Gotlandstrafikens problem

Motion 2004/05:T426 av Helena Bargholtz (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att prioritera en lösning av Gotlandstrafikens problem.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet att snabbt rusta upp väg 73 mellan Fors och Älgviken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen om sin mening vad i motionen anförs om en ändring av reseavdraget så att det följer prisutvecklingen och tar hänsyn till transporter till och från barntillsyn.

Sammanfattning

Fungerande kommunikationer är en grundbult för utvecklingen på Gotland. Främst måste satsningar göras på färjetrafiken och väg 73.

Färjetrafiken

En "väg" som inte får glömmas bort är färjekommunikationerna till Gotland. Här har staten huvudansvaret för att en god bastrafik kan upprätthållas. Det handlar inte enbart om pris och tillgänglighet utan även om långsiktighet och stabilitet. För gotlänningarna är det viktigt att färjetrafiken, deras "landsväg till fastlandet", inte drabbas av de orimliga kostnader som fallet är i dag. Den oro som gotlänningarna känner för den olösta frågans konsekvenser för Gotlands tillväxt och välfärd måste respekteras. Därför måste transportkostnaderna till fastlandet vara i samma storleksordning som motsvarande vägtransporter på fastlandet. Denna fråga har stötts och blötts alltför länge. Regeringen måste därför prioritera problemet med en lösning på Gotlandstrafiken. Ansvaret för Gotlandstrafiken bör flyttas över till Vägverket, som för övrigt har all annan färjetrafik, och kostnaden för den gotländska färjetrafiken ("landsvägspriser") skall ingå i deras budget.

Från Folkpartiets sida välkomnar vi förslagen i Berit Rolléns utredning "Garanterad transportstandard för Gotland". Många av förslagen är sådana som Folkpartiet driver. Jag tänker då speciellt på att kostnaden för godstransport nu skall vara jämförbar med motsvarande transport på land.

Ett annat välkommet förslag i utredningen är att färjetrafiken även fortsättningsvis skall gå till två hamnar på fastlandet. Folkpartiet kan inte se några skäl till att på längre sikt flytta trafiken från Nynäshamn till Oxelösund. Nynäshamn är den naturliga hamnen för många Gotlandsresenärer från Mälardalsområdet. Dessutom skulle en lokalisering till Oxelösund kunna leda till att det bara blir en fastlandshamn i framtiden.

Frågan brådskar! Men trots det har regeringen inte brytt sig om att fullfölja utredningen och slopa det s.k. Gotlandstillägget till föremån för en generellt sänkt längdmetertaxa, där staten går in och tar ett större ekonomiskt ansvar. Detta motiveras med att regeringen vill avvakta och se hur det blir med de nya färjorna. Helt obegripligt. Vad som förändras i fraktfrågan med de nya färjorna är att godset fraktas över havet på kortare tid. Längden på transporten blir ju densamma och transporten tar lika stort lastutrymme i anspråk.

Väg 73

En av landets mest olycksdrabbade vägar är väg 73. Särskilt sträckan mellan Nynäshamn och Västerhaninge är underdimensionerad för den stora trafiken bland annat till Gotlandsfärjorna. "I de flesta övriga länen i Sverige har vägar med motsvarande trafikmängder sedan länge en högre standard", skriver Vägverket i en beskrivning över sina planer för en ombyggnad av vägen. Utbyggnadsplanerna av väg 73 (sträckan Fors-Älgviken) måste förverkligas omgående!

Bilkostnader

Bilen är nödvändig för de flesta på Gotland. Det höga bensinpriset slår extra hårt mot Gotland där många är beroende av bilen för sina arbets- och serviceresor. Därför bör reseavdraget ändras så att det följer prisutvecklingen.

Stockholm den 28 september 2004

Helena Bargholtz (fp)