Gode mäns uppdrag för ensamkommande flyktingbarn

Motion 2009/10:C263 av Monica Green (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om uppdragsbeskrivningar för gode mäns arbete med ensamkommande flyktingbarn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge länsstyrelserna i uppdrag att se över överförmyndarnas arbete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om gode män för ensamkommande flyktingbarn.

Motivering

Det kommer många ensamma flyktingbarn till Sverige och det antalet ökar. Under 2005 och 2004 kom ca 400 barn per år. Förra året kom 1 267 barn. Siffran för 2008 beräknas vara densamma som för året innan. De flesta barnen har flytt från konflikthärdar som Irak, Somalia och Afghanistan.

Ett barn som kommer till Sverige utan vårdnadshavare eller annan person som trätt i vårdnadshavarens ställe ska, enligt lagen om god man för ensamkommande barn, få en god man. En god man går in som förmyndare och vårdnadshavare i föräldrarnas ställe. Men den gode mannan har inte den faktiska omvårdnaden om barnet och har heller inte någon försörjningsplikt gentemot barnet.

Den gode mannen är som man kan förstå en mycket viktig person för barnet. Han eller hon har stora möjligheter och skyldigheter att påverka barnets situation och att gripa in om barnet far illa. Det är viktigt att den som är utsedd till god man har förståelse för de behov som barn och ungdomar har i olika åldrar. Detta gäller inte minst barn och unga som har utsatts för traumatiska upplevelser. Den gode mannen ska arbeta aktivt för barnets bästa och stå i förbindelse med de myndigheter, organisationer och personer som barnet kommer i kontakt med. Det är också önskvärt om den gode mannen känner till den kultur som barnet härstammar från. Orsaken är att det hjälper till att göra övergången till det svenska samhället så smidigt som möjligt. Uppdraget som god man för ett ensamkommande barn kan således bli mycket omfattande. Och det ställer även höga krav på både kompetens och möjlighet att ställa upp tidsmässigt.

På flera håll i landet råder stor brist på gode män. Därför är trycket stort på den kommunale överförmyndaren som ska rekrytera gode män. En del gode män har alldeles för många uppdrag. Meningen är att uppdraget ska utföras utöver ens ordinarie arbete. Att det då finns gode män med 20 uppdrag är orimligt.

Därför behöver en uppdragsbeskrivning med riktlinjer för de gode männens arbete snarast tas fram och tydliga kriterier fastställas för hur de gode männens kompetens och lämplighet ska bedömas. I samband med detta bör behovet av lagstiftning eller riktlinjer som begränsar antalet uppdrag som en god man kan ha vid ett och samma tillfälle ses över. Situationen för överförmyndare måste vara sådan att de har möjlighet att lägga tid och kraft på att rekrytera lämpliga gode män för ensamkommande barn ha möjlighet att regelbundet stödja dessa personer med utbildning och handledning. Landets länsstyrelser bör därför få ett särskilt uppdrag att vid sina framtida kontroller av överförmyndarnas verksamhet se över hur överförmyndarna idag sköter sitt uppdrag att rekrytera och utse gode män till de ensamkommande barnen.

Stockholm den 30 september 2009

Monica Green (s)