Handikappades möjlighet till leasingbil

Motion 1991/92:So254 av Charlotte Branting och Kenth Skårvik (fp)

Den 1 oktober 1988 infördes nya och förbättrade
möjligheter för handikappade att få bilstöd. Det var en
efterlängtad reform som Folkpartiet liberalerna motionerat
om under flera år.

De nya reglerna innebär att den grundförutsättning som
tidigare fanns -- att den handikappade behövde bil för att
kunna arbeta eller genomgå utbildning eller rehabilitering --
är borta. Dock har försäkringskassans tolkning av
''väsentliga förflyttningssvårigheter'' medfört att vissa
grupper fått svårt att få bilstöd, bl.a. de som har andra
funktionshinder än gångsvårigheter.

Att ha tillgång till bil innebär att en handikappads
rörelsefrihet ökar högst väsentligt. Men trots att bilstödet
finns kan en funktionshindrad av någon anledning ej vilja
eller kunna köpa en bil på grund av svårighet att få fram
medel till kontantinsatsen. Han kan också bli nekad bilstöd
därför att funktionshindret av försäkringskassan ej bedöms
som väsentlig förflyttningssvårighet. För många
handikappade blir då färdtjänst enda alternativet till egen
bil. Den kommunala färdtjänsten har under senare år
förbättrats, och i vissa kommuner kan handikappade i dag
anlita färdtjänst vid arbetsresor till samma kostnad som för
ett månadskort.

Detta har dock visat sig kunna få mycket stora
ekonomiska konsekvenser för kommunen. Det skulle
t.o.m. kunna bli billigare för en kommun att köpa en bil till
den handikappade i stället för att betala
färdtjänstkostnaden varje månad.

I det läget skulle leasing av handikapputrustad bil kunna
vara ett bättre och billigare alternativ för såväl den
handikappade som kommunen. Den handikappade får
större rörelsefrihet och kommunen skulle endast behöva
betala kostnaden för bilresor.

En annan lösning är att inte kommunen står för själva
kontraktet utan låter bilföretaget leasa ut bilen direkt till
den handikappade med ekonomisk hjälp från stat och
kommun.

Det har sagts att detta skulle vara en både dyr och dålig
lösning. Detta tror vi inte riktigt på. Man bör kunna hålla
kostnaden på samma nivå som förut. En handikappad har
däremot svårare att göra enklare underhåll eller rätta till
smärre fel än en frisk person, varför fullserviceleasing är ett
utmärkt alternativ för den handikappade och gör
hanteringen för den handikappade mycket lättare. Man kan
också låta en annan handikappad överta en leasad bil när
föregående användare inte längre kan utnyttja den. Man
skulle då inte behöva återställa den i ursprungligt skick.

Men för att kunna medge leasing av handikapputrustad
bil måste statsbidragsbestämmelserna ändras så att även
bilföretag, och inte endast privatpersoner, kan erhålla
bidrag till specialutrustning. Dessutom finns redan i dag
svensktillverkade bilar som erbjuder viss speciell
utrustning, som gör det lättare för handikappade att köra.

Därtill måste kommunen få rätt att av statsbidragsmedel
till färdtjänsten bidra till leasingkostnaden motsvarande
kostnaden för bilresor till och från arbetet. Regeringen har
aviserat att den kommer att återkomma till riksdagen med
en omfattande handikapp-proposition. I detta sammanhang
bör regeringen föreslå lösningar på de frågor vi här har
behandlat.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidragsbestämmelserna för
färdtjänst.

Stockholm den 24 januari 1992

Charlotte Branting (fp)

Kenth Skårvik (fp)