GCM-vägar

Motion 2004/05:T284 av Jan Lindholm (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att på nationell nivå skapa ett regelverk som tar hänsyn till de nya förhållanden som uppstår i trafikmiljön med de nya fordonstyper som tillkommit på senare år.

Inledning

Postverket är en av många aktörer som aktivt arbetar på sin miljöprofil. Min erfarenhet är att ett flertal av dessa framsynta företag bland sina åtgärder väljer att byta ut tunga bensin och dieseldrivna fordon mot lätta elfordon. Dessa fordon är anpassade för att trafikera inne i bostadsområden och har ofta en maximal hastighet på 35 - 40 km/tim.

Posten har på ett flertal platser runt om i landet sökt dispens för att få framföra denna typ av fordon på GCM-vägar (d.v.s. väg för gående, cyklister och mopeder) mellan de bostadsområden där de delar ut post. I mitt tycke är detta framsynt och lovvärt. Tyvärr är dom inte ensamma utan denna typ av fordon har blivit allt vanligare bland olika serviceföretag. Problemet berör till viss del även GC-vägar på grund av att trafikanterna inte alltid förstår skillnaden mellan GCM- och GC-vägar.

GCM-vägnätet är inte byggt för så breda fordon som dessa. Många med barnvagn och cykel känner sig hårt trängda av denna yrkestrafik. Elfordon är även förhållandevis tysta och deras, på vägen låga hastighet, blir på GCM-vägen en ganska hög hastighet. Detta gör att äldre med rullator kan få ganska otäcka överraskningar.

På landsvägen upplever förarna av denna typ av fordon att de får en trafikfarlig situation på grund av att de inte kan hålla det tempo som råder där. Andra förare av vanliga fordon, inte minst olika yrkesförare är stundtals mycket irriterade på dessa elbilar existens på vanlig väg.

Kommuner har agerat olika. På några ställen har man gett dispens för att framföra denna typ av fordon på GCM-vägar, på andra ställen gör man allt för att freda GCM-vägen för de svagare trafikanterna.

Mopeder är åter populära, inte minst den nya EU-moppen. Vi har även fått Vespan som ett allt vanligare fordon. Den sistnämnda finns även till viss del i eldrivet utförande. Det är fordon som tar sig fram över allt. Problemen är att de är tämligen tystgående och svåra att upptäcka för många med olika funktionshinder. Även här har vi fått nya konflikter som berör GCM-vägnätet. Det råder oklarheter av flera skäl. Dels är det svårt att skilja de olika mopederna och vesporna åt rent klassificeringsmässigt, dels är det idag olika regler för mopeder och EU-mopeder vilket gör att de flesta inte vet vilka regler som gäller. Efterlevnaden av regler är tyvärr även på väg att närma sig 0 eftersom polisens möjligheter att beivra är närmast obefintlig.

Det är inte bara på GCM-vägar som problemet finns

Vårt samhälle blir allt med mobilt. Människor flyttar inte bara runt i landet utan även globalt. Det är ofta svårt att hålla reda på nyheter och regler. Enhetlighet är därför på många områden eftersträvansvärt. Det vore mycket olyckligt om GCM-vägnätet får allt för olika roll runt om i landet. I min kommun pågår en konflikt med överklaganden m.m. kring denna fråga vilket är orsaken till att jag skriver motionen.

Den gröna omställningen till ett långsiktigt hållbart samhälle har många komponenter. En av dessa är att åstadkomma ett långsiktigt hållbart transportsystem som kan fylla nödvändiga funktioner på alla nivåer. Industrin tar löpande fram prototyper på nya fordonsslag och visar på att det finns lösningar. Många skulle kunna resa till sitt arbete i en lätt eldriven bil med mycket liten miljöpåverkan och energiförbrukning. Att färdas på landsväg tillsammans med tunga långtradare i en lätt elbil är dock inte särskilt lockande. I stället väljer många att köpa lätta lastbilar eller jeepar för att på det sättet känna ökad trygghet på vägen. Om vi skall få till stånd en vilja att ändra beteende från att var och en väljer individuella skyddsmurar till en mjukare miljö för alla så måste regelverket stimulera en sådan utveckling. Det räcker inte med CO2-skatt och information om att tunga fordon ökar skadornas omfattning när väl olyckan är framme.

Jag hävdar därför att vi såväl på väg som på GCM-väg idag har behov av att lösa problemet med att skillnaden mellan de största och minsta fordon som förväntas samsas på respektive väg inte passar för varandra. Det är lika otryggt att sitta i en liten och lätt elbil vid sidan av en tung långtradare som det är att vara rullatorförare bland fyrhjuliga eldrivna servicefordon.

Vad bör göras

En utredning naturligtvis, vad annars. Det är en svår fråga. Vi har inte råd med tre eller fyra parallella vägsystem. Idag arbetar många kommuner med att tillsammans med vägverket bygga ut GCM-vägnätet så att man kan använda cykel för att ta sig mellan samhällen och inte bara inom dem. Det är naturligtvis bra för trafiksäkerheten på våra bilvägar. Frågan är då i vilken utsträckning dessa regionala stråk kommer att trafikeras av olika former av nya små och lätt elfordon.

Jag hävdar alltså att vår nuvarande klassificering inte är praktiskt tillämpbar på de nya fordonstyper som redan till viss del finns och som kommer i och med omställningen till nya villkor för energiförbrukning.

Mitt önskemål är därför att regeringen tar initiativ till en dialog med berörda parter, inte minst kommunala väghållare och därifrån grundligt utreder hur dessa konflikter kan minimeras. Jag kan tänka mig att en lösning bland annat kan innebära att tunga fordon inte får använda alla vägar de idag kan trafikera, att GCM-vägar som uppfyller vissa krav skall upplåtas för fyrhjuliga fordon av viss typ men även att frågan om hastigheter på såväl väg som GCM-väg kan behöva sättas med hänsyn till denna nya konflikt i ökad utsträckning. Krocksäkerhetsfrågan har stor betydelse för fordonets tyngd, liksom omvänt betyder tyngden mycket för effekten vid en krock. Det är därför viktigt att det finns vägnät som fungerar om brukarna skall kunna göra kloka val av fordonstyper.

Jag vill självklart inte föregå en utredning men vill ändå för tydlighets skull visa hur jag tänkt när jag kommit i kontakt med detta problem.

Stockholm den 29 september 2004

Jan Lindholm (mp)