor om handel, mänskliga
kontakter och rättigheter och kultur. Det spänner således över många
områden. Redan de beslut som där fattades var mycket förpliktigande.

Överenskommelsen i Wien innebär stora framsteg inte minst vad gäller
möjligheterna att kontrollera de mänskliga fri- och rättigheternas efterlevnad.
Viktigt är att vi ser till att dessa skydd upprätthålls och att kontakterna
utökas såväl vad gäller handel-, kultur- som miljösamarbete.

Sverige tillmäter ESK-processen stor betydelse och det finns all anledning
att göra det. Det är viktigt att alla länder i Europa kan träffas och diskutera
angelägna problem - det är en viktig del av de förtroendeskapande
åtgärderna i Europa. Sverige måste aktivt delta i ESK-konferensens fortsatta
arbete. Det är av stor betydelse att bl.a. inom ESK kunna följa upp
Stockholms-konferensen för att få till stånd förtroende- och säkerhetsskapande
åtgärder. Det kan leda vidare till europeiska nedrustningsförhandlingar
och kan bidra till att minska riskerna för överraskande, konventionella
angrepp och ytterst kärnvapenkrig.

Konventionella vapen

Gorbatjovs tal i FN om nedskärning av de konventionella styrkorna i
Centraleuropa kan innebära ett genombrott i förhandlingarna om dessa
vapen. Om ett krig med konventionella vapen skulle utbryta i Europa vet vi
att verkningarna skulle bli oerhörda. Risken finns också att ett sådant krig i
värsta fall kan trappas upp med kärnvapen.

Under senare år har det skett en kraftig satsning på konventionell upprustning.
Den pågående konventionella kapprustningen medför en ökad roll för

Mot.

U402

militära maktmedel i internationell politik och en minskad roll för folkrätten. Mot. 1988/89

För mindre stater är detta starkt negativt. Risken för att bli angripen med U402

konventionella vapen framstår i det sammanhanget som det främsta hotet
mot deras säkerhet.

Förslag om en kärnvapenfri korridor fri från slagfältskärnvapen i Europa
måste kombineras med förslag om begränsningar och/eller förändringar av
det konventionella försvaret för att inte leda till upprustning. Sådana
begränsningar kan vara knutna till ömsesidiga truppreduceringsavtal.

En annan möjlighet är att avlägsna både kärnvapen och avancerade
konventionella vapen inom ett visst område från vardera gränsen, eller att
från det området dra tillbaka de konventionella system som kan användas
offensivt. Sverige bör ta initiativ till sådana studier av hur begränsningar kan
åstadkommas av kärnvapen och konventionellt försvar i Europa i syfte att
åstadkomma militär avspänning och driva på nedrustningsprocessen.

Det är viktigt att Sverige hävdar de neutrala och alliansfria staternas rätt i
de förestående förhandlingarna om konventionella vapen och upprätthåller
effektiva kanaler till den förhandling som ska påbörjas mellan NATO och
Warszawa-pakten.

Skydd för civilbefolkningen

Konventionella vapen används i dag i ett trettiotal krig. Flertalet av
dödsoffren har varit kvinnor och barn och det är en utveckling som fortsätter.

Under första världskriget var 5 % av de dödade civila och under andra
väldskriget steg siffran till 50 %. I Vietnamkriget var 80 % civila och under
den pågående konflikten i Libanon har andelen stigit till över 90 %. Kvinnor
och barn är de hårdast drabbade. Särskilt svåra förhållanden uppstår ofta
under inbördeskrig och interna konflikter. I dessa ger inte heller folkrätten
ett tillräckligt skydd. De moderna vapnen gör civilbefolkningen alltmer
utsatt. Överenskommelsen angående konvention om barns rättigheter kan
komma att innebära förbättringar för barnens situation i krig och konflikter.

De alltmer utstuderade moderna försåtsvapnen, som t.ex. landminor med
splitterverkan, utgör en frukansvärd fara även lång tid efter det att krig och
konflikter har upphört. De drabbar oskyldiga, ibland generationer efter det
att de har utplacerats. De bidrar därigenom till att förlänga krigets lidande
och det hat som krig sår. Det är ytterst angeläget att frågan om bortskaffande
av kvarlämnad krigsmateriel aktualiseras i FN av den svenska regeringen.

Vi anser att skyddet av civilbefolkningen måste ges särskild uppmärksamhet.
Sverige bör ta initiativ till en studie om vilka åtgärder som bör vidtas för
att förstärka skyddet för civilbefolkningen.

FN ^fredsbevarande roll

FN-stadgan inleds med orden Vi, Förenta Nationernas folk, är beslutna att
rädda kommande generationer undan krigets gissel och att leva tillsammans i
fred med varandra så som goda grannar. För ett land som Sverige är det
naturligt att slå vakt om FN-stadgans folkrättsliga principer och FN:s
ställning i den internationella politiken. På nedrustningsområdet innebär
stödet för FN:s verksamhet samtidigt att vi slår vakt om alla staters rätt att

delta i förhandlingar som berör deras egen säkerhet. Det är därför naturligt Mot. 1988/89
för Sverige att i första hand kräva att nedrustningsfrågor behandlas i organ U402
där alla FN-stater kan delta. Den fredsbevarande och konfliktlösande roll
som FN nu återtagit ska ges allt stöd.

Program för kärnvapennedrustning

I FN-rapporten om kärnvapeninsatsernas miljöverkningar från 1988 konstateras
att risken för en ödesdiger utveckling finns redan vid begränsad
användning av kärnvapen. Inga länder, oavsett om de kommer att vara direkt
berörda eller ej, skulle undgå konsekvenserna. Den nuvarande civilisationen
skulle inte kunna bestå eller återupprättas. Eftersom konsekvenserna är av
så oerhörd omfattning och drabbar alla folk måste det militära tänkandet om
avskräckningsstrategier förändras. Riskerna för ett kärnvapenkrigs långtgående
följder för människans överlevnadsmöjligheter och för den yttre miljön
(bl.a. globala klimatförändringar) måste ges särskild uppmärksamhet.

I WHO:s studie om kärnvapenkrigets effekter på hälsa och hälsovård
klargörs att hälso-och sjukvårdsorganisationen inte skulle kunna lindra
situationen på något avgörande sätt. Vi anser att sådana studier som sprider
kunskap om effekterna av kärnvapenkrig är av stor betydelse. Den svenska
regeringen har tidigare motsatt sig en uppföljning av WHO-rapporten. Vi
anser att Sverige bör bidra med de ekonomiska resurser som behövs för att
genomföra det fortsatta arbetet.

Sverige måste fortsätta att driva kraven om nedrustning av kärnvapen. Det
innebär

- fullständigt stopp för kärnvapenprov

- fullständigt stopp för tillverkning av kärnvapen och deras vapenbärare

- förbud mot all vidare utplacering av kärnvapen och kämvapenbärare

- fullständigt förbud för produktion av klyvbart material för vapenändamål.

Fullständigt provstoppsavtal

Sverige har länge drivit ett aktivt arbete för att få till stånd provstoppsavtal.

Det finns ett gällande partiellt provstoppsavtal från 1963. Sverige har i FN:s
nedrustningskonferens lagt fram förslag till ett fullständigt provstoppsavtal.

Sverige har också tagit fram en metod för att seismologiskt mäta och
kontrollera kärnexplosioner.

Ett totalt provstoppsavtal framstår i dag som en av de angelägnaste
frågorna i nedrustningsarbetet. Ett provstopp skulle på sikt leda till ett slut på
kärnvapenframställning. Hagforsanläggningen visar på en metod att seismologiskt
mäta och kontrollera kärnexplosioner. Sverige bör ta förnyade
initiativ för att få till stånd ett totalt provstoppsavtal.

Den svenska regeringen bör fördöma kärnvapenprov var helst de förekommer
och oberoende av vilket land det gäller. Från centerpartiet har vi i
riksdagen särskilt kritiserat de franska kärnvapenproven vid Muroroa som
sker mot befolkningens vilja. Civilbefolkningen i området har drabbats av
cancersjukdomar. Miljön har skadats på ett påtagligt sätt. Detta är en grov
kränkning av befolkningens rätt till hälsa och välfärd. Den franska regering

en har hemlighållit omfattningen av skadorna och vägrat att medverka i Mot. 1988/89

internationella cancerregister. Frankrike avser nu att utöka sprängningarna U402

till ännu en atoll, Fangataufa. Ön ska användas för kraftigare sprängningar,

vilket ytterligare understryker vårt krav på ett fullständigt provstopp. Vi

anser att den franska regeringens agerande är upprörande och föreslår att

Sverige tar initiativ till en internationell kartläggning av skador på människor

och miljö, som en följd av kärnvapenproven i Muroroa.

Kärnvapen i rymden

Rymden tillhör hela mänskligheten och får inte missbrukas för krigiska
syften. Det är positivt att kunna använda satelliter i rymden för kommunikation
och information. Det är också nödvändigt med satelliter för att
kontrollera avtal på nedrustningsområdet.

FN har givit nedrustningskonferensen i uppdrag att förhandla för att
förhindra en kapprustning i rymden. USA och Sovjetunionen har tillsammans
skickat upp ca 2 000 militärt inriktade satelliter. Nu föreligger en risk
för ytterligare militarisering av rymden genom utveckling av vapensystem
direkt för rymden genom bl.a. SDI, det s.k. stjärnornas krig. Sovjetunionen
har sedan länge testat antisatellitsystem. Båda stormakterna forskar
kring partikelstrålvapen och laser för rymdändamål. När supermakterna
kommer så långt som till prov med de nya systemen äventyras ingångna avtal
och förhandlingarna om rustningsbegränsningar försvåras ytterligare. Tidsfaktorn
är av avgörande betydelse. Därför är det nödvändigt att utan
dröjsmål få till stånd internationella förhandlingar för att förhindra en
kapprustning i rymden.

Radiologiska vapen

Ölyckan i Tjernobyl 1986 har ytterligare aktualiserat frågor om risker och
konsekvenser vid bekämpning av anläggningar och om material som skulle
kunna leda till spridning av radioaktivitet.

En särskild fara utgör möjligheten att kärnkraftverk skadas i krig och att
stora mängder radioaktivt material sprids ut i omgivningen. Utredningar
publicerade de senaste åren visar att om en sådan anläggning träffas av ett
kärnvapen uppstår en oerhörd förstärkning av strålningsverkan.

Men även ett angrepp på kärnkraftverk med konventionella vapen kan
utlösa spridning av stora mängder radioaktivitet. Angrepp på kärnkraftverk
skall därför jämställas med massförstörelse. Sverige måste fortsätta att verka
för en snar överenskommelse för att sådana angrepp förbjuds inom ramen för
ett avtal mot radiologisk krigföring.

Sambandet kärnkraft/kärnvapen

Sambandet mellan civil och militär användning av kärnenergi är uppenbart,
bl.a. genom att det högaktiva avfallet kan användas som utgångspunkt för
framställning av vapenplutonium. Reaktorer som kan utnyttjas för produktion
av både elenergi och vapenplutonium är fullt möjliga. Sammantaget ger
detta bilden av en energikälla som är oacceptabel ur miljösynpunkt, nära 8

förbunden med atomvapnen och deras spridning, omöjlig att helt säkert Mot. 1988/89
bemästra och dessutom dyr. U402

President Reagan föreslog hösten 1988 att den amerikanska staten ska
kunna ta över kärnkraftverk om de behövs för att göra atombränsle.

Flera stater söker uppenbarligen få reaktorer och upparbetningsanläggningar
i egen regi. En upparbetningsanläggning kan därigenom underlätta
vapenframställning.

Utredningar visar att företag i Västtyskland under flera års tid har mutat
folk vid kärnkraftverk för att få kontrakt på radioaktiva transporter. Risk
föreligger att klyvbart material smugglats vidare. Tungt vatten från Norge
tycks ha smugglats via Sverige och Västtyskland vidare till länder som söker
skaffa sig kärnvapen.

Genom den civila kärnkraften blir hela plutonium-teknologin en svag
länk. Upparbetning, transporter, lagring etc. ingår. Med en omfattande
hantering kan plutoniumstölder och terroraktioner bli återkommande företeelser.

Vid sekelskiftet planeras 25 000 kg separerat plutonium att fraktas inom
och mellan Europa och Japan, om kämkraftsindustrin där genomför
planerna på att använda plutonium i sina kommersiella kärnkraftverk. Som
en jämförelse kan nämnas att den bomb som fälldes över Nagasaki innehöll
sex kg plutonium. En så kraftigt utökad hantering av plutonium kommer att
försvåra möjligheterna att hindra plutoniet från att användas till kärnvapenframställning.
Exemplet visar att den omfattande hanteringen kommer att
kräva ett kontrollsamhälle.

Flertalet europeiska stater med kärnkraftprogram har valt att upparbeta
reaktorbränslet och kommer då att äga stora mängder reaktorplutonium.

Hur detta skall användas är icke bestämt, utan man förhandlar bara om
lagring i IAEA:s regi eller under dess kontroll (IPS). Detta är ingen lösning,
bara ett uppskjutande av problemet.

Slutförvar av använt kärnbränsle enligt den svenska KBS-3-metoden kan
inte heller accepteras, eftersom den enligt vår mening inte uppfyller kraven
på en säker förvaringsmetod. Trots problemen saluför nu Sverige denna
teknik som säker.

Centerpartiet är motståndare till kärnkraft. Vi har bl.a. tagit ställning
utifrån vetskapen om sambandet kärnkraft och kärnvapen. Centerpartiet
anser att Sverige bör ta initiativ till internationella åtgärder för att förhindra
spridning av kärnvapen via kämkraftsteknik och kämkraftsavfall.

Centerpartiet har i olika sammanhang kritiserat både den dubbla roll som
IAEA för närvarande har och organisationens allmänna inriktning. Vi har
framhållit det oförenliga i att både främja kärnkraftens utveckling och
samtidigt ha ett ansvar för att förhindra kärnvapenspridningen. Sprider man
kärnkraften sprider man också möjligheten för allt fler länder att skaffa sig
kärnvapen. Enligt vår mening måste Sverige kräva att IAEA:s stadgar
ändras så att organisationens uppgifter inskränks till att gälla dels kontroll
och säkerhet för den civila kärnkraften, dels att kontrollera och förhindra
kärnvapenspridning. Med en sådan förändring av inriktningen för IAEA:s
verksamhet skulle organisationen också kunna bli effektivare som kontrollorgan.

Kemiska vapen (C-vapen)

Sedan 1925 finns ett förbud mot användning av kemiska och bakteriologiska
vapen i krig.

Emellertid är detta protokoll inte tillräckligt. Det behövs en ny och mer
heltäckande konvention. Riskerna är stora annars, att man får en ny
generation av kemiska vapen, de s.k. binära vapnen. Kemiska vapen har
alltid varit svåra att handskas med för angriparen. De binära vapnen innebär
att man kan hålla olika kemiska medel separerade från varandra och att de
blandas först i avskjutningsögonblicket.Detta gör dem betydligt lättare att
handskas med och därmed ökar riskerna för ny produktion av C-vapen. USA
har beslutat om tillverkning av binära C-vapen.

Sovjetunionen har enligt rapporter använt kemiska vapen under hösten
1986 i Afghanistan. Framför allt skall bevattningstunnlarna ha utsatts för
angrepp. Kemiska vapen har också använts i kriget mellan Iran och Irak mot
den kurdiska befolkningen, på ett sätt som mest liknar folkmord.

Ministermötet i Paris i januari 1989 gav stöd åt en överenskommelse om
kemiska vapen. Förhandlingarna som pågår i Généve syftar till att inom tio år
få ett totalstopp för tillverkning av kemiska vapen, och förstörelse av de
vapen som finns i världen. Ett av de mest angelägna uppgifterna i 1989 års
nedrustningsarbete är att få till stånd ett heltäckande förbud mot kemiska
vapen. Detta arbete måste Sverige ge allt stöd.

Krigföring med bioteknik

Mångå länder använder sig av bioteknikens nya möjligheter för att undersöka
hur man kan skydda sig mot biologisk krigföring. Men kunskapen kan
också användas för att ta fram nya vapen.

Den första generationen stridsmedel som bedömdes realistiska att producera
med genteknik bestod av toxiner. Den andra generationen genetiskt
baserade stridsmedel som kan förutses är kombination av B-vapen(biologiska)
och C-vapen(kemiska). Genom att introducera genetiskt material, i en
aktiv bakterie, eller till ett virus som angriper människan, kan man tillverka
ett B-vapen som på relativt kort tid (timmar till dygn) verkar dödande.
Denna utveckling strider mot 1972-års B-vapenkonvention, men kan sannolikt
döljas under B-skyddsforskning. Centerpartiet har i en omfattande
motion om bioteknik utvecklat riskerna och möjligheterna med biotekniken.
Det är viktigt att Sverige i nedrustningsarbetet aktualiserar bioteknikens
utnyttjande för offensiva, militära syften, så att kontrollfunktionerna i
konventionen förstärks.

Marin kapprustning

Det finns risk att skrotning av landbaserade medeldistanskämvapen kompenseras
med en upprustning av sjöbaserade vapen. En betydande del av de
sjöbaserade vapnen antas ständigt vara ombord på fartyg eller flygplan på
rutinuppdrag. Om en ny generation sjöbaserade kryssningsmissiler skulle
tillkomma, kommer denna situation att ytterligare accentueras. Det stora
antalet kärnvapen till sjöss till trots, har kärnvapnen endast varit föremål för

en begränsad uppmärksamhet - säkert beroende på kärnvapenmaktemas Mot. 1988/89
politik att varken bekräfta eller förneka förekomsten eller frånvaron av U402
kärnvapen ombord på specificerade fartyg vid angivna tidpunkter. Man kan
också notera att antalet kärnkraftverk för framdrivning av u-båtar och andra
krigsfartyg är större än antalet kärnkraftverk på land.

Den marina rustningsutvecklingen är ingen isolerad företeelse utan en del
av den allmänna kapprustningen. Rustningskontroll avseende marina styrkor
och marin verksamhet måste därför bedömas på samma sätt som annan
rustningskontroll.

Den tekniska utvecklingen har gått lika fort inom det marina området som
inom övriga militära områden. Kärnvapnen, kärnreaktorerna, elektroniken,
datorerna, flyget, det automatiska slagfältet och vapenverkan är alla
teknikområden som utvecklas snabbt och är relevanta på det marina
området.

Nya metoder för navigation tillåter operation i nästan alla väder och i
mörker med allt större precision. Ubåtsoperationer i istäckta områden har
blivit rutin.

Den ökande marina aktiviteten har också ökat risken för oavsiktliga
incidenter, konfrontationer mellan olika marina förband, samt kollisioner
mellan militär och civil verksamhet på havet. Det visar inträffade händelser i
Persiska viken och i Medelhavet.

Sverige tog initiativ till en expertrapport om marin kapprustning som FN
ställde sig bakom 1985. Sverige lade 1988, tillsammans med Finland och
Indonesien, fram ett förslag om att frågan ska drivas vidare i FN. En
överväldigande majoritet stödde förslaget, endast USA röstade emot. Vi
anser att Sverige nu bör lägga fram ett genomarbetat förslag till konkreta
åtgärder.

Sverige har ett stort intresse av att få till stånd marin rustningskontroll. Det
har blivit allt svårare att överblicka den militära aktiviteten också i de
nordligare farvattnen. Kärnvapenbestyckade fartyg finns i vårt närområde
och diskussion pågår om garantier för att de inte anlöper svenska hamnar vid
örlogsbesök.

Åtgärder som skulle kunna minska den marina kapprustningen är

- begränsningar av ubåtar med strategiska kärnvapen å ena sidan och de
ubåtsbekämpande medlen å andra sidan (antal och verkan)

- skapande av rimlig kustsäkerhet för mindre och medelstora kuststater

- förtroendeskapande åtgärder

- återhållsamhet med marina övningar

- modernisering av internationella regler för sjökrigföring

En annan framkomlig väg kan vara överenskommelser om att taktiska
kärnvapen på ytfartyg förs i land. USA, som har en negativ inställning till
marina rustningsbegränsningar, har visat intresse för denna möjlighet.

Därigenom öppnas möjligheter till diskussioner om begränsningar av
kärnvapen.

Sverige aktualiserade vid FN:s specialsession om nedrustning 1988 frågan
om garantier för kärnvapenfrihet vid örlogsbesök. Det visade sig inte vara
möjligt att då nå framgång. Det internationella arbetet måste fortsätta. Det
bör dock inte hindra att Sverige, i avvaktan på internationella resultat, kräver

besked om att svensk lag i detta avseende respekteras i samband med Mot. 1988/89

örlogsbesök från kärnvapenmakter eller på annat sätt försäkrar sig om att så U402

sker. Det är viktigt att en sådan skärpning av praxis kommer till stånd.

Nordisk säkerhet

Det nordeuropeiska och det nordatlantiska området har fått en ökad
strategisk betydelse. Stormakterna har på olika sätt visat ett tilltagande
intresse för utvecklingen här. Den politiska utvecklingen i Sovjetunionen är
av stort intresse och kan på sikt förbättra det politiska klimatet i vårt
närområde. De konkreta nedrustningsöverenskommelsema mellan Sovjetunionen
och USA har ännu inte lett till någon nedrustning som speciellt
påverkar Nordeuropa. Det förekommer tvärtom en ökad militär aktivitet
från båda alliansernas sida i vårt närområde. Den ökande övnings- och
spaningsverksamheten har lett till gränskränkningar till sjöss och i luften som
aldrig får accepteras. Sverige måste vara fast beslutet att skydda landets
territorium med alla tillgängliga medel och att demonstrera för omvärlden att
våra gränser är definitiva.

Sveriges neutralitetspolitik måste fullföljas med fasthet och konsekvens.

Att vi i vår del av Europa under senare tid varit befriade från allvarliga kriser
betyder inte att situationen på våra breddgrader har varit statisk.

De nordiska länderna måste utifrån sina säkerhetspolitiska lösningar
överväga åtgärder som ytterligare kan konsolidera och stärka stabiliteten i
norra Europa. En kärnvapenfri zon skulle kunna stärka de nordiska
ländernas säkerhet. Idén om en kärnvapenfri zon i Norden bygger inte bara
på att de nordiska länderna skall förklara sig kärnvapenfria i både freds- och
krigstid och att kärnvapenmaktema skall avkrävas s k negativa säkerhetsgarantier.
Zonarrangemanget förutsätter också att kärnvapenmakterna drar
tillbaka sådana kärnvapen från det nordiska närområdet som i första hand
måste betraktas som ett hot mot de nordiska områdena. I synnerhet
förutsätts hela Östersjön bli kärnvapenfritt. Ett balanserat zonarrangemang,
som inte ger någon part ensidiga fördelar, skulle kunna främja avspänningen
i ett för stormakterna intressant område. De nordiska länderna måste först av
allt vara eniga om att det ligger i ländernas intresse att få till stånd en
kärnvapenfri zon i norra Europa. Det förutsätter också ett brett politiskt stöd
i partierna i de nordiska länderna. Centerpartiet ser det som värdefullt att en
enig svensk riksdag har slutit upp kring zontanken. Arbetet i ämbetsmannakommittén
angående en kärnvapenfri zon fortskrider, men nya initiativ
behövs för att driva på arbetet. Vi anser att en parlamentarisk arbetsgrupp
med företrädare för riksdagspartierna i Norden skulle innebära att frågan
förs framåt. Det kan leda till en fördjupad nordisk dialog i säkerhetspolitiska
frågor, utifrån de olika säkerhetspolitiska lösningar länderna valt.

Sverige måste ta fasta på möjligheterna att främja en avspänning i det
nordeuropeiska området. För Sverige är det, som vi tidigare nämnt i
motionen, viktigt att få till stånd förtroendeskapande åtgärder till sjöss i det
nordatlantiska och nordeuropeiska området. Det kan finnas skäl att inom
ESK-arbetet mer studera dimensionen från Medelhavet till Nordpolen,
utöver den som finns idag från Ural till Atlanten. Det är viktigt att man inom

ESK-arbetet tar fram ett speciellt program för förtroendeskapande åtgärder i
norra Europa.

Kryssningsmissiler är en vapentyp med nya egenskaper. De är lågflygande
och svåra att upptäcka. De är förhållandevis billiga att tillverka och kan
därför befaras få en allt större spridning om inte åtgärder sätts in för att
förhindra detta. De kan dessutom utgöra ett särskilt hot mot oberoende
länder som Sverige, genom att de med sina flygbanor kan kränka vårt
territorium. Även oavsiktliga kränkningar eller olycksfall vid hanteringen av
dem kan innebära ett hot mot oss.

Vi anser därför att det är angeläget att så snart som möjligt få till stånd
internationella förhandlingar som syftar till ett förbud mot kryssningsmissiler.

Krigsmaterielexport

Det som har hänt på vapenexportområdet har skadat Sveriges anseende och
utgör en utrikespolitisk belastning. Det får aldrig råda någon tvekan om att
reglerna för vapenexport och tillämpningen av dem fullt ut harmonierar med
den svenska säkerhets- och utrikespolitiken. Stor vikt måste läggas vid
totalbedömningen av köparlandets utrikes- och inrikespolitiska förhållanden.

Krigsmaterielexporten är nu föremål för en parlamentarisk utredning. Vi
anser att det är viktigt att utredningen klargör gränsdragningen mellan civil
och militär materiel, liksom ansvarsfördelningen mellan regering och
riksdag.

För att förbättra insynen bör det ske en öppen redovisning av vilka
dokument som är sekretessbelagda. I syfte att minska exportens omfattning
och antalet länder till vilka marknadsföringkan ske bör klargöras vilka länder
som uppfyller kraven för svensk export.

Samarbetsavtal får endast utnyttjas för att samutveckla svensk försvarsmateriel,
och självklart inte i syfte att kringgå svensk lag.

Kontrollmöjligheterna måste förbättras, helt på företagens bekostnad.
Om ett land bryter mot överenskomna regler ska all vapenexport dit
avbrytas, även om det gäller fullföjande av ingångna avtal. Det är viktigt att
dessa frågor behandlas av den parlamentariska utredningen.

Vi anser att det är av stor vikt att Sverige lägger fram förslag om
internationella regler för vapenhandeln i syfte att begränsa denna.

Säkerhetspolitisk forskning

För Sverige, som ett alliansfritt land, är det utomordentligt angeläget att ha
tillgång till inhemsk säkerhetspolitisk expertis, om möjligt stödd på egen
forskning i säkerhetspolitiska frågor. Detta gäller naturligtvis i första hand
analyser av närområdet, Norden och Europa, men måste självfallet också ses
i ett vidare perspektiv.Det är viktigt för såväl den försvarspolitiska analysen
som för säkerhetspolitiska bedömningar på nedrustningsområdet.

Möjligheten till beroende och självständighet i analyser och bedömningar:
att bygga upp och vidmakthålla en sådan kompetens kräver långsiktiga
satsningar och en samordning av tillgängliga resurser.

Mot.

U402

Idag finns ett ökande intresse för det nordiska området, nya tendenser på Mot. 1988/89
det militärtekniska och strategiska området, nya förhandlingsinitiativ och en U402

stigande insikt om de risker vi alla löper.

Det är därför angeläget att ett samlat grepp tas för att utreda den
säkerhetspolitiska forskningens framtid. Det är angeläget att möjliggöra och
slå vakt om en på en gång oberoende och kritisk, relevant och solid forskning.

På lång sikt ska ett sådant centrum skapa kompetens för att kunna formulera
alternativ för ett aktivt svenskt internationellt agerande. Möjligheterna att
skapa ett centrum för säkerhetspolitisk forskning i landet bör klarläggas.

Även en aktiv avspänningspolitik kräver strategiska studier och analyser av
internationella makt- och balansförhållanden. Sverige har under många år
åtnjutit även en internationellt stark expertposition i nedrustningsfora,
främst avseende kärnvapen och kemiska stridsmedel. En ökande komplexitet
i den internationella miljö som omger oss kommer att ställa växande krav
på vår framtida förmåga till säkerhetspolitisk bedömning och analys.

Utrikesutskottet har med anledning av centermotioner under flera år anfört
att det finns anledning att närmare överväga vad som skulle kunna göras för
att åstadkomma bättre överblick över den utrikes- och säkerhetspolitiska
forskningen och utredningsverksamheten i Sverige. Vi anser att regeringen
bör till riksdagen återkomma med förslag om ett säkerhetspolitiskt centrum.

Stöd till fredsorganisationer

Ett aktivt folkligt intressse för freds- och nedrustningssträvandena är en
viktig förutsättning för effektiva insatser vid internationella förhandlingar.

Centerpartiet har i en annan motion krävt att ett system med generella bidrag
införs till fredsorganisationer.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljöarbetet måste bli en viktig del av vårt internationella samarbete
och tillföras därtill nödvändiga resurser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om det fortsatta ESK-arbetet,

3. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna vad
som anförts om förtroendeskapande åtgärder i norra Europa,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om förhandlingarna om konventionella vapen,

5. att riksdagen som sin mening begär att regeringen tar initiatiativ
till en studie om förtstärkt skydd av civilbefolkningen i krig,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om program för kärnvapennedrustning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om förbud mot kryssningsmissiler,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om internationell kartläggning av skador som en följd av de
franska kärnvapenproven i Muroroa,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om internationella förhandlingar för att förhindra kapprustning
i rymden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om en konvention beträffande angrepp på kärnkraftverk,

11. att riksdagen som sin mening begär att regeringen i internationella
fora aktualiserar sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen,

12. att riksdagen som sin mening begär att regeringen tar initiativ till
en förändrad inriktning av IAEA:s verksamhet, i enlighet med
motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om heltäckande konvention mot kemiska vapen,

14. att riksdagen som sin mening begär att regeringen framlägger
förslag till konkreta åtgärder för att förhindra marin rustning,

15. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad som anförts om örlogsbesök av kärnvapenmakter,

16. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad som anförts om parlamentarisk arbetsgrupp för kärnvapenfri zon i
norra Europa,

17. att riksdagen som sin mening beslutar uppdra åt regeringen att ta
initiativ i syfte att få till stånd internationella regler för vapenhandeln,

18. att riksdagen som sin mening beslutar hos regeringen begära
förslag om ett säkerhetspolitiskt forskningscentrum.

Stockholm den 18 januari 1989

Olof Johansson (c)

Mot. 1988/89

U402

Karl Erik Olsson (c)

Görel Thurdin (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Karin Söder (c)

Gunnar Björk (c)

Gunilla André (c)

Pär Granstedt (c)

Börje Hörnlund (c)

Karin Israelsson (c)

Agne Hansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Larz Johansson (c)

15

gotab 16477, Slockholm 1989