Hälsorisker i inomhusmiljön

Motion 1988/89:Bo544 av Siw Persson m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Bo544

&

av Siw Persson m.fl. (fp)
Hälsorisker i inomhusmiljön

Mot.
1988/89
Bo544554

Svensken uppehåller sig i genomsnitt ca 65 % av sin livstid i sin bostad. Ca
85 % av tiden tillbringar vi inomhus, 5 % på resa och 10 % utomhus. Därför
finns det starka skäl att ägna inomhusmiljön större uppmärksamhet.
Livskvaliteten inomhus måste förbättras. Människor skall inte behöva känna
obehag eller bli sjuka av sina bostäder.

I andra motioner från folkpartiet behandlas näraliggande aspekter på
inomhusmiljön. I en kommittémotion föreslås ett handlingsprogram mot
buller och i en annan föreslås att ytterligare 20 milj. kr. skall anslås för
åtgärder mot radon i våra bostäder. Syftet är att gränsvärdet i äldre hus skall
kunna sänkas från nuvarande 400 Bq till en lägre nivå - med sikte på 200 Bq.

Under det senaste decenniet har intresset för de byggnadshygieniska
frågorna ökat efter att länge ha legat i dvala. Orsaken är de hälsoproblem
som uppkommit och utvecklingen av det s.k. sjuka-hus-problemet. Den
snabba utvecklingen på byggnads- och inredningsmaterialsidan liksom
felaktigt genomförda energihushållningsåtgärder anses ofta vara orsaken till
de uppkomna problemen.

Dessa problem är inte specifikt svenska. Enligt WHO:s uppskattningar är
närmare 30 procent av alla nybyggda eller ombyggda hus sjuka.

Hälsoproblem i sjuka hus

Den hygieniska standarden i våra byggnader har under 1900-talet höjts i
betydande grad. Sådana hälsoproblem som tidigare orsakades av drag, fukt,
kyla och bristfälliga sanitära förhållanden har i dag försvunnit. Men nya
hälso- och miljöproblem har följt med förändrad teknik. Våra utökade
kunskaper om hälsorisker och en allmän uppmärksamhet på sjukdomssymptom
som har samband med inomhusmiljön har vidgat kretsen av hälsoproblem.

En fysisk miljöfaktor kan ensam orsaka hälso- eller komfortproblem. Ofta
samverkar dock olika fysiska faktorer. Vi måste också komma ihåg att
psykiska och sociala faktorer kan sätta ner allmäntillståndet och motståndskraften
och därmed medverka till att hälso- och komfortproblem, som
hänger samman med fysiska faktorer, utlöses eller förstärks.

Hälsoproblem som kan tänkas vara orsakade av samverkan mellan fysiska
faktorer är de symptom som uppstår i överfrekvens i sjuka hus. Irritationer i
ögonen är en typ av symptom som förekommer i sjuka hus. Vi vet att ögats
slemhinna kan reagera på gasformiga ämnen, t.ex. formaldehyd, men även

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. Nr Bo544-554

på mekaniskt retande partiklar, värmestrålning och olämpliga ljusförhållanden,
t.ex. på grund av kontrastbländning.

Men det kan också vara så att ögonirritationen kan bero på effekten av ett
stort antal luftföroreningar, som var för sig förekommer i så låga halter att de
ensamma inte orsakar problem, men som tillsammans kan ge hälsoeffekter.

Kemiska ämnen som kan orsaka problem i inomhusmiljön finns bl.a. i
luftföroreningar i form av partiklar, vätskedroppar (aerosoler) och gaser, i
dricksvatten i form av partiklar och lösta ämnen och i byggprodukter.

Till gruppen biologiska faktorer räknas mikroorganismer såsom bakterier,
virus, svampar, alger och parasiter. De byggnadsbetingade biologiska
faktorer som man vet kan ge hälso- och komfortproblem är:

- mögel, som tillhör svampar och som kan ge upphov till infektioner
(mykoser), förgiftningar, allergier, hyperreaktivitet samt obehaglig lukt,

- legionellabakterier, som kan orsaka lunginflammation,

- alger, som är en grupp sporbildande växter, som vanligen växer i vatten
och som kan orsaka olika typer av allergiska reaktioner,

- dammkvalster, som är ett mikroskopiskt kvalsterdjur som lever i
husdamm och som kan orsaka allergiska besvär.

Till de fysikaliska miljöfaktorerna räknas bl.a. ljud/buller, termiskt klimat,
belysning, vibrationer, joniserande strålning, elektromagnetiska fält och
lätta luftjoner.

Det som kan upplevas som problem p.g.a. det termiska inomhusklimatet
är - förutom allmänt obehag - torrhet i nästa och mun och sänkt fysisk och
mental prestationsförmåga och detta kan uppkomma både vid kyla och hög
värme.

Inom byggsektorn används en mycket stor mängd byggnadsmaterial och
produkter av olika kvalitet. I Svensk Byggtjänsts byggvaruregister finns det
ca 45 000 varor förtecknade och av dessa är ca 21 000 byggvaror och ca 14 000
WS-varor, ca 4 000 el-varor och ca 6 000 byggmaskiner o.d. Med typvarianter
mångdubblas antalet. Ser vi på antalet helt nya varor per år torde det röra
sig om 2 000-3 000 varor. Varorna kan vara allt från nyckelfärdiga hus,
väggelement, fläktar, balkar och rör ned till målarfärg, träskyddsmedel och
spik.

Materialbetingade hälsobesvär i inomhusmiljön kan uppkomma vid
hudkontakt, men flertalet orsakas av gaser och partiklar som avges från
materialen till inomhusluften och dricksvattnet. Organiska material som trä
och vissa plaster kan ge näring till mögelsvampar och andra organismer som
avger ämnen som orsakar hälsobesvär.

Kunskapsbrist

De allmänna föreskrifterna om hälsoskydd och god hygien i hälsoskydds- och
byggreglerna kan tillämpas när hälsorisker orsakade av material skall
förebyggas eller undanröjas. Men eftersom det saknas utförligare kunskaper
har endast ett fåtal detaljregler kunnat ges. Specificerade gränsvärden och
restriktioner finns i huvudsak endast för formaldehyd, radioaktiva material,
asbest, material i vatteninstallationer och fuktiga träprodukter. Det är inte

Mot. 1988/89

Bo544

2

heller klart hur samspelet mellan hälsoskydds-, bygg- och kemikaliekontrollreglerna
skall fungera i praktiken.

Från många håll vill man införa en obligatorisk kontroll av alla byggvaror
på samma sätt som för närvarande föreskrivs för läkemedel, livsmedel (dit
dricksvatten räknas) och bekämpningsmedel (bl.a. röt- och mögelskyddsmedel).
Nackdelen med obligatorisk byggvarukontroll är att den kräver
omfattande kontrollinsatser och ändå inte ger tillräckliga garantier mot
hälsorisker i inomhusmiljön genom den stora kunskapsbristen.

Med de kunskaper som vi har i dag kan vi begränsa de materialanknutna
hälsoriskerna genom att ägna större uppmärksamhet vid tillverkningen samt
genom att byggherrar, projektorer och byggare under byggskedet är mer
uppmärksamma samt att fastighetsägarna blir mer observanta på problemen.

Hur skall vi då bygga för att få sunda hus? Vi vet faktiskt i dag en hel del om
varför byggnader blir sjuka. Det handlar både om slarv och om okunskap. Vi
vet också en hel del om hur det går att åtgärda problemen. Vi måste sluta att
ta risker. Vi skall satsa på säkra kort och dessa får gärna vara nya men skall i
så fall vara testade från hygieniska synpunkter.

Men det krävs också ytterligare forskning. Enligt vår mening finns det
goda möjligheter att komma till rätta med problemet om byggandet
organiseras på rätt sätt och kompetensen hos aktörerna förbättras. I detta
sammanhang spelar forskning och utveckling en viktig roll.

Luften i ett s.k. sunt hus skall inte orsaka ohälsa eller obehag vid normalt
brukande. Byggnaden måste kunna tåla en del felhanteringar av brukarna
utan att det uppstår risk för ohälsa. Ventilationen måste ha en viss
överkapacitet. Dessa baskrav kan översättas till funktionskrav.

Åtgärder

Regeringen tillsatte under 1988 en arbetsgrupp för att behandla problemet
med sjuka hus. De initiativ som togs var dock inte tillräckliga, vilket
illustreras av det tillkännagivande om behovet av ytterligare åtgärder som
riksdagen gjorde i höstas (BoU 1988/89:2). Regeringen uppmanades att
skyndsamt pröva och återkomma med förslag till åtgärder på en rad områden
bl.a. vad gäller ventilationskanaler och varudeklaration av byggmateriel frågor
som i riksdagen aktualiserats i folkparti-motioner.

Mot den bakgrunden finns det nu inte anledning att ställa en rad
detaljerade krav om vad som bör göras. På några punkter vill vi ändå lägga
fram särskilda förslag.

1. Den av regeringen tillsatta arbetsgruppen bör omvandlas till en
parlamentarisk kommission med uppgift att successivt och skyndsamt
lägga fram förslag till åtgärder i linje med höstens riksdagsbeslut.

2. Forskningen på området bör förstärkas. Byggforskningrådet har i en
kompletterande anslagsframställning i november 1988 preciserat vilka
forsknings- och utvecklingsåtgärder som skulle kunna intensifieras och
tidigareläggas. Det är uppseendeväckande att regeringen mot denna
bakgrund ger BFR ytterligt begränsade beslutsramar under kommande
år.

Mot. 1988/89

Bo544

3

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Bo544-554

Som ett led i en medveten strävan att medverka till den långsiktiga
kunskapsuppbyggnaden har under senare år en allt större del av forskningsbidragen
gått till universitet och högskolor. Inte minst finansieringen av
forskartjänster kräver en möjlighet till framförhållning.

Med de snäva beslutsramar som regeringen föreslår riskeras långsiktigheten
för universitetsforskningen och det blir svårt att intensifiera ett ambitiöst
program för att angripa problemen med sjuka hus. Beslutsramen för 1990/91
föreslås därför höjd med 10 milj.kr. till 80 milj.kr. och för 1991/92 med 10
milj.kr. till 35 milj.kr

3. Kunskapsöverföringen från forskare till myndigheter, byggare och
förvaltare måste förbättras. Inte minst är det angeläget att byggföretagen
lär sig att suga upp ny och säker teknik.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att arbetsgruppen om sjuka
hus omvandlas till en parlamentarisk kommission med uppgift att
successivt och skyndsamt lägga fram förslag till åtgärder i linje med
höstens riksdagsbeslut

2. att riksdagen beslutar att medge att beslut om stöd till byggnadsforskning,
exkl. stöd till experimentbyggande, under budgetåren
1990/91 och 1991/92 preliminärt får meddelas inom en ram om 80 milj.
kr. resp. 35 milj. kr.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om formerna för kunskapsöverföring från forskare
till myndigheter, byggare och förvaltare.

Stockholm den 25 januari 1989

Siw Persson (fp)

Erling Bager (fp) Leif Olsson (fp)

Birgit Friggebo (fp)

Mot. 1988/89

Bo544

4