Gymnastikämnet

Motion 1990/91:Ub233 av Gullan Lindblad (m)

I vårt moderna samhälle är ett av hälsoproblemen att vi
rör oss för litet. Det är allmänt omvittnat att dagens unga --
inte minst våra värnpliktiga -- har dålig kondition. Vi vet
också att många sjukdomar beror på fysisk inaktivitet, t.ex.
belastningssjukdomar och fetma.

Människokroppen är egentligen skapad för rörelse och
aktivitet.

Det moderna samhället där bilen är var mans egendom
och där många arbeten är stillasittande -- t.ex.
motionsskrivande! -- är fysisk aktivitet inte längre en
naturlig del av den dagliga livsföringen. Vi sitter helt enkelt
för mycket. Detta gäller långt ner i åldrarna. Arbetet i
skolan gör att eleverna sitter i sina bänkar och
fritidsintressena är inte sällan dataspel och liknande. Som
vuxna sitter vi kanske framför TV-apparaten i stället för att
ta en promenad. Till jobbet åker vi bil eller med
tunnelbana, tåg eller buss.

Alla industriländer i västvärlden har idag obligatorisk
idrottsundervisning i skolan p.g.a. att man har insett
betydelsen av denna undervisning för folkhälsan.
Idrottsämnets uppgift är att ge eleverna fysisk aktivitet i
skolan men en ännu större uppgift är det att få eleverna
intresserade av att sköta sin kropp och sin hälsa samt skapa
ett livslångt intresse för fysisk aktivitet. Detta är inte minst
viktigt med tanke på den rådande debatten om sjukvårdens
kostnader.

Det är med denna bakgrund med viss bestörtning man
noterar att utbildningsdepartementet tycks vara i färd med
att ''ta bort'' idrottsämnet som obligatoriskt ämne i
gymnasieskolan. Om idrottsämnet görs om till ett frivilligt
ämne så finns det en uppenbar risk för att människors
grundkondition blir för dålig och att antalet arbets- och
förslitningsskador kommer att öka. Detta är
anmärkningsvärt eftersom inte minst regeringen talar
mycket om vikten av att förbättra arbetsmiljöerna och
förhindra uppkomsten av arbetsskador. En sådan åtgärd
står inte heller i samklang med de strävanden man har på
arbetsplatserna att erbjuda t.ex. pausgymnastik och fysisk
träning av olika slag. Idrott och rörelseaktiviteter betraktas
allmänt som en viktig faktor för att förbättra folkhälsan.

Jag anser att idrottsämnet har en alltför stor betydelse
för folkhälsan för att ämnet skulle göras frivilligt i
gymnasieskolan. Ämnet bör även fortsättningsvis vara
obligatoriskt med minst 120 minuter per vecka för samtliga
elever.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att idrottsämnet även i
fortsättningen bör vara ett obligatoriskt ämne i
gymnasieskolan.

Stockholm den 21 januari 1991

Gullan Lindblad (m)