Gränsvatten i fara

Motion 1989/90:Jo795 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo795

av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp)
Gränsvatten i fara

Katastrof är ett slitet ord i dagens oroliga värld. Från marin synpunkt finns
dock inget mer beskrivande ord att tillgå som beteckning på de tankerolyckor
som med alltför jämna mellanrum drabbar hav och kust. Som kustlandskap
får Bohuslän ofta ta första stöten när det gäller oljepåslag till havs.

Rengöringen efter det senaste oljepåslaget hösten 1987 är nyligen avslutad.
Notan gick på 80 milj. kr. och det ansvariga grekiska rederiet har fortfarande
inte erkänt brottet. Medan oljepåslagen är drastiska till sin natur och
skapar stora och återkommande rubriker i massmedierna, finns det miljöförstöring
som pågår ständigt, men är mer smygande och också auktoriserad.

Vi avser i första hand den sedan 50-talet pågående förstörelsen av de
svensk-norska gränsvattnen och Skagerrak. Anledningen är att stora norska
industrianläggningar i Halden och Sarpsborg saknar eller har otillfredsställande
rening av sitt processvatten. Därtill kommer hushållsutsläpp från ca
500 000 invånare i Östfold och Osloregionen. Trots att det under årens lopp
redovisats mängder av uppgifter om volym och föroreningarnas innehåll, vill
vi ändå ta med några siffror från senare år, för att visa vad gränsvattnen får
ta emot.

1. Utsläpp från Saugbruksföreningen:

100 ton COD per dygn

4,6 fibrer och lera per dygn

0,4 klororganiska föroreningar per dygn (innehåller dioxin)

2. Utsläpp via floden Glömma:

70 000 lastbilslass med jord och gödsel per år från jordbruket

Borregaards utsläpp motsvarar orenat avlopp från 700 000 människor. Innehåller
bl.a. kvicksilver, koppar och klororganiska föreningar som dioxiner.

Enligt de beräkningar som gjorts bl.a. från Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län får Idefjorden, gränsvattnet mellan Sverige och Norge, ta emot
orenat avlopp som motsvarar avlopp från en stad med 600 000 invånare. Om
man med den reningsteknik som användes i Sverige utgår från att avloppen
passerar reningsverk, skulle fjorden ta emot renat avlopp som motsvarar 6
miljoner människor, årligen.

Det bör noteras att så gott som inga svenska utsläpp förekommer till Idefjorden.

Det förorenade vattnet från Idefjorden strömmar efterhand mot Ström

stads norra kust där det tillsammans med förorenat Glommavatten täcker
stora ytor av havet.

Befolkningen inom gränsregionen upplever naturligtvis både sin boendeoch
yrkesmiljö som allt fattigare. Kustfisket, för att ta ett exempel, är sedan
flera år utslaget inom stora delar av gränsområdet. Badvattnet är försämrat
vilket påverar turismen och det rörliga friluftslivet.

Som om denna situation inte är besvärlig nog kom under slutet av år 1989
rapporter om att man från det norska olje- och energidepartementet planerade
för oljesökning på internationellt vatten i Skagerrak. Sedermera har
departementet sagt att man för närvarande ej har planer på att borra efter
olja i Skagerrak.

Oron finns emellertid kvar på svensk sida, där man har dålig erfarenhet
av norska löften i miljöfrågor. Det finns all anledning för den svenska regeringen
att erinra den norska regeringen om det avtal som föreligger mellan
Norge, Danmark och Sverige där oljeutvinning förutsätter godkännande - i
detta fall inte minst från svensk sida.

I dagens läge kan konstateras att nya löften ställts ut från den norska regeringen,
inbegripet berörda kommuner och industrier, om begränsningar och
förbättringar av avlopp och reningsverk, Ett exempel på åtgärder är nya reningsverk
i Fredriksstad och Porsgrunn, som efterhand skall rena hushållsavlopp
och industrivatten, bl.a. från Norsk Hydros anläggningar.

Ett exempel på svårigheten att lita till löften från Saugbruksföreningen
och moderkoncernen Norske Skog var det tidigare uttalandet om att utsläppen
till Idefjorden skulle renas, eller upphöra, år 1992. En modern pappersfabrik
skulle då stå klar. Årtalet har samband med att man då skulle lägga
ner cellulosatillverkningen. Till 1992 har man dispens för fortsatt drift utan
rening. Enligt vad som är känt vid tiden för denna motions skrivande, signaleras
nu en omprövning från företaget av beslutet!

Att Saugbruks tillverkning och det sätt som produkterna kommer till på
är lönande, visas av halvårsredovisning 1989, där industrigruppen Kosmos
som Saugbruks ingår i, hade ett överskott på 83 milj. norska kronor. Av vinsten
svarade Saugbruks för 76,1 milj. kr. Det är den kraftigt förorenande cellulosaproduktionen
som är Saugbruks bästa inkomstkälla!

När det idag, med all rätt, planeras för svenska insatser i syfte att göra
något åt den dåliga miljösituationen i Östeuropa, bör man också ta krafttag
när det gäller de norsk-svenska miljöproblemen. Det norske Naturvernforbund
säger t.ex. att miljögifter hotar Norges fjordsystem. Man exemplifierar
tillståndet med att ange att 70 % av Norges kloakvatten från befolkningen
går ut i sjöar och hav utan tillräcklig rening.

Vi bedömer det så att det mer spektakulära informationsinhämtandet på
ömse sidor gränsen bör ersättas av en miljökommission på riksbasis som arbetar
på att liknande sätt som den gränskommitté gör som är sammansatt av
Bohuslandstinget och Östfolds fylke. I kommissionen skulle ingå representanter
för regeringarna, för gränsregionala organ och för industrierna. Teknik,
kapital och resurser bör inom kommissionens ram kunna sättas in och
fördelas på prioriterade områden, i syfte att i första hand förbättra den marina
miljön.

Mot. 1989/90
Jo795

7

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppmärksamt följa planerna på oljeutvinning i
Skagerrak,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda förutsättningarna och behovet av en
svensk-norsk miljökommission.

Stockholm den 25 januari 1990

Mot. 1989/90
Jo795

Leif Olsson (fp)

Kenth Skårvik (fp)