Gymnasieutbildning för rörelsehindrade elever

Motion 1988/89:Ub267 av Arne Kjörnsberg (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Ub267

av Arne Kjörnsberg (s)

Gymnasieutbildning för rörelsehindrade elever

Under senare år har ett mycket omfattande arbete genomförts i en lång rad
skolor i vårt land för att, som det uttrycks, handikappanpassa lokalerna.
Detta har fått till resultat att allt fler rörelsehandikappade elever har fått
praktiska möjligheter att erhålla utbildning i sin hemkommun eller i varje fall
nära sin hemort. Detta är bra.

För en mycket liten grupp unga människor, det rör sig om 20 - 25 elever per
år, är det dock nödvändigt att de får sin gymnasieutbildning under speciella
förhållanden. Det är oftast elever som är rörelsehindrade och dessutom har
ett tilläggshandikapp. Detta sammantaget gör att dessa ungdomar är gravt
handikappade. För denna grupp räcker det inte med att byggnaden är
speciellt anpassad. Dessutom är det oftast nödvändigt med olika tekniska
hjälpmedel anpassade till varje elev. Till detta skall läggas en pedagogisk
anpassning av hela undervisningssituationen. Med hänsyn tagen till de
speciella svårigheterna för eleverna får utbildningen tillrättaläggas för varje
person. Dessutom måste icke allt för sällan studietiden förlängas. Allt detta
tillsammans gör att kostnaderna per läsår och elev kan uppgå till uppemot
500 000 kronor.

Till för något år sedan fanns möjlighet för svårt rörelsehindrade elever att
erhålla gymnasieutbildning vid ett s.k. riksgymnasium. Detta innebar bl.a.
att staten svarade för kostnaderna. Numera är bestämmelserna ändrade så
att elevens hemkommun ska svara för dessa kostnader.

De belopp som ovan nämnts är naturligtvis mycket stora för en liten
kommun, speciellt om det råkar vara så att samma lilla kommun har flera
svårt handikappade elever. Viktigast i sammanhanget är dock de svårigheter
som eleven och hans/hennes familj ofta råkar ut för i sina kontakter med
hemkommunen. Denna vill ofta, av kostnadsskäl, att berörd elev skall gå i en
vanlig gymnasieskola.

De krav på byggnadsmässig, teknisk och pedagogisk anpassning som är
absolut nödvändiga kan inte åstadkommas mer än vid några få skolor i
landet. För närvarande finns sådana gymnasier i Skärholmen och Angered
och är under uppbyggnad i Umeå. Det är alltså till dessa skolor som elever
från hela landet hänvisas.

Principen är ju att varje kommun, efter att ha erhållit statsbidrag, har att
svara för kostnaden för utbildning av alla elever. Oaktat denna princip anser
jag dock, med hänsyn tagen till alla de svårigheter dessa ungdomar har, att
allt bör göras för att underlätta deras utbildning. Vardagen har visat att ett
sätt att åstadkomma en del av detta är att staten i likhet med tidigare står för
kostnaderna.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kostnaderna
för gymnasieutbildningen för i motionen berörda elever bör
bestridas av staten.

Stockholm den 24 januari 1989

Arne Kjörnsberg (s)

Mot. 1988/89
Ub267

7