Friskolornas villkor

Motion 1997/98:Ub227 av Elver Jonsson och Eva Eriksson (fp)

Under förra mandatperioden öppnades nya och generösa möjligheter för godkända friskolor i Sverige. Det fanns ett uttalat behov och mängden – i dag 350 friskolor –visade på att det efterfrågade behovet var en realitet. Skolorna fick en god andel av statligt stöd, vilket möjliggjorde att kunna verka på förhållandevis gynnsamma villkor. Inte desto mindre behövdes ett engagemang kring skolan från föräldrar och andra intressenter. Ett engagemang som har varit en styrka såväl ideologiskt som socialt och pedagogiskt.

Från nuvarande regering har det uppstått en stor tveksamhet att behålla den goda möjlighet att öppna friskolor som riksdagen beslöt under förra mandatperioden. Fortfarande finns det ett stort tryck att få öppna friskolor. Under detta år har mer än 150 ansökningar inkommit om att just förverkliga en sådan idé.

I den nya politiska sammansättning som skedde efter förra valet har samma negativa hållning kunnat noteras i många kommuner. Regeringens linje att kommunerna skall kunna neka nya friskolor bidrag har försvårat både nystart och i en del fall också fortsatt drift på befintliga friskolor.

Byskolorna hotade

En variant på friskolor som har det mycket bekymmersamt numera är s.k. byskolor. På många håll i landet hotas sådana skolor av nedläggning. Dessa skulle i en del fall kunna räddas genom att bilda friskolor. Men kommunerna säger ofta nej till en sådan lösning. De kommuner som ställer sig negativa till sådana lösningar hänvisar till minskad lärartäthet och att andra grenar inom skollivet skulle reduceras eller hotas. En annan synpunkt är att friskolor och småskolor skulle verka segregerande. Från många håll hävdas att detta är en åsikt som skall legitimera det kortsiktigt kommunala ekonomiska skälet.

Det är viktigt att Skolverket, som har att fatta beslut om vilka skolor som skall godkännas och få stöd gör en positiv bedömning. Självfallet skall de allmänna mål som statsmakten ställt upp vara uppfyllda. Men kortsiktiga, ekonomiska motiv, som långsiktigt inte har några fördelar måste sorteras bort.

Fristående skolor kommer säkerligen inte att få någon vare sig dominerande eller ens stor andel av svenskt skolväsende. Allt talar för att det kommer att vara fortsatt marginellt i svenskt skolliv. Men pedagogiska och andra positiva erfarenheter och goda referensobjekt också för de kommunala skolorna är av sådant värde att det finns anledning att värna och främja en sådan verksamhet.

Det torde finnas anledning för statsmakten att positivt se över formerna så att ökad möjlighet ges att rädda såväl friskolor som små nedläggningshotade skolor i glesbygd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en översyn av friskolornas roll och andel i det svenska skolväsendet,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av en konstruktiv framkomstlinje i avsikt att säkra såväl friskolor som nedläggningshotade byskolor fortsatt verksamhetsutrymme.

Stockholm den 2 oktober 1997
Elver Jonsson (fp)	Eva Eriksson (fp)