Hållande av höns för äggproduktion

Motion 1992/93:Jo509 av Patrik Norinder (m)

Enligt djurskyddsförordningen 1988:539 9

§, får höns för äggproduktion inte hållas i burar.
Förordningen grundar sig på en proposition 1987/88:93
angående djurskyddslag m m. Den dåvarande
jordbruksministern ansåg att burhönssystemet måste
avvecklas och att inga nya anläggningar med dåvarande
bursystem borde byggas. Det skulle ej heller få byggas
andra bursystem som inte tillgodosåg djurens alla naturliga
behov. I propositionen framhöll ministern att det inte fanns
några alternativa system utvecklade, men att projekt med
utveckling av alternativ pågick vid Sveriges
lantbruksuniversitet.

Vid behandlingen i jordbruksutskottet delade utskottet
jordbruksministerns åsikt att burhönssystemet borde
avvecklas främst på den grunden att det inte i tillräcklig
utsträckning tillgodoser djurens grundläggande behov.
Utskottet ansåg även det angeläget att utvecklingsarbetet i
första hand inriktades på andra system än
burhållningssystemet. Det poängterades dock att de
alternativa systemen inte fick leda till försämringar från
djurhälso- eller arbetsmiljösynpunkt. En ökad
medicinering eller s.k. näbbtrimning borde inte accepteras.

Försök har nu pågått i Sveriges lantbruksuniversitets
regi på bl.a. Marielunds Gård, Funbo-Lövsta försöksstation
samt Stora Segerstads lantbruksskola. De resultat som
forskningen hittills har givit sammanfattades vid en större
hearing vid SFS (Svensk Fjäderfäskötsel) kontaktdagar i
Stenungsund i november 1992. Olika forskarlag
representerades där. Forskarna var eniga om att problemen
med alternativa system för lösgående värphöns kunde
rangordnas enligt följande:

1. Fjäderplockning -- kannibalism -- tarmutdragning som
leder till kraftiga och oförutsägbara förhöjda dödlighetstal.

2. Arbetsmiljö -- framför allt förhöjda dammhalter och
bristande ergonomi.

3. Användning av medikamenter (kemoterapeutika,
trifonater och karbamater) mot endo- och ektoparasiter
(koccidos resp. kvalster). Risk för restsubstanser i
praktiken trots att karenstider gäller enligt svensk lag.
(Ingen kontroll förekommer i dag efter att en producent
använt exempelvis SB3 vid ett koccidisoutbrott.)

4. Fotbölder och bröstbensdeformationer.

Forskningen ser inte någon snar lösning på flera av de
nämnda problemen i golvsystemen. En lösning skulle vara
att ta till den olustiga metoden för djuren med
näbbtrimning. Ett stort problem är också den riskfyllda
arbetsmiljön för skötarna.

Vad som hittills framkommit i den forskning som
bedrivits, så uppfylls inte de krav som jordbruksutskottet
ställde, att man inte accepterade ökad medicinering,
använde näbbtrimning eller fick en försämrad arbetsmiljö.

Efter det att jordbruksutskottet tog sitt betänkande har
nya bursystem utvecklats. Ett sådant är EMC-systemet
(Edinburgh Modified Cages). I detta system kan djuren
sitta både på pinne, värpa i rede och sprätta/sandbada.
Detta inhysningssystem består nämligen av både en burdel
och en ''komfortdel''.

Som djurskyddsförordningen nu är utformad -- höns får
inte inhysas i burar -- riskerar vi att endast ett fåtal år från
att alla burar skall vara utbytta (c:a 6 miljoner höns) stå helt
utan alternativa system för rationell produktion. Det är med
andra ord viktigt att vi nu utreder alla möjligheter att
åstadkomma lösningar som löser värphönsens
hälsoaspekter och skötarnas arbetsmiljö. Särskilt viktigt är
att göra det då lagen säger att djuren snart även skall ha
naturljus, vilket kommer att ställa ytterligare krav på
systemen vad gäller risker för utbrott av kannibalism i de
stora lösgående grupperna.

Om Sverige, som hittills blir det enda land som förbjuder
burar kategoriskt, krävs det inte någon större analytisk
insats för att inse att den svenska äggproduktionen vid en
arbetsförbrukning i de studerade systemen på 2,5--3,5 ggr
den i vanliga burar -- inte kostnadsmässigt kan konkurrera
med omvärlden. Slutsatsen blir naturligtvis att vi till stor del
tvingas upphöra med inhemsk äggproduktion och får
importera ägg som producerats på långt sämre villkor, än de
vi skulle kunna hantera i Sverige.

I debatten hänvisas ofta till den schweiziska modellen,
där konventionella burar är förbjudna sedan 1992. Jag vill
då påpeka att Schweiz importerar ungefär 50 procent av
sina ägg som då är producerade i burar! De importerade
äggen betingar ungefär halva priset. Försäljningen av
inhemska ägg understöds av kraftiga subventioner.

För att forskning och utveckling av nya system för
värphöns, som tillgodoser en hög ambitionsnivå på
djurhälsa och arbetsmiljö, skall kunna äga rum krävs att
nionde paragrafen i djurskyddsförordningen tas bort. I
djurskyddslagens 4

§ stadgas att ''djur som föds upp eller hålls för
produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att
användas i tävling, skall hållas och skötas i en god djurmiljö
och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem
möjlighet att bete sig naturligt''. Denna paragraf täcker,
enligt min uppfattning, väl de system som i likhet med
EMC-systemet ger hönsen möjlighet att bete sig på ett
naturligt sätt i burar.

I system för lösgående värphöns har det även varit svårt
att uppfylla djurskyddslagens andra paragraf som stadgar
att ''djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt
lidande och sjukdom''. Detta gäller särskilt parasitangrepp.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om borttagande av 9

§ i djurskyddsförordningen (1988:539).

Stockholm den 21 januari 1993

Patrik Norinder (m)