Gemensam vårdnad

Motion 2002/03:L230 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen ger den parlamentariska kommittén som skall utvärdera 1998 års reform om vårdnad, boende och umgänge (dir. 2002:89) ett tilläggsdirektiv som tar sikte på att utreda möjligheterna att införa en presumtion om enskild vårdnad vid våld i nära relationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de domare som dömer i familjerättsliga mål skall ha erforderlig kompetens.

Bakgrund

Den nya vårdnadslag som infördes 1998 gav domstolarna möjlighet att mot den ena förälderns bestridande döma till gemensam vårdnad eller vägra upplösa den gemensamma vårdnaden. Tanken var att gemensam vårdnad efter en skilsmässa är bäst för barnet. Lagen har dock lett till att domstolarna i vissa fall påtvingar kvinnor gemensam vårdnad, även i de fall där mannen misshandlat kvinnan och barnen. Vänsterpartiet konstaterar därför att de farhågor som många kvinnojourer m.fl. gav uttryck för under lagstiftningsarbetet tyvärr har besannats. I denna motion föreslår Vänsterpartiet dels ett tilläggsdirektiv till den kommande utvärderingen av 1998 års föräldrabalksreform för att bättre tillgodose principen om barnets bästa, dels att de domare som dömer i familjerättsliga mål ska ha mer kompetens i den särskilda problematik som vårdnadsmål ofta innefattar.

Barnets bästa

Sedan slutet av 1980-talet har såväl forskning som kvinnojourernas erfarenheter pekat på att mäns våld mot kvinnor är en fråga av direkt betydelse för barn. Lagstiftning för att minska risker för barn och öka barns trygghet måste enligt Vänsterpartiets mening utformas så att de hjälper alla utsatta barn – även de barn som har en pappa som misshandlar mamma. Det går inte att bortse från vårdnad om barn, barns boende och umgänge i arbetet med att upptäcka, åtgärda och förebygga barnmisshandel.

Svensk lagstiftning utgår från vissa generella principer i definitionen av barnets bästa då föräldrar inte längre lever tillsammans: gemensam vårdnad och obevakat umgänge. I förarbetena till lagen har det påpekats att det finns undantag från de generella principerna. Men hur mycket våld som kvinnor ska tåla av en närstående man finns det i de olika förarbetena skilda uttalanden om som går stick i stäv med varandra.

I och med att Sverige har ett så starkt fokus på gemensam vårdnad och umgänge läggs stor bevisbörda på den förälder som är emot gemensam vårdnad eller umgänge. Det betyder att då män har utövat våld läggs bevisbördan på redan utsatta kvinnor, t.ex. om de inte anser att umgänget är ordnat på ett sätt som är tryggt för barnen. Enligt nuvarande ordning är det alltså inte den våldsamme mannen som måste visa att gemensam vårdnad och umgänge är tryggt och bra för barnet.

Vi står visserligen bakom riksdagens tillkännagivande till regeringen om att se över automatisk prövning av vårdnadsfrågor i vissa fall (se 2001/02:LU9). Vänsterpartiet anser dock att som i Nya Zeeland presumtion om ensam vårdnad vid våld i nära relationer är ett skarpare och mer fruktbart sätt att stärka barnperspektivet i svensk lagstiftning och praktik (se Section 16B The Guardianship Act 1968). Den nyare zeeländska ordningen innebär att gemensam vårdnad eller umgänge bara kan komma ifråga om det kan anses tillräckligt tryggt för barnet och den andra föräldern. Bevisbördan läggs då istället på den som utövat våld. Vänsterpartiet föreslår att riksdagen begär att regeringen ger den parlamentariska kommittén som ska utvärdera 1998 års reform om vårdnad, boende och umgänge (dir. 2002:89) ett tilläggsdirektiv som tar sikte på att utreda möjligheterna att införa en presumtion om enskild vårdnad vid våld i nära relationer i enlighet med vad som anförs i motionen.

Domare behöver mer kompetens i vårdnadsfrågor

Det är ett tungt ansvar som vilar på våra domare, vilka förmodligen ofta valt sitt yrke av intresse för juridik men därmed inte nödvändigtvis av intresse för vårdnadsmål. För att nå framgång som domare i vårdnadsmål krävs ett stort mått av kunskap för det slag av problem som dessa mål innefattar, framför allt för att ta till vara barnets bästa. För några år sedan infördes särskilda krav på domare som dömer i ungdomsmål. Enligt Vänsterpartiets mening är det även motiverat att de domare som dömer i familjerättsliga mål ska ha erforderlig kompetens. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Stockholm den 11 oktober 2002
Tasso Stafilidis (v)
Mats Einarsson (v)	Siv Holma (v)
Peter Pedersen (v)	Per Rosengren (v)
Rossana Valeria D (v)	Alice Åström (v)