Haga-Brunnsvikenområdet m.m.

Motion 1990/91:Jo727 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp)

Inledning

Det är kanske inte så många av oss som egentligen inser
vilka värdefulla grönområden vi har i Stockholm. I norr och
öster finns ett av Storstockholms mest skyddsvärda
områden -- Norra och Södra Djurgården, Ladugårdsgärde,
Haga/Brunnsviken samt Ulriksdal/Sörentorp (se bilaga 1).

Människor, i synnerhet i storstad, behöver gröna
områden för sin trivsel, rekreation och som en källa för
berikande kunskaper. Det här nämnda området har flest
människor i sin närhet i hela Sverige, dygnet och året runt.
Det är vår plikt mot samtid och framtid att bevara detta för
allmänheten och inte för några privata särintressen av vilket
slag det vara må. Området måste förvaltas på ett sådant sätt
att kulturoch naturvärden vårdas och förstärks. Detta är
Sveriges främsta natur- och kulturpark.

Inom detta område finns några av våra främsta museer
som Skansen, naturhistoriska riksmuseet m fl, här finns
universitetet och andra statliga institutioner, ett flertal
utmärkta gästgiverier, och en för stadsborna omistlig oas för
avkoppling och friluftsliv. Men det finns också fågelsjöar
och ekologiskt välskötta skogar med en täthet av individer
och arter som stundtals är imponerande och definitivt i
toppklass och unik för storstadsnära områden.

Detta värdefulla område i stort, dvs de återstående
obebyggda delarna av Norra och Södra Djurgården, har ett
konstant hot om exploatering hängande över sig, främst i
form av utvidgning av Frescatiområdet, bebyggelse vid
Husarviken samt en 6-filig motorväg -- Österleden -- eller
som den rätteligen borde heta, Djurgårdsleden. Just
möjligheten för så många människor att kunna njuta av en
miljö rik på zoologiska, botaniska, geologiska och
kulturhistoriska värden motiverar ett starkt skydd.
Miljonstaden behöver denna gröna lunga.

För förverkligandet av denna skyddsplan arbetar också
bl a Världsnaturfonden, Ståthållarämbetet och Naturens
Hus.

Natur- och kulturvärden

Kultur

Området har det största antalet K-märkta objekt
(oftast hus) i park/naturmiljö i Sverige. Stora delar av
området är avsatt som riksintressant för
kulturminnesvården, detta gäller särskilt Haga--Ulriksdal--
Stallmästargården--Södra Djurgården men även
tätbebyggda delar såsom Gasverket och delar av Gärdet och
Hjorthagen. Här finns landets största samling av museer,
många i K-märkta hus. Här finns sammanhängande
hussamlingar som i sig utgör värdefull kulturhistoria som
vetenskapsstaden vid Frescati, villorna på södra
Djurgården samt slottsanläggningarna vid Rosendal, Haga
och Ulriksdal. Institutionerna har i detta område viktiga
studieområden. Här finns ett flertal fornlämningar.
Här finns Sveriges högsta utkikstorn. Trädgårdskulturen
har ett kraftigt fäste i området med fyra botaniska
trädgårdar: Bergianska, Haga, Ulriksdal och Rosendal
(Södra Djurgården).

NaturHär finns en mängd intressanta geologiska
lämningar från istiden bl a intressanta de Geermoräner.
På den botaniska sidan finns ett flertal för länet/landet
sällsynta växter, bl a
knölvial, luktvicker, gulplister, tvåspetsad fingerört
samt intressanta förvildade kulturväxter som körvelrova,
turkisk lönn och en uppsjö av gräsfröinkomlingar; detta
sistnämnda gäller särskilt det hotade utbyggnadsområdet
vid Frescati och Torphagen/Sofielund. Fina
torrbacksmiljöer, som naturvårdsverket särskilt påpekat
skyddsvärdet av, har vi vid L Skuggan (N Djurgården),
Ladugårdsgärde och Kvarnkullen (Ulriksdal). En mycket
fin ängsflora finns vid den tidigare fårbetade Kaknäs
skjutbana och i dikena finns rara vattenväxter som
norrlandsstarr. Området har Nordeuropas största
sammanhängande bestånd av ek vilket är ett värde i sig
genom att ekar utgör livsrum för så många andra
livsformer.Här finns flera intressanta fjärilar, bl a en
glasvinge som är utrotningshotad. -- De stora bestånden av
gammal ek har många insekter knutna till sig (ca 550 arter),
bl a för riket utrotningshotade insekter som brun
trädmyra.Beträffande fladdermöss finns 6 arter bara
inom Ulriksdals naturvårdsområde och totalt inom området
finns 8 av Upplands 11 arter (hela landet har 15 arter).
Fågeltillgången är rik med täta bestånd av många arter. Bl a
häckar här snatterand, stenknäck, mindre hackspett,
mindre strandpipare, duvhök, sparvhök, tornfalk och
kattuggla. Över 200 arter är anträffade och ett hundratal
häckar.

Friluftsliv

Många sporter kan utövas här som golf, tennis, boule,
ridning, fotboll och skridsko, joggning och skidåkning. Här
finns också klubbar för motion/ styrketräning, kanotsport,
segel- och motorbåtar.Vid Stora Skuggan har
Friluftsfrämjandet en timmerstuga med mulle- skola och
Naturens Hus driver där naturpedagogisk verksamhet med
naturskola, utställningar, studieverksamhet och utflykter.
Man vill göra närnaturen i Stockholm uppenbar och tydlig
för besökare, och det gäller särskilt det område som
motionen behandlar.Det största värdet kanske ändå
ligger i att området är en oas för avkoppling för storstadsbor
och besökare och, naturligtvis, även för den rikedom av
djur och växter, som här funnit en fristad.

Synpunkter på Översiktsplan-90

Planeringen i Stockholm idag styrs i stor utsträckning av
bygg- och fastighetsföretag som via s k
förhandlingsplanering pressar fram kommersiella centra
(kontor, storcentra) i utbyte mot bostäder. Händelsernas
hjul snurrar allt snabbare, glesbygden utarmas och
Stockholm överhettas. Genom att det byggs kontor ökar
naturligtvis kravet på bostäder. Denna planering gör att
regionen alltid kommer att ha växtvärk, trafikproblem,
bostadsbrist, sociala problem. Det är därför dags att vända
''utvecklingen'' för att få en region och befolkning i balans.
Regionen är i princip färdigutbyggd och expansionen bör
ske i andra delar av länet eller landet. Alla människor har
rätt till en dräglig boendemiljö och till en grön närmiljö.
Staden behöver alla de nu befintliga grönområdena och
vidare exploatering kan inte godtas. Genom att skapa en
sammanhängande natur- och kulturpark här och nu räddar
vi en nationell tillgång.

I den nyligen framlagda Översiktsplan-90 (ÖP-90)
formulerar man sig miljövänligt, men lägger planer som
motsäger formuleringarna. Totalt sett framstår ÖP-90 som
en inlaga för ökad exploatering och bebyggelse av
Stockholms mark. Ansatsen påminner om den som var
aktuell i samband med miljonprogrammet på 60-talet, då
man trodde att bostadsbristen kunde byggas bort.
Bostadsbrist är naturligtvis till stor del avhängig av
arbetsmarknadspolitik och kan åtgärdas genom att
decentralisera verksamheten i bl a Stockholms-regionen (se
även bil 3).

Hoten

Redan 1913 väcktes i en naturskyddsmotion frågan om
att dra upp gränser för en bevarad oförstörd natur på
Djurgården. Idag har denna fråga blivit akut. Med 1990-
talet hotas Djurgården/Ladugårdsgärde,
Haga/Brunnsviken och Ulriksdal/Sörentorp av
exploateringsplaner som hela tiden naggar och i vissa fall
(Frescati-området, Norra Djurgården) slukar stora bitar av
Djurgårdsmarken.

Här är exempel på den exploatering som hotar.

Ladugårdsgärde

En hoppbana, en lekplats, en ambassad, en
idrottsplats -- den ena efter den andra anläggningen minskar
naturvärdet.

Österleden

Ett konsortium för motorvägen Österleden över/under
Djurgården vill genomdriva en biltrafikled, som kommer
att generera mer trafik till city än den avlastar. Avgasutsläpp
i LillJansskogen och följdinvesteringar bl a i form av
tillfartsvägar som naggar på grönområdet är exempel på
problem.

Husarviken

Här planerar Stockholms stad en bostadsutbyggnad som
riskerar att ta steget över till Norra Djurgården när
kåkstaden vid Fisksjöäng upphör. Byggs norra delen av
Husarviken har Norra Djurgårdens likkista börjat spikas
eftersom det sedan inte finns någon naturlig gräns för
expansion mot Frescati. Detta befintliga
industriskjulområde bör rivas för en ekologisk och
naturinriktad friluftsverksamhet, alternativt återföras till
naturmark enligt Djurgårdsförvaltningens förslag.

Statens institutionsområde på norra Djurgården

Under 1990 presenterades ett förslag om exploatering av
Norra Djurgården. Enligt denna finns det plats för 386 000
kvm institutioner och kontor, en ökning med 70%
jämfört med idag; därutöver tillkommer bostäder för ca 3 000
pers vid Bergiusvägen. Denna exploateringsgrad är
för hårdhänt och storskalig och utbyggnaden kommer
definitivt att krossa den befintliga bebyggelsens arkitektur
och ödelägga flera av områdets lokala grönytor. Det är
endast i anslutning till befintliga institutioner samt i liten
utsträckning som utbyggnad bör ske i denna kulturhistoriskt
värdefulla miljö. Bebyggelse vid Bergiusvägen och
Torphagen bör helt avvisas. Strandnära områden i
Stockholm är en bristvara och bör inte bebyggas ytterligare.

Miljöpartiet de gröna lade under motionstiden 1989/90
in en motion (Bo546) om vår syn på hur vi här kunde kunna
skapa ett universitetscampus, inte bara till gagn för
studenterna från all världens hörn utan också för
allmänheten. Här finns också Bergianska trädgården som
nu tyvärr är sorgligt eftersatt.

Hela vägsträckan inom Stockholms stads gränser mot
Roslagen planeras att breddas, varvid grönområdena
minskas. Om vägen vid breddningen sänks ner i en tunnel
skulle stora värden räddas. Förslaget bör utredas med
vunna skönhetsvärden och högt värderade
utvecklingsmöjligheter på plussidan.

Solnas ''utveckling'' liksom naturligtvis
kranskommunerna norrut kräver ökad biltrafik trots att
utvecklingen borde styras i motsatt riktning. Som en följd
av den i dag planerade bebyggelsen krävs mer trafik och
betydligt mer mark förvandlas till hårdyta. Denna tvättas
om och om igen av smältvatten och regn, som försurat och
berikat med tungmetaller rinner ut i Brunnsviken. Sjön har
tidigare renats till stora kostnader och är nu ett skyddat
vatten. (Se vidare motion Bo546)

Bellevue/Stallmästargården/Norrtull vid Brunnsviken

Här pågår en huggsexa utan like som kommer fram i de
nyligen presenterade planerna för området. Ny okänslig
höghusbebyggelse (bl a japanskt storhotell) skulle totalt
förfula den rådande arkitekturen och den viktiga ''porten''
till Stockholm.

Haga trafikplats/Frösunda

Här knapras återigen av parkmark -- i det här fallet
Hagaparken som får ge efter för en alltmer ohämmad
bilism. SAS-husets exploatering i Frösunda bryter en bred
grön bård som annars relativt ograverat skulle kunna bära
ända upp till Ulriksdal/Sörentorp. Detta var ett område som
klassats som viktigt för fritidsaktiviteter och rekreation.
Sedan den exploateringen kom till (drygt motsvarande de
fem Hötorgshöghusen -- 55 000
kvm) har hugade exploatörer intresserat sig för
området.

Områdena i planeringen

De här behandlade områdena är av kultur- och
naturintressen till stora delar bedömda vara av högsta eller
näst högsta skyddsvärde. Länsstyrelsens
naturvårdsprogram (198) anger att norra och södra
Djurgården har ett högt naturvärde och att Haga har
ett mycket högt naturvärde. I Översiktsplanen för
Stockholms kommun anges ett antal objekt inom området
vara av riksintresse för kulturminnesvården medan bara 1
(!) objekt (Ugglevikens fuktlövskog) anges bland
naturvärdena. Detta är en kraftig underskattning av
områdets kvaliteter. Här nämns ingenting om insekts-,
fågel- och växtbiotoper, väl värda att skyddas.

I Översiktsplanen för Solna kommun anges området
från Stallmästargården upp till Ulriksdal vara av
riksintresse för kulturminnesvården. För naturvården anges
flera objekt som särskilt värdefulla för naturvård och
friluftsliv som ex. Hagaparken, Lings kulle, Tivoli udde,
Ulriksdals natur vårds område/Kvarnkullen,
Igelbäcken. I princip är hela
området i offentlig ägo och ståthållarämbetets lokala
förvaltningar sköter den största delen av de gröna ytorna.

Förslaget om en sammanhängande naturpark

Här finns ett för hela storstaden och Sverige unikt och
värdefullt grönt bälte av natur- och kulturvärden, ett
sammanhängande område av park, naturskog och sjöar.
Här finns bronsåldersrösen på Lappkärrsbergets högsta
krön, här finns kultiverad natur i Bergianska trädgården
och bort mot Husarviken höjer sig gasverkets äldsta
byggnader som industrimonument. Vid St Skuggan ligger
Naturens Hus som skall fungera som områdets hjärta där
kunskapstörstande skall kunna få naturen presenterad för
sig. Oerhört slående är helheten av vattenytor och skogar
från innerskärgården av Östersjön rakt genom huvudstaden
över Hagaparken upp till Ulriksdal och Edsvikens västra
strand.

Vad skulle ett sammanhängande grönt område av detta
slag innebära?Ett mer slagkraftigt och bredare utbud av
natur och kultur. Mera resurser för information- och
programverksamhet som ska informera och berika
besökare. En ny grön värld kommer öppnas.Ökade
tillgångar för biologisk mångfald.Föredöme och modell
för storstads- och tätortsplanering i Sverige och utomlands.
Detta kommer att stimulera andra kommuner att planera
för aktiv grönska.Fullgörande av en skyldighet att bevara
ett levande kulturarv från att naggas och skövlas.En
eventuell nationalpark/naturreservat i en storstad som
Stockholm kommer fler tillgodo än alla andra
nationalparker tillsammans. Därför skall Södra
Djurgården, Fjäderholmarna, Ladugårdsgärde, Norra
Djurgården, Brunnsviken/Haga, Ulriksdal samt
sammanlänkande gröna korridorer betraktas som ett
sammanhängande område av riksintresse. Här skall natur-
och kulturvärden bevaras för dem som lever idag och till
gagn för kommande generationer. Området skall skyddas
som nationalpark eller genom naturvårdslagen (1964:822,
4§) eller lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
(2 kap 6§). Som ett led i detta bör även ett trafikalstrande
projekt som Österleden stoppas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär nationalparksskydd
eller ett lagförslag om bevarandet av natur- och
kulturvärdet i området Södra Djurgården--
Fjäderholmarna--Ladugårdsgärde--Norra Djurgården--
Haga/Brunnsviken--Ulriksdal/Sörentorp,

2. att riksdagen hos regeringen begär att berörda
myndigheter utreder kostnader och tidsplan för att sänka
ner Roslagsvägen mellan Albano och Ålkistan eller delar
därav,

3. att riksdagen hos regeringen begär att olika
möjligheter att rusta upp Bergianska trädgården utreds.

Stockholm den 18 januari 1991

Anna Horn af Rantzien (mp)

Eva Goe s (mp)

Kjell Dahlström (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Lars Norberg (mp)

Per Gahrton (mp)

Krister Skånberg (mp)

Bilagor

1. Karta över området

2. Finns på miljöpartiet de grönas gruppkansli

3. Historik

Bilaga

1

Bilaga

3

Historik (Ekutredningen--1975)

De kungliga markerna runt Stockholm såsom Norra och
Södra Djurgården, Haga och Ulriksdal -- som förvaltas av
Ståthållarämbetets olika förvaltningar -- utgör det inre av
Stockholms viktigaste grönområden. Att dessa
grönområden till så stora delar kunnat motstå storstadens
expansion och bevarats till våra dagar hänger samman med
den särställning som denna del av Stockholm intagit allt
sedan slutet av medeltiden.

De kungliga domänerna hade på 1500-talet sin största
utbredning, då de sträckte sig från Saltsjön i söder till
Ålkistan och vidare längs nuvarande Brunnsviken upp till
Ulriksdal; från Lilla Värtan i öster till Brunnsviken och
nuvarande sträckning av Roslags- och Birger Jarlsgatan.
Under 1600-talet övertog staden betydande områden på
Norrmalm och Östermalm, vilka togs i anspråk av den
snabbt växande befolkningen. Fram till 1800-talets slut
behöll kungens mark sina gränser i stort sett intakta och
först under vårt sekel har en ny stor åderlåtning skett.
Genom överlåtelser till staden har arealen från 1889 till
1964 krympt från 1

513 ha till 948 ha (Haga/Ulriksdal ej medtaget). Den
bebyggelse för bostads- och kommersiella ändamål som
huvudsakligen skett i områdena norr om Östermalm, över
Gärdet till Hjorthagen och Värtahamnen har klippt av
Djurgårdsmarken på mitten.

Då därutöver stora delar av Djurgården utan att avyttras
upplåtits för olika allmänna ändamål, främst skolor och
vetenskapliga institutioner, har andelen öppet
rekreationsomåde ytterligare beskurits. Enligt en av
riksdagen år 1964 antagen dispositionsplan skall 653 ha för
framtiden bevaras som naturlig park. Av denna areal faller
184 ha på Södra Djurgården, 109 ha på Ladugårdsgärde och
360 ha på delen norr om Tekniska högskolan (från Lill-
Jansskogen till St Lappkärrsberget). År 1948 försåldes till
staden ett mot Ladugårdsgärdet gränsande 140 ha stort
område vid Kaknäs på villkor att detta skulle bevaras som
fritt tillgängligt friluftsområde. Detta inräknat har sålunda
ca 790 ha Djurgårdsmark förhoppningsvis för framtiden
säkrats som en grön oas i hjärtat av Stockholm.

Disposition:

Inledning

Natur- och kulturvärden

Synpunkter på Översiktsplan-90

Hoten

Området i planeringen

Förslaget om en sammanhängande
naturpark/naturreservat

Hemställan

Bilagor