Funktionshindrade elevers ställning i skolan

Motion 1992/93:Ub426 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (s)

Samtidigt som skolsystemet görs allt friare och
kommunernas självbestämmanderätt allt större, riskerar
funktionshindrade barn att få en snävare och mer begränsad
tillgång till olika utbildningsalternativ.

Framtidens elever ska fritt kunna välja vilken skola de
vill gå i, samtidigt tillåts skolorna att profilera sin
undervisning åt olika håll. Detta gör att det kommer att
finnas ett antal olika valmöjligheter för morgondagens
elever d.v.s. ett antal valmöjligheter för barn utan
funktionshinder.

I praktiken innebär införandet av s.k. skolpeng att barn
med funktionshinder blir en extra kostnad för den skola de
väljer skolpengen är inte beräknad efter dessa elevers
särskilda behov utan baserad på ett schablonbelopp.
Visserligen har Statens Institut för Handikappfrågor i
skolan medel till utbildning, rådgivning och anpassade
läromedel, men skolgången kräver så mycket mer.

Att göra den fysiska miljön tillgänglig för en
rörelsehindrad elev kan kosta hundratusentals kronor.
Brister i tillgänglighet och möjlighet att följa med
klasskompisarna på samma villkor kan innebära att eleven
behöver hjälp av en assistent.

Den genomsnittssumma kommunerna förmodligen
kommer att använda som schablon täcker långt ifrån
kostnader för elever med funktionshinder. Kommunerna
har heller ingen skyldighet att avsätta ytterligare pengar till
att följa vissa elever. Skulle en elev vilja välja en fristående
skola är beloppet bestämt till 85% av den genomsnittliga
kostnaden av kommunens elever. En sådan skola har
dessutom ingen skyldighet att ta emot alla elever som söker
den. Återigen blir i praktiken den funktionshindrade eleven
ställd på undantag.

Tendensen är i dagsläget att organisera fler och fler
specialklasser för elever med rörelsehinder och på
gymnasienivå utökas antalet platser i riksgymnasierna. Det
blir naturligtvis billigare för kommunerna att skicka sina
rörelsehindrade elever till redan anpassade skolor där en
assistent kan användas till att hjälpa flera elever. På så sätt
ställs färre och färre krav på offentliga miljöers
tillgänglighet, nya skolor byggs utan tanke på
rörelsehindrade barns behov, och tendensen att skicka just
de eleverna till vissa av myndigheterna utvalda skolor ökar
ytterligare.

Den valfrihet som framtidens skola sägs representera
blir en ekonomisk valmöjlighet för kommunpolitikerna --
för funktionshindrade elever blir det snarare en omöjlighet
att hävda sitt fria val.

För att förhindra att elever med funktionshinder blir
utsatta för någon form av press, och för att garantera deras
rättigheter att fritt välja skola och utbildning, krävs att
tillgängligheten på den fysiska miljön garanteras samt att de
faktiska kostnaderna för utbildningen täcks, förslagsvis
genom statsbidrag.

Vidare borde det i skollagen klart framgå att
diskriminering av elever p.g.a. funktionshinder är
förbjuden, och att skolor som aktivt eller passivt omöjliggör
för funktionshindrade barn att ta del av utbudet inte kan
komma ifråga som mottagare av statsbidrag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att
säkerställa funktionshindrade elevers lika rätt till
utbildning.

Stockholm den 20 januari 1993

Ingvar Björk (s)

Börje Nilsson (s)