God postservice åt alla

Motion 2003/04:T497 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

1 Innehållsförteckning

1 innehållsförteckning 1

2 förslag till riksdagsbeslut 2

3 bakgrund 2

4 nuvarande organisation 3

5 svensk kassaservice 4

5.1 arbetsmiljö/arbetsuppgifter 4

6 miljökonsekvenser 5

6.1 tillgänglighet 5

7 poströstningen har minskat 5

8 framtidens post 6

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen tydliggör vad man anser ingår i posten AB:s samhällsuppdrag och utreder förutsättningarna för att ge full kostnadstäckning för detta.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att i den kommande utvärderingen av Posten AB även utreda förutsättningarna för återinförande av monopol för distribution av brev.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att man i den kommande utvärderingen av Posten AB även utreder förutsättningarna för lika konkurrensvillkor gällande distribution av brev och paket.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om den rikstäckande kassaservicen.

2 Bakgrund

Posten har sedan nittiotalet genomgått stora förändringar. Sverige var först i världen med att helt avreglera postverksamheten genom postlagen (1993:1684) vilken trädde i kraft i mars 1994. Samtidigt ombildades Postverket till Posten AB. Postlagen innebär i korthet att staten fortfarande har ansvaret för att tillgodose att hela landet har tillgång till posttjänster, men lagen definierar inte vem som ska tillhandahålla dessa tjänster. Det ska ske på kommersiella grunder. Sedan 1994 har regeringen ett avtal med Posten vilket innebär att det samhällsomfattande ansvaret delegerats på företaget. Postens brevmonopol upphörde att gälla vilket innebar att den svenska marknaden för brevdistribution avreglerades. Avregleringen gav andra företag möjlighet att ta sig in på den svenska marknaden. Posten förlorade därmed sin monopolställning vad gäller distribution av brev.

Ett stort antal operatörer (som mest över 100-talet) startade konkurrerande verksamhet, men antalet har successivt minskat. Säkerligen var det många som underskattade kostnaderna och komplexiteten. I dag utmanas Posten främst från två håll, dels från företag som tagit andelar i folktäta områden, dels av den nya tekniken i form av elektronisk post och betaltjänster. De nya operatörerna har åtagit sig lönsamma bitar som t.ex. föradresserad företagspost i storstäderna, lönsamma delar av marknaden som tidigare givit Posten goda inkomster och gjort behovet av statsanslag onödiga. Ansvaret för den rikstäckande och grundläggande postservicen har staten lagt på Posten AB medan övriga postföretag på marknaden inte berörts.

Samtidigt får inte konkurrensen från elektroniska media underskattas. Posten AB ser i dag att kunderna (företagen) i allt större utsträckning hittar elektroniska alternativ till de fysiska meddelandena. Sammantaget innebär detta att Posten AB får allt svårare att få ekonomin att gå ihop.

I Sverige har Posten sedan länge stått för en rikstäckande kassaservice. Viktigt för Postens förmedling av kassatjänster har varit den överenskommelse som funnits med PK-banken/Nordbanken/Nordea om betalningsförmedling genom Postens kontorsnät. När Postgirot ombildades till ett av Posten AB helägt bolag, genomfördes den avreglering som innebar att Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna upphörde. Senare såldes Postgirot till Nordea eftersom Posten inte längre ansåg sig ha förutsättningar att bedriva finansiell verksamhet. Den tekniska utvecklingen har inneburit att penninghantering sker elektroniskt i allt större utsträckning. Behovet att göra kontantuttag över disk minskar. Eftersom Posten AB ersätts för varje enskilt kontantuttag av de banker man är ombud för (Nordea/Postgirot, Föreningsbanken, Länsförsäkringar) innebär detta ständigt minskade intäkter för verksamheten. Posten har dock genom lagen om grundläggande kassaservice fortfarande ansvaret att tillhandahålla den grundläggande rikstäckande kassaservicen. Därför finns Svensk Kassaservice som dotterbolag till Posten AB som får bidrag av staten med 400 miljoner kronor per år för den del av kassaservicen som inte är kommersiellt motiverad.

3 Nuvarande organisation

Bolagiseringen och omorganisationen har resulterat i att Posten delat upp brev/paket och kassaservice på skilda enheter och med en tydlig rågång däremellan både fysiskt och ekonomiskt. Svenska folket har fått vänja sig vid att uträtta sina ärenden och köa på olika ställen. Det som merparten av oss anser helt naturligt, exempelvis att köpa frimärken när man gör sina in- eller utbetalningar, är i de allra flesta fall helt omöjligt. Postens tjänster, när det gäller brev och paket, finns numera bland andra varor på platser som inte alltid är så lättillgängliga eller lämpliga. Detta har allmänheten reagerat mycket negativt på. Att behöva uppsöka olika serviceställen för att göra sina postärenden drabbar speciellt många äldre, funktionshindrade och personer som saknar bil på ett negativt sätt. Många ungdomar och äldre kvinnor har inte tillgång till körkort och bil. De som dessutom bor på landsbygden eller i små orter har ofta inte tillgång till kollektivtrafik som når serviceställena. Där det finns lantbrevbärare ges däremot en sammanhängande service vad gäller både kassa och brevtjänster.

Samtidigt har fler serviceställen upplevts positivt. Enligt PTS egna undersökningar är sex av tio nöjda just när det gäller öppettider och tillgänglighet när det gäller den tid det tar att komma till servicestället.

När avtalen med de partners Posten har, som t.ex. Ica-affärer eller bensinmackar, löper ut kommer nya svårigheter att uppstå. Postens partners har aviserat att de kommer att ställa högre krav på ersättning för att åta sig postverksamhet. Redan nu har Posten svårt att rekrytera partners. Detta gav som resultat att det blev 200 färre än beräknat. Det kommer alltså att bli dyrare för Posten att ha servicepartners i framtiden vilket belastar en redan ansträngd ekonomi.

4 Svensk Kassaservice

Svensk Kassaservice går årligen med stora förluster. Ersättningen täcker inte kostnaderna, som enligt beräkningar är minst 700 miljoner. De har hittills fått subventioneras av Postens övriga verksamhet. Men nu ska rationaliseringar och nedläggningar av kassaservicekontor ge en budget i balans senast år 2005 enligt ett beslut av Postens styrelse. Neddragningarna har väckt stora protester ute i landet. Trots att en allt mindre del av svenskarna använder sig av Svensk Kassaservice så är servicen berättigad. Flyttströmmen från stad till landsbygd tenderar att öka. Framför allt är det unga barnfamiljer som väljer att bo på landsbygden utanför en större ort. Det finns en potential för småföretagande inom t.ex. ekoturism, kulturturism och lokal produktion av livsmedel på landsbygden. En fungerande tillgänglighet och service inom kassaverksamheten är en förutsättning för att företag ska stanna och utvecklas.

Det finns grupper av människor som inte har tillgång till vare sig bankkonto eller Internet. För dessa människor finns inget alternativ att tillgå. Dessutom har Posten ett lagreglerat ansvar att ge denna service. Det blir allt tydligare att bankerna (Nordea/Postgirot, Föreningsbanken och Länsförsäkringar) som använder kassaservice som förmedlare av sina tjänster, borde ta ett större ansvar även för glesbygdsområdena.

4.1 Arbetsmiljö/arbetsuppgifter

Förutom att den personal (nästan uteslutande kvinnor) som jobbar inom kassaservicen genom rationaliseringskravet har osäkra arbetsförhållanden så kan också arbetets utformning utsättas för kraftig kritik. Genom att ha styckat upp sina verksamheter så har posten skilt kvalificerade arbetsuppgifter från monotona. Ingen möjlighet till roterande arbetsbyte finns. Jobben på kassaservicen har utarmats på kompetensutveckling, kvalitet och omväxling. Detta i strid med ambitionen att utveckla arbetsuppgifterna inom olika yrken. Staten bör som arbetsgivare vara ett föredöme i detta. När det gäller Posten så har alltså en motsatt utveckling ägt rum. Detta gäller framför allt för kassörskorna, men utvecklingen har drabbat de flesta arbetsområdena inom posten. Segregeringen mellan kvinnor och män har ökat. Den nuvarande organisationen drabbar de anställda på ett negativt sätt. Arbetsmarknaden och möjlighet till kvalificerat arbete minskar framför allt på mindre orter och i glesbygden där avstånden är långa. Många kvinnor som väljer att bo utanför de större städerna blir utan möjlighet till en mer kvalificerad arbetsmarknad.

De kvarvarande postcentra som finns, med betoning på mer kvalificerade affärsärenden, är placerade på ytterligare helt andra ställen.

Uppstyckningen av Postens verksamheter på skilda enheter är ingen bra lösning vare sig för kunderna eller företagets ekonomi. Posten är en viktig del i samhällets infrastruktur och förutsätter ett samhällsansvar. Posten är en rättighet som är självklar för medborgarna och företagen. För små kommuner i inlandet är posten en nödvändighet om servicen till dess medborgare ska kunna garanteras. Men det gäller att organisera den så att den både kommer alla invånare till del och blir så samhällsekonomiskt bra som möjligt.

5 Miljökonsekvenser

Postens uppstyckning leder även till oönskade miljökonsekvenser. Fler serviceställen och kassaservice samt postcentra som ligger utspridda leder till ökade transporter. Att t.ex. hämta och leverera paket till ett större antal serviceställen resulterar i ett större transportarbete och därmed större miljöpåverkan. På samma sätt har transportarbetet ökat när konkurrerande operatörer i storstäderna delar ut post åt samma kunder. För att nå det klimatmål som riksdagen satt upp måste transportvolymerna minska drastiskt – inte öka.

5.1 Tillgänglighet

Efter att Posten flyttat ut sin verksamhet till olika partners i bl.a. livsmedelsbutiker och bensinmackar, har det framkommit indikationer på brister i servicen när det gäller att tillgodose de funktionshindrades behov. Dessa klagomål har kanaliserats bl.a. genom Handikappombudsmannen och DHR men har även framförts lokalt i insändare m.m. Klagomålen handlar främst om att dörrar är för smala eller att nivåskillnaderna är för höga. Det har förekommit att rullstolsburna inte kunnat komma in i eller kunnat förflytta sig inne i lokalen. Synskadade har haft svårigheter vid ovana lokaler som inte är avsedda för postverksamhet. Det finns också personer som fått tillgängligheten begränsad därför att de haft allergiproblem och reagerat på avgaserna vid bensinmacken där servicestället varit. Inskränkningen av de funktionshindrades tillgänglighet till postservice är ett svek mot det riksdagsbeslut som togs förra mandatperioden. Postens service bör ha minst samma tillgänglighetsnivå som i den tidigare organisationen. I samarbete med DHR har dock ett förbättringsarbete inletts.

6 Poströstningen har minskat

Nedskärningen av traditionella postkontor har också fått en helt annan oönskad effekt.

I lagen om grundläggande kassaservice står även att bolaget har till uppgift att genomföra röstmottagning enligt 11 kap. vallagen. Postkontoren har varit den lokal dit poströstning har förlagts i Sverige. Enligt en vetenskaplig studie som gjorts av professor Sören Holmberg har omstruktureringarna i Posten lett till sjunkande valdeltagande. Poströstningen har minskat i takt med att postkontoren blivit färre. Detta har enligt studien fått en negativ inverkan på det totala valdeltagandet.

7 Framtidens post

Vänsterpartiet har tidigare krävt en utvärdering av förändringarna inom Posten.

Regeringen har nu aviserat att en sådan utvärdering ska utföras. Utredaren ska beskriva postmarknaden och göra en samhällsekonomisk analys av effekterna av liberaliseringen av postmarknaden. Regleringen och myndighetsansvaret på postmarknaden och det politiska målet för postområdet ska utvärderas och om behov föreligger vill man ha förslag på ändringar. Utredaren ska vidare analysera och bedöma samhällets behov av kassaservice, vem som ska tillhandahålla den och bedöma kostnaderna för en framtida lösning som är godtagbar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Man ställer bl.a. frågan om avregleringen och övriga strukturella förändringar har fått avsedd effekt. Några svar har vi redan. Anslagsutvecklingen talar för att Posten, som tidigare var självfinansierad, nu behöver ta allt större budgetandel i anspråk.

Inom Posten pågår ett arbete med att se över hela den framtida verksamhetsinriktningen för att komma till rätta med den ekonomiska obalansen. Postens underskott förra året uppgick till 700 miljoner kronor. Samtidigt har nuvarande ledning uttalat en tydlig ambition att återvinna förtroendet från svenska folket.

För att komma till rätta med allmänhetens förtroende och Postens ekonomiska problem krävs grundläggande förändringar. Men förändringarna kan inte bara grunda sig på ekonomiska beräkningar. Regeringen måste tydligt definiera vad Postens samhälluppdrag ska vara. Det är en politisk uppgift att fastställa omfattningen av den samhällsservice man vill ge och medborgarna kan förvänta sig. Staten som ägare måste visa sig mer aktiv och formulera sin vision om Posten. Utifrån detta ska de ekonomiska besluten tas i enlighet med de verkliga kostnaderna.

Detta ska riksdagen ge regeringen tillkänna.

Vi anser att marknadsanpassningar inte ska leda till att den postala samhällsservicen försämras. Posten är en viktig del i samhällets infrastruktur och förutsätter ett samhällsansvar. Posten är en rättighet som är självklar för medborgarna. Det naturliga vore ett statligt monopol för att kunna ge en postservice på lika och rättvisa villkor. Den kommande utvärderingen av Posten bör därför även utreda förutsättningarna för återinförande av monopol för distribution av brev. Detta vill vi att riksdagen ger regeringen tillkänna som sin mening.

Men även utan monopol gäller det att organisera postverksamheten så att den både kommer alla invånare till del och blir så samhällsekonomiskt bra som möjligt. Detta är ingen lätt uppgift, men någonting måste göras eftersom förtroendet och ekonomin urholkas. Prisregleringen, som hindrar Posten att prissätta sina produkter som andra, måste ses över. Posten måste ges samma förutsättningar som andra att verka på den konkurrensutsatta marknad där man nu befinner sig. Vänsterpartiet vill att man i den kommande utvärderingen av Posten även utreder förutsättningarna vad gäller möjligheter till lika konkurrensvillkor gällande distribution av brev och paket. Detta vill vi att riksdagen ska ge regeringen till känna.

Det största problemet är Svensk Kassaservice. Den ersättning som staten ger täcker inte kostnaderna för kassahanteringen. Följden blir i praktiken att övrig konkurrensutsatt verksamhet subventionerar penninghanteringen. De banker som Svensk Kassaservice är ombud för betalar i dag en alldeles för låg avgift. De måste tilldelas finansiellt ansvar för den rikstäckande kassaservicen. För tillfället åker de snålskjuts på statens bekostnad. Avgifterna för in- och utbetalningar är höga. Vill vi ha kvar den rikstäckande kassaservicen måste den ersättas med de verkliga kostnaderna. Som beskrivits ovan fyller kassaservicen ett stort behov i samhället. Verksamheten måste finnas kvar men i vilken form får utredningen lämna förslag på. Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.

Uppstyckningen av Postens verksamheter på skilda enheter är ingen bra lösning vare sig för kunderna eller ekonomin.

För kundernas skull ska alla postärenden kunna skötas på ett och samma ställe. I glesbygd behöver det inte vara i en postlokal. Verksamheten kan finnas i en lanthandel som därigenom kan överleva. Man måste i varje enskilt fall se vad som ger mest samhällsnytta.

Postens lokaler bör återta sin ställning som ett slags offentliga lokaler där funktionshindrade tillförsäkras full tillgänglighet och poströstning kan äga rum.

Med en sammanhållen post skulle staten kunna bli ett föredöme som arbetsgivare genom att se till att de anställdas arbetsuppgifter blir mer varierande och de monotona och ensidiga arbetena kan minska.

Vår gemensamma miljö skulle gynnas genom ett minskat transportarbete vid en sammanhållen post.

Posten måste samla återstående verksamhet i stället för att stycka upp den på olika enheter och bolag. Detta måste finnas med som ett alternativ i den kommande utvärderingen av Posten. Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.

Vi i Vänsterpartiet tror på en samhällsägd post som även i fortsättningen kan ge service till alla på lika och rättvisa villkor.

Stockholm den 3 oktober 2003
Ulla Hoffmann (v)
Lars Bäckström (v)	Rossana Dinamarca (v)
Mats Einarsson (v)	Marie Engström (v)
Owe Hellberg (v)	Berit Jóhannesson (v)
Sten Lundström (v)	Karin Thorborg (v)