Gallerimomsen

Motion 1991/92:Sk605 av Karin Falkmer och Inger René (m)

Gallerierna fungerar som ombud för konstnären och
ställer ut och säljer dennes alster. Fr. o. m. den 1 januari
1991 åligger det gallerierna att ta ut mervärdesskatt på sin
ersättning för förmedling av tavlor och konst.
Mervärdesbeskattningen av galleriernas provision vid
försäljning av konst får negativa konsekvenser för
konstnärer, gallerier och allmänhet och utgör ett hot mot
såväl konstnärernas som galleriernas verksamhet.

Galleriets förmedlingsavgift är anpassad till de
kostnader som galleriet har för att kunna drivas.
Mervärdesskatten på galleriernas förmedlingstjänster
drabbar både konstnärerna och galleristerna. Antingen blir
konstnärens tavlor dyrare när de ställs ut och säljs via ett
konstgalleri, eller också får konstnären i motsvarande grad
mindre betalt för sina tavlor. Gallerierna kan i de flesta fall
inte själva ta momsfördyringen, eftersom även en
galleriägare måste ha en dräglig försörjning.

Gallerimomsen är djupt orättvis och motverkar sina
syften. Ideella föreningar kan förmedla konst utan att
mervärdesskatt utgår på provisionen.
Mervärdesbeskattning med 25 procent av galleriernas
provision får den orimliga konsekvensen att en tavla som
säljs genom ett galleri blir avsevärt dyrare än om samma
tavla säljs via en konstförening som ställer ut i exempelvis
Folkets Hus.

Gallerimomsen kommer därför att föda en grå
konstmarknad som ingen är betjänt av -- vare sig
konstnären, galleristen, den konstintresserade allmänheten
eller staten. Den inkomst som i realiteten kommer att
hamna i statens kassakista torde bli utomordentligt
blygsam.

Den allvarligaste konsekvensen med denna moms är att
många gallerier inte i längden kommer att orka med
fördyringen och snedvridningen av marknaden och att
konstgallerier därför tvingas lägga ner sin verksamhet. För
de flesta konstnärer är det galleristen som ger den draghjälp
som behövs för att bli känd och erkänd. Utan gallerier blir
konstnärens villkor och möjligheter kraftigt försämrade.
Särskilt de unga, nya, ännu ej etablerade konstnärerna blir
gallerimomsens förlorare.

Inte bara konstnärernas och galleriernas existens hotas
utan även i hög grad kvaliteten på det konstutbud som
erbjuds allmänheten. Galleristens konstkunnande och blick
för det konstnärliga värdet borgar för att den konst som
ställs ut är av god kvalitet. Gallerierna utför en viktig
kulturgärning som har väsentlig betydelse för konstnärerna
och för möjligheterna för den konstintresserade
allmänheten att njuta av god konst.

Mervärdesskatten på galleriernas förmedling av konst
riskerar att minska möjligheterna för den konstintresserade
allmänheten att se god konst samtidigt som fördyringen
försämrar villkoren för konstnärerna och snedvrider
konstmarknaden.

Vi har stor förståelse för ambitionen att skapa en i
skattehänseende likvärdig behandling av olika
verksamheter.

Beträffande den s.k. gallerimomsen får denna
uppenbarligen effekter som icke är önskvärda. Argumenten
framfördes redan vid skattens införande dock utan resultat.

För en fortsatt meningsfull diskussion och för att skapa
grund för en omprövning bör effekterna av gallerimomsen
analyseras. Regeringen bör låta göra en sådan analys.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att analysera
effekterna av gallerimomsen.

Stockholm den 16 januari 1992

Karin Falkmer (m)

Inger René (m)