Grundtrygghet i socialförsäkringssystemen

Motion 2001/02:Sf393 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 1

Förslag till riksdagsbeslut 2

Inledning 3

Samverkan 3

Arbetslinjen 4

Generell men inte för alla 4

Grundtrygghet i stället för ojämlikhet 4

Grundtrygghet och helhetssyn 5

I väntan på reformen 5

Arbetstidsförkortning 6

Socialförsäkringens administration 6

En heltäckande ny reform är nödvändig 7

Pensionerna 7

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att samordningsprojektet Finsam enligt överenskommelsen mellan s, mp, c och fp i november 2000 bör införas i hela landet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tydliggöra att målen för socialförsäkringarna de facto har förskjutits från generell välfärd till att stärka arbetslinjen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att målet med socialförsäkringarna dock bör vara att ingen lämnas utanför och att rätten till trygghet skall baseras på att vi är medlemmar i samhället, inte på vår position i arbetslivet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att socialförsäkringssystemet inte skall befästa bristande jämlikhet, utan utgå från principen om ett grundtrygghetssystem, vilket skall ge en värdig levnadsnivå för var och en av oss.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att socialförsäkringssystemet i framtiden skall utformas som ett grundskydd. Det skall inkludera sjukförsäkring, föräldraförsäkring, pension och arbetslöshetsförsäkring.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av ett skifte i socialförsäkringens grundläggande policy och människosyn från ett kontrollbaserat synsätt till individstödjande insatser i en anda av hjälp till självhjälp.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att dagens studiemedelssystem är för dåligt integrerat med främst sjukförsäkringen och föräldrapenningen, vilket påkallar åtgärd och översyn.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett verkningsfullt sätt att komma åt ohälsan hos befolkningen är att i framtiden införa en normalarbetstidsförkortning med ett första steg till 35 veckoarbetstimmar.1

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett samlat grundtrygghetssystem förenklar och effektiviserar administrationen för socialförsäkringarna.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad som i motionen anförs om delad pensionspoäng.

1 Yrkande 8 hänvisat till AU.

Inledning

Så gott som varje dag matas vi av massmedierna om hälsotillståndet hos Sveriges befolkning. Förutom ökat lidande måste vi också konstatera att samhällets kostnader för följderna av ohälsan stiger. De ökande antalet sjukskrivningar har medfört att utgifterna för sjukpenning ökat dramatiskt. Under 1998 utbetalades ca 20 miljarder kronor. Under år 2002 beräknas utgifterna uppgå till närmare 50 miljarder kronor. Lika stor beräknas summan för förtidspensioneringar bli.

Det är främst de långa sjukfallen som ökar. I oktober 2000 fanns drygt 33 000 sjukfall som pågått två år eller längre. Det är en ökning med 27 % jämfört med samma tidpunkt 1999 och 58 % jämfört med 1998. Fall som pågått ett år eller längre har ökat med 27 respektive 67 % jämfört med 1999 och 1998.

Den stora ökningen av de pågående fallen har skett trots att försäkringskassan i oktober 2000 avslutade 52 % fler fall, som var ett år eller längre, än vad den gjorde vid samma tidpunkt 1998.

Två reformer har regeringen genomfört för att försöka råda bot på ökade förtidspensioner. Det är regler om vilande förtidspension, samt införandet av sjukersättning i stället för förtidspension och aktivitetsersättning för personer mellan 16 och 29 år. Reformerna lägger nya uppgifter på försäkringskassan, vilket kommer att kräva både personella och administrativa resurser.

Många utredningar har pågått och pågår för att försöka analysera det besvärliga läget samt ge förslag på lösningar. Regeringen redogör i höstens budgetproposition för elva punkter med förslag på åtgärder.

Sex åtgärder för bättre arbetsmiljö och tydligare arbetsgivaransvar, tre för snabb återgång till arbete vid ohälsa samt två om forskning. En av forskningspunkterna, Förbättrad statistik och forskning på ohälsoområdet är ett direkt godkännande av en miljöpartimotion; 2000/01:Sf287.

Samverkan

Mycket lite är i årets budget skrivet om samverkan mellan försäkringskassa och andra myndigheter. Detta trots att det sedan november 2000 i samband med den nationella handlingsplanen för sjukvården gjordes en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centern och Miljöpartiet om startandet av en finansiell samverkan mellan försäkringskassa, sjukvård och ev annan myndighet, Finsam (finansiell samordning). Projektet har genomförts på försök, blivit utvärderat och man fann att sjukskrivningarna kortades.

För att komma till rätta med skenande sjukförsäkringskostnader, försenad rehabilitering och långa köer inom sjukvården yrkar Miljöpartiet därför på att denna myndighetssamordning införs med det snaraste.

Arbetslinjen

Målen för budgetområdet ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp är enligt höstens budgetproposition:

1. Systemet skall vara utformat så att det stimulerar till förvärvsarbete.

2. De försäkrade skall känna sig ekonomiskt trygga vid arbetsoförmåga.

Utgångspunkten måste vara att den solidariskt finansierade försäkringen skall utgå från inkomstbortfallsprincipen och att det skyddsnät som försäkringssystemet utgör ger en rimlig levnadsstandard.

Målen har för varje budgetproposition mer och mer inriktats på att stärka arbetslinjen, även om man samtidigt kan läsa att socialförsäkringarna är en viktig del av den generella välfärdspolitiken som syftar till att minska klyftor och gränser mellan olika samhällsgrupper och fungera som en sammanhållande kraft i samhället.

Man glömmer eller döljer att generella insatser och inkomstkopplade insatser inte är samma sak.

Generell men inte för alla

I tider av arbetslöshet är det svårt för många att över huvud taget ta sig in på arbetsmarknaden och därmed få tillgång till trygghetssystemen.

Den starka inriktningen på förvärvsarbete och inkomst gör att många människor faller utanför eller mellan stolarna i det generella välfärdssystemet, t ex arbetslösa diskrimineras, studenter, föräldralediga, projektanställda, personer med sociala problem, alla som är utan stadig inkomst. Ersättningen i sjukförsäkringen t ex beräknas utifrån en SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och är beroende av regelbundenhet i inkomst. Det spelar stor roll när inkomsten uppbars, längden på uppehåll från inkomst m.m.

Miljöpartiet menar att målet med socialförsäkringarna bör vara att ingen lämnas utanför. Rättigheten till trygghet skall baseras på att vi är medlemmar i samhället, inte på vår position i arbetslivet.

Grundtrygghet i stället för ojämlikhet

En annan aspekt är att nuvarande socialförsäkringssystem bygger på ojämlikhet. Arbetslivet är ojämlikt. Inkomstbortfallsprincipen följer denna ojämlikhet. Lön skiljer sig fortfarande mellan kön, mellan etnisk bakgrund, för funktionshindrade och i olika samhällsklasser.

Miljöpartiet vill ha ett system som istället för att cementera ojämlikheten i livets alla skeden utgår från principen om ett grundtrygghetssystem som är en värdig nivå för var och en av oss, oavsett ekonomi och arbetskapacitet.

Grundtrygghet och helhetssyn

Miljöpartiet anser att socialförsäkringssystemet skall utformas som ett grundskydd. Det skall gälla sjukförsäkring, föräldraförsäkring, pension och arbetslöshet.

Vi delar in skyddet i ett kortvarigt – med en viss koppling till inkomsten – och ett långvarigt.

I de kortvariga försäkringarna, upp till 2 år, vill vi höja garantinivåerna och ha en högre procentuell ersättning vid låga än vid högre inkomster, ett så kallat brutet tak. Den kortvariga försäkringen är att betrakta som en omställning efter det att man har haft ett arbete och dragit på sig kostnader som kanske inte med kort varsel kan minskas.

I de långvariga försäkringarna, dit även pensionerna hör, vill vi att ersättningen är lika för alla, oavsett tidigare inkomst. Det nya pensionssystemet medför en olöslig konflikt mellan målen om inkomstkoppling och grundtrygghet, vilket lett till dyrbara, krångliga och svårbegripliga lösningar.

Miljöpartiet anser att i utformandet av trygghetssystemen måste alltid hänsyn tas till människans hela situation. Det går inte att dela upp människor i en del som är sjuka, en del är arbetslösa, en del har sociala behov osv. Alla människor har samma värde och ofta gemensamma grundläggande behov.

Vi tror att människor värdesätter ett rakt, tydligt och värdigt bassystem där abnorma administrationskostnader är obehövliga. Vi menar att människor i grunden är solidariska och ser det som riktigt att nivån är lika och värdig för alla.

Ett grundtrygghetssystem ska också förutsätta att det finns engagerad personal hos socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa, som kan stödja den enskilde att komma ur sjukskrivningar och arbetslöshet. Dagens system bygger i så hög grad på kontroll och på regler i vilka den enskilde ofta inte passar in, att hon eller han har slutat att förvänta sig något av tjänstemännen hos dessa instanser. Många vittnar om att man är rädd att ta kontakt och be om stöd då man tror att det kommer att resultera i att man förlorar eventuellt bidrag. Att allt mindre tid hos dessa myndigheter ägnas åt stöd och mer åt kontroll och administration är ett beklagligt men inte nödvändigt faktum.

Vi menar att förändring mot en positiv förändring för samhälle och individ bara kommer till stånd om människor ges stöd, förtroende, uppmuntran och reella utvecklingsmöjligheter.

I väntan på reformen

Den reform som Miljöpartiet förespråkar kan ta lite tid att genomföra. Under tiden måste vi stödja bra försök att göra förbättringar.

Bland annat måste vi lyssna på försäkringskassornas synpunkter och förslag på hur man skall ta tag i rehabiliteringen. Framför allt måste man ha tillräckliga resurser för att arbeta med just rehabilitering.

Samverkansprojekt skall uppmuntras och stärkas, speciellt sådana som visat sig ge resultat. Dessa skall framhållas och synliggöras. Finsam är ett sådant projekt, som dessutom är utvärderat och visat sig kunna korta köer till vården och minska sjukskrivningarna.

Studerande är vidare en grupp som vi särskilt måste värna om i detta sammanhang, om vi skall kunna stå för en nation som håller utbildning högt. Miljöpartiet har framförhandlat höjda garantinivåer av föräldrapenning, men det är långt ifrån tillräckligt. Studiemedelssystemet är mycket dåligt integrerat med främst sjukförsäkringen och föräldrapenningen. De studenter som har ett regelbundet arbete vid sidan av studierna får samma sjukersättning som den som gäller för förvärvsarbetande. För många extraknäckande studenter är sjukpenningen dock endast en teoretisk möjlighet. Den som jobbar ett par dagar här och ett par dagar där har mycket svårt att samla in de arbetsgivarintyg om förvärvsarbetets omfattning som försäkringskassan begär. Man kan inte heller vara halvt sjukskriven som studerande.

Gränsen för att få bostadsbidrag är 29 år, rätt till tilläggslån förbehålls dem som är fyllda 25. Trygghetssystemen för studenter rimmar illa med samhällets inriktning på ett alltmer livslångt lärande.

Arbetstidsförkortning

Ett sätt att komma åt ohälsan hos befolkningen vore att införa en rejäl arbetstidsförkortning. Människor skulle få en bättre livskvalitet med mindre stress och mer fritid. Miljöpartiet förespråkar därför sänkt arbetstid till 35 veckoarbetstimmar.

I höstens budgetförhandlingar fick Miljöpartiet igenom försök med friår i 10 kommuner; en reform som kommer att frigöra både kreativitet, nya studiemöjligheter och skapa dynamik på arbetsmarknaden. Detta system bör snarast efter provperioden byggas ut till att omfatta hela landet.

Socialförsäkringens administration

Det framhålls i budgetpropositionen att handläggning på försäkringskassorna skall vara billig, snabb och effektiv. Miljöpartiet menar att den också måste ha mycket hög kvalitet, så att den betjänar människorna på ett bra och riktigt sätt.

Brister har framkommit i granskningar utförda av RFV, JO och RRV, brister som av alla betraktas som allvarliga. Det rör kvalitet och effektivitet inom verksamheten och en arbetsmiljö som leder till ökad långtidssjukskrivning.

Man håller inom RFV för närvarande på med installering av ett nytt stort IT-stöd till kassorna. Tyvärr har detta blivit försenat. Statskontoret har här uppmärksammat på stora brister i hanteringen. En stor fara är att RFV nu påskyndar driftsättningen innan pilotprojektet, som utförs i Karlskrona, är utvärderat.

En heltäckande ny reform är nödvändig

Sedan socialförsäkringens början har ingen heltäckande revision gjorts av systemet och ingen heltäckande reform har gjorts. Visserligen har ett nytt pensionssystem kommit till, men för övrigt har det hela tiden handlat om påbyggnad, lappningar och lagningar av det gamla, och följaktligen blivit till ett mycket snårigt nystan.

Detta nystan eller lapptäcke är mycket svåradministrerat. Man har också insett att det för den sakens skull behövs ett totalförnyat IT-stöd. Detta har inte varit lätt. Det har blivit senare och dyrare än man räknat med. Man har tagit ut vinsten av det icke färdiga systemet i förväg och måst minska personalen på kassorna i besparingssyfte. Detta har i sin tur medfört att man inte hunnit med sina uppgifter och personalen har blivit stressad och sjuk. 1998 var 4,7 % av FK-personalen sjukskriven, 1999 5,8 % och år 2000 7,1 %. Av dessa har 64 % varit sjukskrivna över 90 dagar. Försäkringskasseförbundet har gjort en studie ang dessa långtidssjukskrivna. Det övervägande antalet har angett att det är arbetsplatsrelaterade orsaker till sjukskrivningen.

Kostnaderna för hela sjukförsäkringsområdet skenar. Det hela har blivit en mycket ond cirkel. Det återstår egentligen inget annat att göra än att lyssna till Miljöpartiets grundtrygghetsförslag och vår arbetstidsförkortningsfilosofi!

Pensionerna

Även med pensionerna är det bekymmersamt. Pensionssystemet förutsätter för att kunna uppfylla vad det lovat en stabil och helst stigande ekonomisk tillväxt. Alla vet att just nu är situationen på världsmarknaden långt ifrån stabil, vilket också påverkar Sveriges ekonomi.

Eftersom befolkningen dessutom blir sjukskriven allt tidigare och allt längre är det stor risk att förvärvsarbetande inbetalare till pensionssystemet inte kommer att räcka till. Många studier och projekt pågår för att försöka få ut äldre människor i arbetslivet. Kanhända finns risken att många fler än man tror inte får ut mer än garantipensionen. Då har vi ju redan en slags grundtrygghet, men mager och baserad på icke infriade förväntningar. Med Miljöpartiets förslag skulle det vara med en mycket enklare och billigare administration. Så länge detta pensionssystem finns föreslår Miljöpartiet att makar eller sammanboende rättvist skall kunna dela på pensionspoäng, d.v.s. ge likställighet inför arbeten avlönade olika (eller inte alls avlönade).

Stockholm den 4 oktober 2001
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Gunnar Goude (mp)	Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Barbro Feltzing (mp)