Gymnastikämnets betydelse i gymnasieskolan

Motion 1990/91:Ub253 av Marianne Andersson i Vårgårda och Görel Thurdin (c)

Ett av de största samhällsproblemen idag är de ökade
arbetsskadorna. Särskilt allvarligt är det att unga
människor -- i stor utsträckning unga kvinnor -- slås ut från
arbetslivet efter mycket kort tid. De skador som ökat är
utslitna ryggar, värk i nacke, axlar och muskler. Detta
orsakar stora mänskliga problem och är mycket ekonomiskt
betungande för samhället i form av ökade
sjukvårdskostnader och produktionsbortfall.

Detta sker trots att de tunga arbetena minskat i
arbetslivet. Det är naturligtvis viktigt att fortsätta arbetet
med att minska de tunga och framförallt de monotona
jobben och att förändra arbetsorganisationen samt
förbättra den psykiska arbetsmiljön. Pausgymnastik på
arbetstid är ett sätt.

Men detta räcker inte. För den som inte byggt upp sin
kropp och sin muskelmassa i unga år hjälper ingen
pausgymnastik. De skador som oftast kallas
förslitningsskador eller överbelastningsskador borde enligt
vissa forskare istället kallas inaktivitetsskador.

Det beror på att vårt levnadssätt gör att vi inte behöver
använda våra fysiska resurser i det dagliga livet så som
tidigare. Möjligheterna till naturlig rörelse och utrymmet
för spontana aktiviteter minskar. Undersökningar visar att
passiva fritidssysselsättningar ökar mest bland barn och
ungdomar. De ungdomar som inte idrottar och de är ganska
många -- fler flickor än pojkar -- missar möjligheten att
bygga upp sin kropp inför framtidens arbetsliv och fritid.
Detta är nästan omöjligt att kompensera i efterhand.

Att i det läget ens nämna att idrottsämnet ska göras
frivilligt på gymnasiet är direkt utmanande mot allt annat
hälsoarbete. Ett sådant beslut skulle direkt sabotera allt
arbetsmiljöarbete.

För dem som idrottar är frivilligheten inget problem. De
skulle delta ändå. Men för den stora grupp som inte gör
det -- återigen flest flickor -- är risken uppenbar att just de
väljer bort idrotten. Det blir till största delen de som går
vidare till de tunga och monotona jobben, t ex inom vården,
som allra bäst behöver bygga upp sin kropp. Ett frivilligt
idrottsämne vore ett slag mot jämställdhetsarbetet i skolan.

Vi vill därför slå fast att idrottsämnet ska vara
obligatoriskt i gymnasieskolan och av minst samma
omfattning som nu. Dess huvuduppgift är att få alla
elever intresserade av att sköta sin kropp och sin hälsa
samt att stimulera till fortsatt kroppsrörelse på fritid.
Ämnet måste få en ännu starkare inriktning på ergonomi.
Flickor och pojkar bör få stimulans att utveckla sina olika
idrottsintressen i skolan och på fritid.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att idrottsämnet i gymnasieskolan skall vara obligatoriskt
och av minst samma omfattning som i dag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottsämnets innehåll vad gäller
starkare inriktning på ergonomi och stimulans till fortsatt
idrottsutövning.

Stockholm den 22 januari 1991

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda

Görel Thurdin (c)