Gymnasieskolan

Motion 1989/90:Ub819 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Ub819

av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
Gymnasieskolan

Gymnasieskolan

De flesta ungdomar fortsätter efter genomgången grundskola sina studier i
gymnasieskolan. Reformeringen av skolsystemet och arbetslivets krav på utbildning
har lett till att ungdomarna insett att stora delar av arbetsmarknaden
inte står öppen för den som saknar utbildning. Samtidigt känner många
elever leda inför fortsatt skolgång och längtar ut till ett riktigt arbete.

Gymnasieskolan står inför utmaningen att dels förse den högre utbildningen
med studerande som har tillräckliga förkunskaper för fortsatta teoretiska
studier, dels förmedla en grundläggande yrkesutbildning som är i takt
med utvecklingen i arbetslivet.

Även för gymnasieskolans del skärps kraven på utbildningens kvalitet till
följd av den ökade internationaliseringen och den snabba tekniska utvecklingen.

Förberedelser äger rum inför en planerad omfattande förändring av gymnasieskolan
på 1990-talet. Remissarbetet om gymnasiets framtida organisation
är avslutat. Försöksverksamhet med treårig yrkesinriktad utbildning pågår.

I samband med att regeringen avger sin proposition om ny gymnasieutbildning
till riksdagen får vi anledning att återkomma med våra förslag när
det gäller gymnasieskolan. Vi vill dock redan nu slå fast vissa principer.

Gymnasieskolan har hittills varit uppdelad på en studieförberedande och
en yrkesinriktad utbildning. Enligt vår mening är det inte möjligt att nå båda
dessa mål i en så sammanhållen skola som nu diskuteras. Den tid som står
till buds för studier är för begränsad. Om gymnasieutbildningen blir ett både-och,
kommer detta med nödvändighet att innebära att kraven på kvalitet
sänks.

Vi har alltid med kraft hävdat kvalitetsaspekterna i all utbildning. Dessa
måste väga tungt även när det gäller utformningen av den framtida gymnasieskolan.

Moderat gymnasieutbildning

Den frivilliga gymnasieutbildningen måste enligt vår mening syfta till att ge
eleverna:

- en god grund för högre teoretiska studier,

- en god grund för mer avancerad yrkesutbildning,

- en god grund för yrkesverksamhet direkt efter avslutad utbildning.

Tydligt inriktade utbildningslinjer har viktiga fördelar. Eleverna blir motiverade
av att se ett direkt samband mellan utbildningen och det mål den syftar
till. Att lära sig något område riktigt grundligt är, enligt vår mening, en
bättre bas för kommande fort- och vidareutbildning än ytliga kunskaper från
flera områden. Det är därför varken möjligt eller önskvärt att i en och
samma utbildning nå samtliga ovan angivna mål.

Ett tidigt utbildningsval får emellertid inte innebära låsningar för framtiden.
Ett felaktigt val måste kunna rättas till. Goda möjligheter till komplettering
skall finnas för den som senare vill ändra inriktning eller bättra på sina
kunskaper.

Förkunskapskrav och antagningssystem

I dag ger genomgången grundskola rätt att oberoende av betyg antas till vilken
gymnasielinje som helst. Bara när det är fler sökande än antalet platser
spelar den sammanlagda betygspoängen roll. Resultatet är att många elever
kommer in på en viss linje, men att de sedan upptäcker att deras förkunskaper
inte räcker. Det studieavbrott som oftast följer på detta innebär ett avbräck
för den enskilde samtidigt som en utbildningsplats går förlorad.

Det är ärligare mot eleverna att tydligt deklarera att vissa kunskaper och
färdigheter är nödvändiga för fortsatta studier. Därför skall krav på förkunskaper
uppställas till de olika gymnasielinjerna. Kraven hjälper eleverna att
förbereda sig för vad de senare kommer att möta. Kraven bör kunna formuleras
som genomsnittsbetyg, lägsta betyg i vissa ämnen och i vissa fall genomgången
tillvalskurs.

Antagningssystemet till högskolan måste utformas så att det stimulerar
gymnasieeleverna att välja den gymnasieutbildning som bäst förbereder dem
för högre studier. Dagens taktiktänkande kan elimineras med det antagningssystem
vi föreslagit i vår motion om högskoleutbildningen.

Gymnasieskolans yrkesutbildning

Vi har tidigare anfört flera invändningar mot försöksverksamheten med en
reformerad gymnasial yrkesutbildning.

Den modell som skisseras innehåller schabloniseringar, där ingen egentlig
hänsyn tas till de olika yrkesutbildningarnas speciella karaktär och behov av
olika längd på utbildningen.

De arbetsplatsanknutna inslagen riskerar att bli en förlängd praktisk yrkesorientering.
Förlängningen av utbildningstiden tar inte hänsyn till de
olika utbildningarnas faktiska behov av ytterligare undervisningstid. Inslagen
av allmänna ämnen tycks mera vara inriktad på att ge eleverna allmän
behörighet för högskolestudier än att ge eleverna den undervisning de behöver
för att bli skickliga och kompetenta yrkesutövare.

Regeringens fixering vid tanken på att snart sagt alla skall ha allmän behörighet
för högskolestudier är cynisk gentemot de studerande. Dessa får fel

Mot. 1989/90

Ub819

7

aktig information om de krav högre studier normalt ställer. Dessutom riskerar
även gymnasieutbildningen att bli kvalitativt sämre, eftersom tillräcklig
tid inte kan avsättas för linjens huvudämnen.

Önskemålet om allmän behörighet till högskolestudier kan i stället lösas
genom generösa kompletteringsmöjligheter för dem som senare önskar genomgå
en högskoleutbildning.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen åter en utvidgning av försöksverksamheten.
Det är då inte längre korrekt att beskriva utbildningen som
försöksutbildning. Det är snarare fråga om den första fasen i en omläggning
och förlängning av utbildningen. Detta sker utan att riksdagen beretts möjlighet
att ta ställning till en över hela linjen treårig gymnasieutbildning. Inte
heller har kostnaderna redovisats för en fullt genomförd reform.

Fler än vi anförde kritik mot att det ursprungliga förslaget väcktes sent
och att försöksverksamheten därmed riskerade att bli illa förberedd. Vi kan i
efterhand konstatera att farhågorna besannats. Nya elevgrupper skall med
regeringens förslag lockas till en utbildning vars förutsättningar är oklara.

Den grundläggande kritik som vi anförde mot förslaget kvarstår fortfarande:

- Den yrkesinriktade utbildningen skall utformas efter de krav yrket ställer.
Detta gäller inte minst de allmänna ämnena som måste väljas så att
de stödjer den valda yrkesinriktningen.

- Att lära sig olika yrken kräver olika tid. Därför måste utbildningstiden
variera med de olika yrkenas krav.

- Inga kostnadsberäkningar har redovisats för en fullt utbyggd verksamhet.
Vi beräknade kostnaderna vid starten till 3-4 miljarder kronor. Nu kan
vi konstatera att de troligen blir över 10 miljarder kronor - sannolikt nära
15.

Av de skäl som ovan angivits bör ingen utvidgning ske av försöken med en
treårig yrkesinriktad gymnasieutbildning.

Den nu pågående försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning
samt de förslag till förändring av studievägsstrukturen i gymnasieskolan
som gäller såväl yrkesinriktade som studieförberedande linjer öppnar vägen
för att diskutera nya lösningar.

Såväl remissvar som erfarenheter från försöksverksamheten ger anledning
att aktualisera andra lösningar än de som hittills varit under övervägande.

Vi har för vår del i återkommande förslag redovisat en uppläggning som
bygger på ett stort engagemang från arbetslivets sida och på elevernas deltagande
i produktionen vilken vi valt att benämna ny lärlingsutbildning. Dessa
förslag har avvisats trots sina obestridliga fördelar. Vi anser att det i en sammanvägning
av olika alternativ finns anledning att återkomma till våra förslag
om en brett upplagd utbildning med de utgångspunkter vi tidigare skisserat.

Vi hänvisar till de förslag vi framfört i tidigare motioner och redovisar här
endast de riktlinjer för en yrkesinriktad utbildning som vi anser bör vara vägledande
för det fortsatta arbetet:

- Ersättning skall ges för produktiva insatser.

- Särskilt avtal bör övervägas rörande denna kategoris ställning från arbetsrättsliga
utgångspunkter.

Mot. 1989/90

Ub819

8

- Utbildningen skall ha en effektiv och omfattande anknytning till det
praktiska arbetslivet där eleven bereds tillfälle att aktivt delta i produktionen.

- Stor hänsyn skall tas till de speciella krav och behov som gäller för respektive
yrke och bransch vid utformningen av kurs- och timplaner.

- Undervisningen skall bestå av för utbildningslinjen specifika allmänna
ämnen, fackteori och arbetsteknik.

- Utbildningen skall kunna variera mellan två och fyra år beroende på inriktning.
Huvuddelen av utbildningstiden förläggs till arbetsplatser. I
skolan undervisas eleven i allmänna ämnen, fackteori och arbetsteknik.

- Särskilda utbildningsplaner upprättas för varje yrke. Riksdagen fastställer
de allmänna riktlinjerna.

- Eleverna erhåller betyg och bevis över genomgången utbildning. Graderade
betyg skall, enligt vår mening, ges också i yrkesämnen. Detta gäller
även för de kompetensbevis som skall ges efter genomgången s.k. modul
i den nu pågående försöksverksamheten.

- Företag som vill inrätta utbildningsplatser måste ha möjlighet att klara
sina åtaganden. En handledarutbildning skall erbjudas de personer inom
företagen som engageras i dessa uppgifter.

Den allt snabbare tekniska utvecklingen av arbetsmarknaden ställer för
varje yrke och bransch ökade krav på kvalitativt goda och omfattande kunskaper
i olika allmänna ämnen. Det går därför inte att schablonmässigt för
all yrkesutbildning fastställa ett block av sådana ämnen med likartat innehåll.
Varje yrkesutbildning måste ges de allmänna ämnen och den inriktning
som är specifikt nödvändig för just den utbildningen.

All yrkesutbildning kräver inte samma utbildningstid. En generell förlängning
av gymnasieskolans yrkesutbildning till tre år kan därför synas onödig.
Avgörande måste härvidlag vara det faktiska behovet av att nå en kvalitativt
god yrkeskunskap. Utbildningstiden måste därför kunna variera med de
olika yrkenas krav.

Yrkesutbildningen måste självfallet kompletteras med traditionell och i
huvudsak skolförlagd yrkesutbildning för yrkesområden och på orter där på
grund av givna förutsättningar inga andra alternativ kan erbjudas.

Studieförberedande gymnasieutbildning

De treåriga teoretiska linjernas organisation och innehåll behöver inte radikalt
förändras. De förändringar som aviserats bör inriktas på en revidering
av kurs- och timplaner, så att linjernas högskoleförberedande karaktär än
mer betonas.

Det är exempelvis viktigare att språkutbildningen förstärks än att praktikinslag
införs som obligatorium. Den kommande internationaliseringen
inom högskoleutbildningen, liksom behovet att kunna utnyttja utländsk
facklitteratur i undervisningen, kommer att ställa stora krav på goda språkkunskaper
inte bara i engelska.

Ett litet land som Sverige är mycket beroende av utrikeshandel och andra
kontakter, inte minst kulturella, med andra länder. Vi måste själva skaffa oss
förutsättningar för internationell kommunikation om vi skall kunna tillgo

Mot. 1989/90

Ub819

9

dose behovet av internationellt utbyte av kunskap och erfarenhet från andra
länder.

Elevernas valmöjligheter bör förbättras inom respektive linjes kurs- och
timplan. Elevernas fallenhet och intresse måste kunna få genomslag i utbildningen.
Fördjupning inom områden man själv valt, leder till motiverade studier
och goda kunskaper.

Kvalitetsaspekten skall hävdas när det gäller tillvalen. Betyg skall ges även
i tillvalsämnen. Betygen skall vara graderade och redovisa inhämtade kunskaper.
Vid en eventuell modulindelning av kurserna skall graderade betyg
ges för varje modul.

Elever med intresse för idrott och estetiska ämnen kan med timplanejämkning
få fem veckotimmar för studier i sitt specialintresse. Samma möjlighet
till jämkning av timplanen bör ges så att elev med intresse för ett läroämne,
t.ex. matematik, fysik och språk, får möjlighet att bedriva fördjupade
studier i detta ämne.

Vi anser också att specialgymnasier för teoretiska ämnen bör inrättas i likhet
med de s.k. idrottsgymnasierna, t.ex. språkgymnasier. Dessa bör bli riksrekryterande
i likhet med idrottsgymnasierna.

Fristående skolor på gymnasial nivå

Vi har i vår motion om rätten att välja skola framhållit betydelsen av att elever
ges möjlighet att själva välja skola - fristående skola eller skola inom det
allmänna skolväsendet.

Ett elevrelaterat statsbidragssystem där statsbidraget följer eleven till den
skola han eller hon väljer, skulle innebära en stimulans för fristående skolor
och för skolor med speciell inriktning på exempelvis språk och matematik.

Mångfalden och valfriheten skulle öka för elever och föräldrar. Samtidigt
skulle den pedagogiska debatten och utvecklingen stimuleras. Konkurrensen
mellan olika skolor skulle bidra till en positiv förändring av skolan.

Av samma skäl bör valmöjligheter också finnas för den som studerar på
gymnasienivå. Vi anser att bidragsreglerna för gymnasieskolan skall utformas
på samma sätt som vi föreslår för grundskolan. Det innebär att bidraget
skall följa elevernas val av skola och att elevens rätt att välja skola skall slås
fast.

Vissa övriga frågor
Studiehjälp

Mot bakgrund av den ökade internationaliseringen blir det allt vanligare att
även gymnasieelever studerar ett år utomlands. Vi föreslår i vår motion rörande
studiestöd att studiehjälp bör följa eleven vid studier utomlands på
gymnasial nivå samt att riksdagen för detta ändamål anvisar 35 miljoner kronor.

Mot. 1989/90

Ub819

10

Mot. 1989/90

Ub819

Teknikerutbildning

Regeringen föreslår att försöksverksamhet med ettårig teknikerutbildning,
som bygger på tre årskurser av teknisk linje, skall ske både inom gymnasieskolans
och högskolans ramar.

Vi har i vår motion angående vissa högskolefrågor föreslagit att en teknikerutbildning
av detta slag skall hänföras till gymnasieskolan. Vi avvisar förslaget
att förlägga den ettåriga försöksutbildningen av tekniker till högskolan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gymnasieskolans inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraven på förkunskaper,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för den gymnasiala yrkesutbildningen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av
kurs- och timplaner i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av ökade valmöjligheter,

6. att riksdagen beslutar att betyg skall ges i tillvalsämnen i enlighet
med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen beslutar att specialgymnasier bör kunna inrättas i
enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till bidragssystem för
fristående skolor på gymnasial nivå i enlighet med vad i motionen anförts,

9. att riksdagen beslutar att antalet intagningsplatser vid idrottsgymnasierna
ökas till 800,

10. att riksdagen beslutar att försöksverksamheten med ettårig utbildning
för tekniker skall förläggas till gymnasieskolan.

Kombination med specialidrott

Vi föreslår i likhet med SÖ en utökning av verksamheten med specialidrott
vid de s.k. idrottsgymnasierna från 700 intagningsplatser till 800. Det är viktigt
för ungdomar att kunna förena idrottande på elitnivå med gymnasiestudier.

11

Stockholm den 25 januari 1990
Ann-Cathrine Haglund (m)
Birgitta Rydle (m)

Ulf Melin (m)

Birgit Henriksson (m)
Göran Allmér (m)

Mot. 1989/90

Ub819

Birger Hagård (m)

Hans Dau (m)

Rune Rydén (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

12