Granskning av apanaget till kungahuset

Motion 2010/11:K397 av Eva Sonidsson och Christina Karlsson (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjlighet till granskning av apanaget till kungahuset.

Motivering

Kronprinsessans bröllop i sommar har lett till omfattande publicitet av kungahuset i svenska medier. Idag kan man läsa i tidningarna allt från hur många offentliga uppdrag kungahusets olika medlemmar har per månad till uppgifter om deras kostnader för kläder, bilar, resor och fester. Den ökande publiciteten har lett till att allt fler ställer frågor om apanagets användning och hur mycket kungahuset verkligen kostar för skattebetalarna.

För fem år sedan beslutades om en utökad möjlighet att granska delar av kungahusets apanage. Beslutet innebär bland annat att som grund för en eventuell framtida ändring av anslagsfördelningen mellan hovstaten och slottsstaten ska större organisatoriska förändringar dem emellan redovisas i verksamhetsberättelsen för det budgetår då förändringen sker. Vidare ska verksamhetsberättelsen bli utförligare när det gäller den verksamhet som bedrivs inom ramen för anslaget till hovstaten. Förutom uppgifter om antalet anställda ska även antalet resdagar och antalet gäster vid olika slags representation redovisas, liksom uppgifter avseende hovstallet. Information ska ges om de olika organisatoriska enheternas inom hovstaten andel av de sammanlagda kostnaderna för hovstaten. Därvid ska samtliga kostnader som anslaget är avsett att täcka vara fördelade på de berörda enheterna. Anslagets fördelning på de olika verksamhetsområdena ska bli föremål för en kontinuerlig diskussion mellan Riksmarskalksämbetet och Regeringskansliet.

I praktiken innebär det att ca 51 % av apanaget i granskningshänseende är jämställt med alla andra statliga utgifter. Således återstår ca 49 % av apanaget som det inte finns någon insyn i. Det finns en svårighet i att granska och därmed i princip offentliggöra alla detaljer kring hur den delen av apanaget används, då en del rör privata utgifter, t.ex. för medicin.

Däremot finns det anledning att åter se över frågan om hur kostnadsfördelningen ser ut och om det inte går att hitta ytterligare delar av de återstående 49 % som skulle kunna redovisas och granskas precis som i vilken statlig verksamhet som helst.

Stockholm den 21 oktober 2010
Eva Sonidsson (S)	Christina Karlsson (S)