Gävleborg utan ungdomsarbetslöshet

Motion 1991/92:A212 av Sinikka Bohlin och Widar Andersson (s)

Gävleborg har drabbats hårt av såväl lågkonjunktur som
omstruktureringar i den privata och offentliga sektorn.
Arbetslösheten uppvisar nu rekordsiffror. Som vanligt är
ungdomarna mest utsatta. Var fjärde 18--19-åring och var
femte under 25 år är i dag utan arbete. Om inget görs kan
detta få förödande konsekvenser. Arbetslösa ungdomar är
inte bara ett kortsiktigt problem. De långsiktiga
konsekvenserna med utslagning m.m. är ofta ännu
allvarligare.

Den viktigaste fördelningspolitiska åtgärden är att med
alla medel bekämpa arbetslösheten, speciellt bland
ungdomarna. Det är viktigt att i den rådande situationen
söka nya vägar där myndigheter, näringsliv, folkrörelser och
enskilda kan samverka i denna, för välfärdssamhället, så
viktiga fråga.

Utgångspunkten måste vara att Gävleborg blir ett län
utan ungdomsarbetslöshet. Därför är det viktigt att ha en
ökad frihet att använda de medel som i dag är avsatta till
åtgärder mot arbetslösheten. Om målet är klart, betyder
inte valet av medlen så mycket. Behoven och
förutsättningar varierar mycket i ett län som Gävleborg.
Det viktigaste är att Gävleborgs län får ökade resurser till
jobbskapar-projekt, speciellt inriktade på ungdomar. Man
bör också på försök få rätt att friare utnyttja ordinarie
arbetsmarknadspolitiska medel t.ex. att man fastställer att
en viss summa (t.ex. 10%) av medlen reserveras till
ungdomsprojekt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade resurser för åtgärder mot
ungdomsarbetslöshet och rätten att friare utnyttja ordinarie
arbetsmarknadspolitiska medel i Gävleborgs län.

Stockholm den 21 januari 1992

Sinikka Bohlin (s)

Widar Andersson (s)