Fredspolitik och nedrustning

Motion 1989/90:U414 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U414

av Inger Schörling m.fl. (mp)
Fredspolitik och nedrustning

Utvecklingen i Östeuropa och avspänningen mellan supermakterna håller på
att skapa en situation där nedrustning tycks kunna bli mer än tomma ord. I
Sovjetunionen har betydande truppnedskärningar påbörjats och sovjetiska
trupper dras tillbaka från utländska stationeringsorter. Också i USA signaleras
nedskärningar av militärutgifterna. Bushadministrationen räknar med
att under 90-talet minska militärbudgeten från 6 till 4 procent av BNP. Starka
röster höjs nu, också från militären, för att de 320 000 amerikanska soldaterna
i Europa skall hemkallas.

Samtidigt är de tillgängliga vapenarsenalerna fortfarande fruktansvärda.
Atomhotet är inte undanröjt. Dessutom tycks hotet från supermakterna mot
små folks självbestämmande kvarstå. Moskvaregeringens ingripande mot revolten
i Azerbadjan i januari 1990 kan eventuellt tolkas på det sättet. USA:s
ingripande i Panama julen 1989 är tveklöst ett exempel på supermaktsingripande
i ett litet lands inre liv. Enligt Newsweek gäller för USA att ryssarna
må åka hem, USA kommer ändå att leka världspolis (22/1-90).

Mot den bakgrunden finns det all anledning att stärka den svenska fredspolitiken.
Hittills har den mest bestått av ord. Sverige har spelat en viss roll
vid internationella nedrustningskonferenser.

De svenska uppmaningarna till andra länder att nedrusta har däremot inte
i nämnvärd utsträckning åtföljts av egna svenska åtgärder. Därigenom har
slagkraften och trovärdigheten hos den svenska fredspolitiken allvarligt skadats.

I en folkomröstning i november 1989 röstade 50,4 procent av väljarna i
nedrustningshuvudstaden Genéve för att helt avskaffa den schweiziska armén.
Det skulle kunna tolkas som ett tecken på att alltfler människor inser
att fredsprat förutsätter handling för att bli trovärdigt. Svenska nedrustningsdebatter
handlar nästan enbart om andra länders nedrustning. För att
dölja motsättningen mellan svensk militär rustning och svenskt diplomatiskt
nedrustningsprat har man också inom riksdagen förlagt de båda aspekterna
av saken till olika riksdagsutskott, olika politiker, olika debatter. Ena dagen
beslutas därför om svensk upprustning, svenska JAS-flygplan, svenska vapenköp,
andra dagen om internationell nedrustning.

Miljöpartiet de gröna anser att fredspolitikens olika inslag måste samordnas.
Ett första litet steg vore politisk samordning genom att nedrustningsoch
försvarsfrågor behandlas samordnat i rikdagen, förslagsvis genom att de

traditionella nedrustnings- resp. försvarsdebatterna samordnas till en sam- Mot. 1989/90
manhållen fredspolitisk debatt. U414

Exempel på åtgärder som Sverige bör vidta för att i handling underbygga
sin fredspolitik:

1. Slå vakt om och förstärka neutraliteten genom att avstå frän s k harmonisering
med EG (om detta har miljöpartiet lämnat en särskild motion).

2. Nedskärning av militärutgifterna och omstrukturering av försvaret till
ett allsidigt social- och miljöförsvar (en särskild mp-motion finns om detta).

3. Avveckling av vapenexporten (också om detta lämnas särskild mp-motion).

4. Särskilda förtroendeskapande åtgärder i Norra Europa. Liksom man
inom ESK studerar dimensionen från Medelhavet till Ural, kan man också
studera dimensionen från Medelhavet till Nordpolen. Miljöpartiet anser att
Sverige bör ta initiativ till ett speciellt program för förtroendeskapande åtgärder
i norra Europa inom ESK-samarbetets ram.

5. Förstärkt engagemang för en kärnvapenfri zon i Europa. Tyvärr går arbetet
på detta trögt. Ett sätt att bättre förankra det i den snabba utvecklingen
vore en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp för att komplettera ämbetsmannagruppen.
Frågan om en kärnvapenfri zon bör också tas upp i Nordiska
Rådet.

6. Stopp för atombestyckade örlogsbesök. Det internationella arbetet för
att få till stånd anständiga umgängesformer med vissa supermakters atombestyckade
örlogsbesök har inte gett några resultat. Det är därför hög tid att
Sverige med skärpa kräver att svensk lag iakttages och av örlogsfartyg med
känd atomkapacitet avkräver bindande försäkringar om att de icke har sådana
vapen med sig vid besök på svenskt vatten. Ett samarbete med andra
småstater i liknande belägenhet för erfarenhetsutbyte bör inledas. Särskilt
bör Nya Zeelands erfarenhet studeras.

7. En särskild skamfläck i i atommakternas beteende utgör Frankrikes
kärnvapenprov i Stilla Havet. Dessa måste med skärpa fördömas varje gång
de förekommer och Sverige i alla sammanhang uppmana franska representanter
att verka för att de upphör.

8. Sverige måste verka för en förändring av texten i icke-spridningsavtalet
(NPT-avtalet) så att kärnkraft inte förordas. Enligt gällande fördragstext är
Sverige förbundet att bidraga till den fortsatta utvecklingn av kärnenergins
tillämpning för fredliga ändamål. Detta och andra liknande avsnitt i NPTavtalets
text är uppenbart oförenliga med riksdagens beslut att avveckla
kärnkraften. Därför måste Sverige kräva en förändring av avtalet eller i särskild
ordning reservera sig mot denna del av texten. Fortsatt fullständig
svensk anslutning till ett avtal vars text man inte kan följa utgör ingen god
grogrund för upprättandet av ett internationellt rättssystem och tilltron till
internationella avtal.

9. Sverige måste verka för en förändring av lAEA:s stadga, där det bl a
heter att IAEA skall påskynda och utvidga atomenergins bidrag till fred,
hälsa och välstånd i hela världen. Detta är uppenbart oförenligt med Sveriges
beslut att avveckla kärnkraften. Sverige bör därför i FN väcka frågan om
en ändring av IAEA:s stadga.

10. Sverige måste verka för en internationell rättsordning. Tyvärr har Sve- 12

rige sällan självt överlåtit internationella konflikter till internationell rätt. Mot. 1989/90

Ett exempel är u-båtsaffärerna. De borde ha kunnat överlämnas till Interna- U414

tionella Domstolen i Haag för skiljedomsförfarande. Överhuvudtaget bör
Sverige anta som politik att vid internationell konflikt där förlikning inte kan
uppnås, bör Internationella Domstolen kopplas in. Om ytterligare u-båtskränkningar
skulle påvisas av svensk militär med utpekande av skyldig nation
och denna nation neka, bör tvisten överlämnas till Internationella Domstolen.

11. USA-invasionen i Panama, liksom tidigare den vietnamesiska av Kampuchea,
aktualiserar frågan om ifall det kan existera ett internationellt ansvar
som rättfärdigar intervention i andra suveräna staters inre angelägenheter.
Skall världen titta på av respekt för suveränitetsprincipen om en regim
begår folkmord i sitt eget land? Skall ingen utomstående kunna ingripa om
ett lands regeringschef är gangster?

Det torde stå klart att principen om global solidaritet här kan komma i
konflikt med suveränitetsprincipen. Samtidigt är det uppenbart att eventuella
ingripanden inte kan få ske genom ensidiga beslut av utomstående militärmakter.
Varken USA eller något annat land kan få agera världspolis.

Istället bör rollen finnas hos FN. FN-ingripandet kräver dock medgivande
av värdlandet och beslut av säkerhetsrådet som domineras av supermakter.

Lösningen är inte idealisk. Sverige borde därför inom FN ta initiativ till utredning
om en fungerande världsrättslig ordning i syfte att undvika situationer
av typ Kampuchea och Panama.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att i framtiden behandla betänkanden om
nedrustning och försvarsanslag i ett sammanhang,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
inom ESK bör ta initiativ till ett speciellt program för förtroendeskapande
åtgärder i norra Europa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en parlamentarisk
arbetsgrupp för kärnvapenfri zon i Norden bör utses,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i Nordiska Rådet bör ta upp frågan om en nordisk kärnvapenfri zon,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
hädanefter bör kräva absoluta garantier från gästande örlogsfartyg
om att de icke bär atomvapen ombord,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
bör inleda erfarenhetsutbyte med andra småstater, däribland Nya
Zeeland, som haft problem med örlogsfartyg från atomvapenmakter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att franska
kärnvapenprov alltid bör leda till svensk protest,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
bör kräva omformulering av icke-spridningsavtalet i syfte att göra texten
förenlig med Sveriges beslut att avveckla kärnkraften,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige

Mot. 1989/90
U414

rättsordning.

Stockholm den 25 januari 1990
Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Per Gahrton (mp)

Paul Ciszuk (mp)

bör ta initiativ till omformulering av IAEA:s stadga i syfte att gör den
förenlig med Sveriges beslut att avveckla kärnkraften,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
vid framtida internationella tvister som ej kan lösas genom förlikning
skall vända sig till Internationella domstolen i Haag,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i FN bör ta upp frågan om hur motsättningen mellan global solidaritet
och respekt för staters suveränitet i fall av typen Kampuchea
och Panama skall kunna överbryggas inom ramen för en internationell

14