Gemensam finansiering av kontantstöd och aktiva arbetsmarknadsåtgärder

Motion 1992/93:A281 av Ingbritt Irhammar (c)

Arbetslöshetsförsäkringen kan inte ses skild från
arbetsmarknadspolitiken i stort. Den bästa försäkringen
mot arbetslöshet är arbete och utbildning.

När nu arbetslöshetsförsäkringen skall utredas är det
viktigt att utformning och finansiering blir sådana att
arbetslinjen främjas.

Sverige har fört en framgångsrik arbetsmarknadspolitik.
Det utmärkande har varit låg arbetslöshet och ett envist
hävdande av arbetslinjen. Det har inneburit dels att Sverige
har avsatt en relativt liten del av BNP till
arbetsmarknadspolitiken, dels att de pengar som satsats i
huvudsak gått till aktiva åtgärder som utbildning,
beredskapsarbeten m.m. Under 70-talet gick endast 10--15
procent av utgifterna för arbetsmarknadspolitiken till
kontantstöd. Under 80-talet ökade andelen upp till 25--30
procent. Samtidigt var ändå Sverige unikt. I de flesta länder
i Europa satsades 70--80 procent av resurserna på
kontantstöd.

Vad kommer 90-talet att innebära? Början kunde varit
bättre. Arbetslösheten ökar snabbt men
kontantutbetalningarna ökar dessvärre ännu snabbare. I
början av 70-talet utbetalades mindre än en halv miljard (i
dagens penningvärde) i kontantstöd. Nästa budgetår räknar
regeringen med utbetalningar i storleksordningen 25
miljarder kronor.

För att hävda arbetslinjen bör det göras en gemensam
finansiering av kontantstöd och aktiva åtgärder. Detta
skulle innebära en bättre samordning av tillgängliga
resurser. Diskussionen om utgifter för utbildning och andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder får aldrig rätt
proportioner så länge man kan välja att bortse från
kostnaderna för kontantstödet. Idag betalas dessa av en
särskild arbetsmarknadsfond som ligger utanför
statsbudgeten.

Vissa steg har redan tagits på en samordningsväg inom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Idag finansieras både
utbildningsbidrag och utbildningsvikariat genom
arbetsmarknadsfonden. Det borde vara dags att nu ta steget
fullt ut och låta alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
passiva och aktiva, finansieras från en källa. Det är också
naturligt att se det som en del i ett försäkringssystem
eftersom det från den enskildes synpunkt ofta kan vara mer
fördelaktigt att få utbildning eller beredskapsarbete än
kontantstöd. Det är rimligt att finansiera en sådan
arbetsmarknadsförsäkring med obligatoriska avgifter.

Jag anser att detta förslag bör behandlas när
arbetslöshetsförsäkringen skall utredas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en gemensam finansiering av
kontantstöd och aktiva åtgärder.

Stockholm den 26 januari 1993

Ingbritt Irhammar (c)