Funktionshindrade

Motion 1999/2000:A257 av Eva Arvidsson m.fl. (s)

Vi lever i ett land där vi med stolthet talar om alla människors lika värde.
Vi förstår alla att det kostar mer tid och möda och därmed ofta mer
pengar att läsa om synen inte fungerar eller om man är dyslektiker. Eller
ta sig fram om benen inte bär. Eller att delta i samhällsdebatten om
hörseln sviktar.

Vårt solidariska samhälle vilar på insikten att vem som helst av oss kan
hamna i den situationen. Samhällets förändring från industrisamhälle till
informationssamhälle innebär stora möjligheter om du har ett funktions-
hinder. Datorer och datorbaserade hjälpmedel kan kompensera funktions-
hinder. Du kan scanna in text i datorn som läser upp text med talsyntes. Du
kan få allt tal direktinskrivet på datorn och visat på skärmen om du är
hörselskadad. Du kan styra en dator med ögonen, munnen, hakan, talet om
du är rörelsehindrad.

Och datorn kan i stort sett styra vilken apparat eller maskin som helst.

Möjligheterna hopas! Ja, om insatserna sätts in individ för individ, där
medicinsk rehabilitering samordnas med hjälpmedels-, väglednings-,
utbildnings-, praktik- och arbetsmarknadsinsatser.

En människa med funktionshinder har många att vända sig till, Lands-
tingets rehabiliteringsenhet, Försäkringskassan (RFV), Arbetsmarknads-
institutet (AMS) och kommunens handikappomsorg. Alla har välutbildade
och välvilliga handläggare med varsin portmonnä och varsin instruktion om
hur pengarna skall användas.

För att använda pengarna på det sätt som bäst gagnar den funktions-
hindrade måste alla inblandade finna en lösning tillsammans med denna.

Hösten 1997 tog riksdagen ett beslut om samverkan. Men från ord till
handling är ofta en lång och prestigefull vandring.

I de lokala arbetsförmedlingsnämnderna, som riksdagen beslutade om
1996, gavs inte försäkringskassan någon plats. I några kommuner erbjöds de
en adjungerad plats. Inte heller Landstingets rehabiliteringsenhet bjöds in.
Riksförsäkringsverket å sin sida startade s.k. Caesar-grupper för samverkan,
då bjöds inte arbetsförmedlingen in.

Många EU-projekt, mål 3, med inriktning mot personer med funktions-
hinder pågår runt om i landet, ofta med stor framgång. I Stockholm får 90 %
av deltagarna jobb efteråt. Då lägger försäkringskassan, AMI och EU:s mål
3, pengar i samma portmonnä. Då fungerar det. Men när projektet är slut
återgår var och en till sitt kontor och sina riktlinjer.

I dag ligger dessa frågor under Socialdepartementet med
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen och under Arbetsmarknads-
departementets länsarbetsnämnder och AMI .

Dessutom ligger de under 23 landsting och 289 kommuner.

I Sverige gäller arbetslinjen. Vi utgår från att alla människor vill arbeta -
för att försörja sig och för att få arbetsgemenskap. Alla kan inte arbeta heltid
men de allra flesta kan arbeta till någon del.

Vi behöver samordna resurserna för att de funktionshindrade skall få lika
villkor på arbetsmarknaden och för att samhället skall få tillgång till den
arbetskraftsresurs många av dem utgör.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av samordnade insatser när det gäller
funktionshindrade.

Stockholm den 4 oktober 1999

Eva Arvidsson (s)

Anne Ludvigsson (s)

Elisebeht Markström (s)

Agneta Brendt (s)

Monica Green (s)

Siw Wittgren-Ahl (s)

Ulla Wester (s)

Inger Segelström (s)