Gymnasieprogram för persontransporter

Motion 2002/03:Ub440 av Jarl Lander m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en specialutformad gymnasieutbildning för persontransporter med riksintag.

Motivering

Hela 12 000 nya bussförare måste anställas under de närmaste åren. Bristen på bussförare orsakar redan i dag många inställda turer i bland annat Stockholm, Göteborg, Skåne, Linköping och Uppsala. De inställda turerna leder till att människor på morgonen kommer för sent till sina arbeten och på kvällen blir försenade när de ska hämta sina barn på dagis. När människor inte kan lita på att bussen kommer upplever de kollektivtrafiken som otillförlitlig. Missnöjet växer och kollektivtrafikens attraktivitet och konkurrenskraft minskar. Detta leder i sin tur till att fler väljer bilen, med sämre miljö, mer trängsel och sämre trafiksäkerhet som följd. För förarna, och även för trafikledarna, innebär de stora rekryteringsbehoven att de tvingas till långa och extra stressiga arbetsdagar och mycket extraarbete. I kombination med bland annat en stressig trafikmiljö, särskilt i landets större städer, ökar detta naturligtvis långtidssjukskrivningarna bland kollektivtrafikens personal.

Enligt en enkätundersökning som genomfördes under 2001 behöver Sveriges bussföretag rekrytera ca 3 000 förare om året under de kommande fyra åren. För tydlighetens skull skall påpekas att det handlar om sammanlagt 12 000 förare som måste nyrekryteras och alltså inte går över från ett bussföretag till ett annat när en trafikhuvudman vid en upphandling byter entreprenör. En viktig orsak till de mycket stora rekryteringsbehoven är hög medelålder bland förarna och därmed stora pensionsavgångar. Till detta kommer att dagens utbildningsvägar för bussförare är otillräckliga.

De utbildningsvägar som nu står till buds, komvux, arbetsmarknadsutbildning, trafikskolor och intern utbildning i busstrafikföretagen, klarar helt enkelt inte av att utbilda tillräckligt många bussförare. För att komma till rätta med de stora rekryteringsbehoven och uppfylla dagens och framtidens krav krävs det en bred och gedigen persontransportutbildning i form av ett specialutformat treårigt gymnasieprogram med utbildning av bussförare med riksintag.

Den statliga Gymnasiekommittén har vid en hearing i september aviserat att man kommer föreslå åtta olika sektorer som ingångar till den framtida gymnasieskolan. Som ett utpräglat serviceyrke har persontransportutbildningen sin naturliga hemvist inom den sektor som utredningen kallar servicesektorn.

I dag saknas det relevanta utbildningsvägar för ungdomar som på gymnasienivå vill utbilda sig till bussförare. De hänvisas till att gå fordonsprogrammet som framförallt är inriktat på att utbilda förare som ska transportera gods. Kollektivtrafiken är en av de få sektorer i samhället som fortfarande saknar gymnasieutbildning. Många sektorer och yrkesgrupper har i dag särskilda gymnasieutbildningar. I dag finns gymnasieprogram för t.ex. frisörer, kockar, skidåkare och de som vill arbeta med transport av gods, men som sagt inte för ungdomar som vill jobba med att transportera människor.

För att bli attraktiv bör gymnasieutbildningen ge busskörkort. Det betyder att åldersgränsen för D-behörighet för dem som genomgått denna gymnasieutbildning och godkänts i förarprovet bör sänkas från dagens 21 år till 18 år. Ett sådant undantag för personer som genomgått en särskild gymnasieutbildning kan redan i dag ges med stöd av körkortslagen. I körkortslagens 10 kap. 1 § står: Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagen. Regeringen bör skyndsamt utnyttja denna möjlighet.

EU-kommissionen presenterade under år 2001 ett förslag till nytt direktiv om utbildning av yrkesförare av tunga fordon som troligen kommer att antas av Europaparlamentet under vintern 2002/2003. Direktivförslaget kommer, som förslaget är utformat i dag, att ge möjlighet till att nationellt sänka åldern för bussförarbehörighet till 18 år för begränsad trafik (på sträckor som inte överstiger 50 km). Förslaget innebär även att obligatoriska krav på yrkesutbildning införs liksom krav på kontinuerlig fortbildning.

Att vara bussförare i dag handlar om så mycket mer än att bara framföra ett fordon mellan två punkter. Kollektivtrafiken blir allt mer fokuserad på resenärens önskemål och behov, vilket gör föraryrket till ett utpräglat serviceyrke. För att bli en god bussförare krävs det därför allt högre kompetens inom kundservice. Det är en utveckling som är helt nödvändig för att kollektivtrafiken skall kunna behålla och dra till sig nya resenärer. Det behövs med andra ord en utbildning som fokuserar på service och kundbemötande snarare än på mekaniska och tekniska aspekter. Den bör förutom den traditionella fordons- och förarutbildningen också ge kunskaper om bland annat service, trafiksäkerhet, miljö, arbetsmiljöfrågor, datoranvändning, turism, entreprenörskap, tillgänglighetsfrågor för funktionshindrade och språk.

En gymnasieutbildning för bussförare kommer att få ytterligare mycket positiva effekter. Genom inriktningen på service, turism och småföretagande kan utbildningen bidra till att bryta den mansdominans som traditionellt finns inom bussföraryrket. I dag är endast ca 5 000 av 27 000 bussförare kvinnor. En gymnasieutbildning kommer på sikt också att få en positiv inverkan på föraryrkets status, vilket i sig är viktigt för att kollektivtrafiken ska kunna klara sin kompetensförsörjning i framtiden. Dessutom kommer trafiksäkerhet och ecodriving in som naturliga delar i utbildningen, vilket gör att trafiksäkerhets- och miljökompetensen kommer att öka generellt inom bussbranschen.

Stockholm den 17 oktober 2002
Jarl Lander (s)
Ann-Kristine Johansson (s)	Marina Pettersson (s)
Berit Högman (s)	Tommy Ternemar (s)