Grundskollärarutbildning till högskolan i Örebro

Motion 1989/90:Ub549 av Sture Ericson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub549

av Sture Ericson m.fl. (s)

Grundskollärarutbildning till högskolan
i Örebro

Grundskollärarutbildningen befinner sig i en bekymmersam situation. Den
nuvarande dimensioneringen är klart otillräcklig i förhållande till behovet av
utbildade grundskollärare på 90-talet vilket gör en ökning av antalet utbildningsplatser
nödvändig (se t.ex. UHÄ-rapport 1989:15 Det framtida behovet
av lärare och 1989:17 Högskoleutbildningens framtida dimensionering).
Samtidigt har sökande till de platser som finns varit för få framför allt på de
naturvetenskapliga varianterna.

Om inte grundskolan skall hamna i en akut situation på 90-talet måste
bägge dessa problem lösas snarast och i ett sammanhang. Man kan inte vänta
med att bygga ut grundskollärarutbildningen med hänvisning till problemen
med att få tillräckligt antal behöriga sökande. Det skulle bara innebära att
man aktivt bidrog till att framkalla lärarbristen. Det är å andra sidan inte
särskilt meningsfullt att inrätta platser som inte fylls med studerande.

I budgetpropositionen kommenteras detta på följande sätt:

För att lösa rekryteringsproblemen krävs också en ökad flexibilitet vid planeringen
av den framtida dimensioneringen av utbildningen. Idag är antalet
obesatta platser ojämnt fördelade på de olika högskoleenheterna. Det är
också svårt att på förhand bedöma hur rekryteringen till utbildningen kommer
att se ut under budgetperioden. Det är därför enligt min mening ingen
bra lösning att redan nu binda en ökad dimensionering till ett antal bestämda
högskoleenheter.

Den faktiska rekryteringen till en given utbildning och en given utbildningsort
bestäms av ett flertal faktorer av vilka en del är mycket svåra att prognostisera
varför propositionens försiktighet får anses befogad. Alla rekryteringspåverkande
faktorer är dock inte omöjliga att förutsäga.

Ett enligt vår mening förbisett förhållande i detta sammanhang är det möjliga
rekryteringsområdets geografiska utbredning. Olika utbildningar har
olika geografisk storlek och karaktär på sina rekryteringsområden. Lärarutbildningar
har generellt en lokal rekrytering, vilket innebär att sökande i
första hand står att finna i närheten av utbildningarna. Således är län som
saknar grundskollärarutbildning underrepresenterade ifråga om studenter
som utbildar sig till grundskollärare. Detta är situationen för Örebro län och
en stor del av Mälardalen.

Det finns ännu ingen tillgänglig statistik vad gäller rekryteringen till
grundskollärarlinjen men läsåret 86/87 som var det sista året med antagning
till de tidigare lärarutbildningarna för grundskolan såg bilden ut som följer:

Regional rekrytering 86/87

Högskola	ap	% Ö	ant Ö
HLS	2132	1,3	27
Eskilstuna/Västerås	170	0,0	0
Falun/Borlänge	202	4,5	9
Halmstad	91	0,0	0
Jönköping	271	0,0	0
Kalmar	176	0.0	0
Karlstad	296	4,7	14
Kristianstad	236	0,0	0
Luleå	291	0,0	0
Sundsvall/Härnösand	240	1,7	4
Växjö	350	0,3	1
Göteborg	1172	1,5	17
Linköping	665	3,5	23
Lund	943	0,4	4
Stockholm	lil	0,9	1
Umeå	597	0,0	0
Uppsala	360	4,4	16
Totalt	8247	1,4	116

(Källa Statistiska meddelanden U 20 SM 8803)

Tabellen visar alla antagningsplatser (AP) inom U-sektorn i landet - Örebros
platser borträknade - hur många procent av dem som besätts av studerande
från Örebro samt Örebrostudenternas andel i absoluta tal. Av de 8247
platserna är således endast 116 besatta av studerande från Örebro län. Om
man försöker rensa siffrorna så att man enbart får den rent grundskoleanknutna
lärarutbildningen återstår ungefär 3 000 platser. Av dessa besätts i
runda tal 60 av studerande från Örebro län.

Detta är en klar underrepresentation. Jämför man med t.ex. Västerbottens
län som befolkningsmässigt är ungefär lika stort som Örebro - det skiljer
ca 25 000 till Örebros fördel - men som har grundskollärarutbildning, blir
bilden en helt annan. Läsåret 1986/87 antogs i runda tal 120 studerande från
Västerbottens län till grundskolläraranknuten utbildning vid Umeå Universitet.
Därutöver finns naturligtvis, precis som för Örebros del, enstaka
grundskollärarstuderande runt om i landet.

Det antogs alltså dubbelt så många västerbottningar till grundskollärarutbildning
enbart vid Umeå Universitet som det antogs närkingar till grundskollärarutbildning
vid samtliga utbildningsanstalter för grundskollärare i
hela landet. Det finns inget skäl att tro att detta skulle vara ett utslag av ett
närkingskt ointresse för lärargärningen som sådan. Det handlar, vågar vi påstå,
istället om avståndet till grundskollärarutbildning.

Således bör det finnas ett potentiellt, icke ianspråktaget, rekryteringsunderlag
för grundskollärarutbildning i Örebro län. Sannolikt också de delar
av angränsande län där högskolan i Örebro är det närmaste, eller närmast
till hands liggande, högskolealternativet. Det är rimligt att tänka sig att tidigarelärarutbildningens
rekryteringsområde i stora stycken överensstämmer
med förskollärar- och fritidspedagogutbildningens. Det skulle i så fall innebära
att rekryteringens kärnområde utöver Örebro län också sträcker sig ner
i norra delen av Skaraborgs län, de västra resp. nordvästra delarna av Södermanlands
och Östergötlands län samt de sydvästra delarna av Västmanlands

Mot. 1989/90

Ub549

6

län. Med tanke på att även Västmanland saknar grundskollärarutbildning är
det sannolikt att det icke ianspråktagna rekryteringsområdet är ännu större.

Med grundskollärarutbildningens geografiskt lokala rekrytering torde det
vara svårt att få tillräckligt antal studerande till de planerade nya platserna,
om dimensioneringsökningen också skall ske på befintliga utbildningar.

Det finns också en tendens att man efter avslutad utbildning blir kvar i
närområdet till den utbildning man gått. Områden som saknar grundskollärarutbildning
är således dubbelt drabbade i det här avseendet. Dels har
de färre grundskollärarstudenter än områden med grundskollärarutbildning,
dels har de svårare att rekrytera lärare till sina grundskolor.

Tittar man på Statistiska Centralbyråns undersökning av tillgången på behöriga
lärare 1989 finner man följande procentuella andel obehöriga lågstadielärare,
mellanstadielärare resp. adjunkter.

	Rikssnitt	Örebro län	Västerbottens län
L-lär	1,5	4,7	0,5
M-lär	2,2	4,3	0,4
Adj	5,9	8,4	2,4

Utan att förfalla till en alltför förenklad verklighetsuppfattning får nog den
extrema skillnaden i andelen obehöriga lärare mellan Västerbottens län och
Örebro län till stor del tillskrivas förekomsten av en lärarhögskola i Umeå
och avsaknaden av en i Örebro.

Lägger man samman alla lärarkategorier är riksgenomsnittet för andelen
obehöriga lärare 6,6 %. Örebro län ligger med sina 9,8 % tillsammans med
Södermanlands län 10,6 % och Stockholm med 10,1 % i topp. Även Västmanlands
län ligger över riksgenomsnittet med sina 7,9 %.

Även de delar av Örebros troliga rekryteringsområde som ligger utanför
Örebro län tycks alltså i stora stycken vara underförsörjda på behöriga lärare
för grundskolan.

Mot bakgrund av ovan beskrivna rekryteringssituation menar vi att man
från statsmakternas sida allvarligt bör överväga att lokalisera åtminstone en
del av den föreslagna dimensioneringsökningen till någon ny ort.

Utbildningspolitiskt bör strävan också, enligt vår mening, vara att lokalisera
lärarutbildningar så att kontakter och samarbete mellan skilda typer av
lärarutbildningar underlättas. Detta talar å ena sidan för samlokaliseringar
av olika lärarutbildningar, å andra sidan för att man skall undvika alltför
stora enheter.

Både när det gäller lärare för klasserna 1-7 och när det gäller lärare för
klasserna 4-9 är Örebro, såvitt vi kan bedöma, det klart bästa alternativet
för lokalisering av en ny grundskollärarutbildning. Inte bara U-sektorns
struktur utan även Högskolans struktur och det möjliga praktikområdets
struktur talar för detta.

U-sektorn vid Högskolan i Örebro har en omfattande verksamhet med
mångsidigheten som kanske största tillgång. Vi har fyra allmänna linjer, Fritidspedagoglinjen,
Förskollärarlinjen, Idrottslärarlinjen och Musiklärarlinjen.
Vi har två lokala linjer, Pedagogiskt administrativ påbyggnadslinje för

Mot. 1989/90

Ub549

7

ledningspersonal inom barnomsorgen och Körpedagogisk linje samt ca 25
fristående kurser.

Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH) har dessutom ett samarbete med
grundskollärarutbildningen i Uppsala där de svarar för 50 % av grundskollärarutbildningen
med specialiseringen Idrott - annat ämne. Motsvarande
samarbete är under uppbyggnad med Karlstad och i budgetpropositionen

sägs:

Slutligen bör specialiseringen i musik och annat ämne samt specialiseringen
i idrott och annat ämne kunna anordnas vid högskolan i Karlstad i samverkan
med högskolan i Örebro.

Det bör också påpekas att vi tills för några år sedan hade reguljär utbildning
för grundskolan inom ramen för GIHs tvåämnesutbildning - de sista studenterna
på denna går för övrigt kvar även om antagningen har upphört - och
de 20 från Uppsala utlokaliserade platserna på ämneslärarutbildningen.

Vid högskolan finns också Skolledarhögskolan, en för Högskolan i Örebro,
Uppsala Universitet och Högskolan för Lärarutbildning i Stockholm gemensam
inrättning med både utbildning, forskning och forskarutbildning
inom skolledarområdet på sitt program.

Inom lärarfortbildningsenheten har under en lång följd av år getts kurser
inom ett mycket brett fält. Under den närmaste 10-årsperioden kommer ett
intensivt fortbildningsarbete att pågå med grundskolans lärare. Det består
dels av allmänna och specialpedagogiska kurser, dels av ämnesinriktade kurser
i Ma, Sv, NO och SO. Omfånget av denna fortbildning sträcker sig upp
till 20-25 poängs nivå. Enheten för lärarfortbildning vid Högskolan i Örebro
har läsåret 89/90 fortbildning för ca 1 500 lärare.

Flertalet av de kurser som ges som lärarfortbildning, kan med vissa justeringar
ges för målgruppen outbildade lärare. Förslag till sådana kurser har
funnits klara sedan ett år tillbaka och erbjudits kommunerna i länet.

Föreställningen kan finnas, att den högskola som saknar lärarutbildning
(frånsett musik och idrott och frånsett utbildningarna till förskollärare och
fritidspedagog), även saknar lärarutbildare. Så är dock ej fallet vid Högskolan
i Örebro. Enheten för lärarfortbildning har sedan ett år tillbaka utbildarlag
i t.ex. Ma, Sv, No, Bi och specialpedagogik. Dessa utbildarlag består dels
av högskolelärare med gedigen teoretisk förankring, dels av metodiker från
grundskolan. Denna förening av institutionernas ämneskunskap och metodikernas
skolanpassning garanterar en hög kvalitet på utbildningen.

Den kanske bästa resursen är de aktiva lärare på fältet, som på eget initiativ
och nyfikenhet, utnyttjat högskolans resurser i sin egen vidareutbildning
och läst 20, 40 och ibland 60 poäng. Resurser på lärarsidan finns. Beträffande
fackpedagogerna är resursen 10-12 lärare med olika specialiteter och
lång lärarutbildningserfarenhet. Den långa lärarutbildningstraditionen i
Örebro har också bidragit till att successivt bygga upp en omfattande praktikorganisation
med välutbildade handledare.

Vid landets lärarhögskolor utgör fortbildningen av regionens lärare en integrerad
del i den vanliga utbildningen. Den kompetens som utvecklas genom
uppbyggnaden av fortbildningen återförs till grundutbildningen och
den senare utgör i sin tur en bas för fortbildningen. Kunskapsgrunden är

Mot. 1989/90

Ub549

8

också till stor del gemensam för grundutbildning och fortbildning. I vissa fall
kan kurser i grundutbildning relativt enkelt utvecklas till fortbildningskurser.
Speciellt beträffande kompletteringsfortbildningen är det naturligt att ge liknande
kurser som finns på grundutbildningen.

I Örebro har vi byggt upp en kompetens i fortbildning till grundskollärare
utan att få utnyttja våra resurser i reguljär lärarutbildning. Detta underutnyttjande
av den utvecklade kompetensen måste ses som ett slöseri.

Utanför universiteten finns det ingen högskola med motsvarande spännvidd
inom U-sektorn. Samtidigt finns det ingen högskola med motsvarande
omfattning på lärarutbildningsområdet, eller motsvarande totala omfattning,
som saknar grundskollärarutbildning. Utöver Örebro är det bara högskolorna
i Halmstad, Skövde, Östersund och Eskilstuna/Västerås samt de
nya högskolorna i Blekinge och Trollhättan/Uddevalla som saknar tidigarelärarutbildning.

Samtliga dessa högskolor är betydligt mindre än högskolan i Örebro och
har betydligt mindre verksamhet inom U-sektorn.

Jämfört med andra högskoleorter har U-sektorn i Örebro två specifika
profiler, dels den praktisk-estetiska med både musiklärar- och idrottslärarutbildning,
dels det omfattande utbudet av fristående kurser med specialpedagogisk
inriktning. Samtidigt finns den breda barnpedagogiska inriktningen
representerad genom förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna. Befintliga
utbildningar och den kompetens som dessa inrymmer ger ett mycket
gynnsamt utgångsläge vid en etablering av grundskollärarutbildning i Örebro.
Kombinationen med redan befintlig utbildning skulle skapa en för
landet unik inramning av grundskollärarutbildningen.

Beträffande framför allt tidigarelärarutbildningen skulle också det internationella
kontaktnät - England, Frankrike och Norden med studerandeutbyte
och i viss utsträckning också lärarutbyte - som finns vid förskolläraroch
fritidspedagogutbildningen, vara en klar tillgång. Redan nu placerar vi
till viss del engelska lärarstudenter i svenska skolor i samband med studerandeutbyte.
Tilläggas kan att kontaktnätet är under expansion.

Vad gäller Högskolan i övrigt så är den tillräckligt stor för att ha ett brett
spektrum av akademiska "basämnen i egna institutioner och forskning i anslutning
till dessa, vilket ger gynnsamma betingelser för en god ämnesteoretisk
kvalitet i lärarutbildningen. Samtidigt är den tillräckligt liten för att möjliggöra
en nära kontakt mellan ämnesföreträdare, pedagoger och metodiker
inom grundskollärarutbildningen. Högskolan i Örebro är den enda högskola
med traditionella akademiska ämnesinstitutioner som saknar senarelärarutbildning.

Således talar sakskälen, enligt vår mening, för en förläggning av en del av
dimensioneringsökningen inom grundskollärarutbildningen till Högskolan i
Örebro.

Eftersom inrättade platser på lärarutbildningarna i landet f.n. är långt
ifrån utnyttjade behöver inga ytterligare medel anslås om Högskolan i Örebro
skulle medges inta elever på lärarutbildningen. Medel skulle då kunna
överföras från andra högskolor med lärarutbildning.

Mot. 1989/90

Ub549

9

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förlägga grundskollärarutbildning till högskolan i
Örebro.

Stockholm den 23 januari 1990

Sture Ericson (s)

Maud Björnemalm (s)

Rosa-Lill Wåhlstedt (s)

Håkan Strömberg (s)
Ulla Berg (s)

Mot. 1989/90

Ub549

10