Handlingsplan mot kvinnovåld

Motion 2001/02:Ju256 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationell handlingsplan mot kvinnovåld.

Motivering

Varje år utsätts tusentals kvinnor för våld och sexualiserat våld i Sverige. Det rör sig om cirka 20 000 anmälningar om året där kvinnan och mannen är bekanta med varandra. Många kvinnor misshandlas till döds av sina män, ännu fler får bestående skador. Men mörkertalet är stort och de flesta av misshandelstillfällena blir aldrig kända.

Förra året anmäldes 2 024 våldtäkter i Sverige. I tidningarna nämndes de oftast i notisform. Vi läste, upprördes och återgick till våra liv, kanske för att återigen känna obehaget när notisen om rättegången kom. Men för den som har utsatts slutar inte historien där. Inte heller för den våldtagnes familj, släkt och vänner.

Var tionde dag mördas en kvinna i Sverige. Dagligen går det att läsa i tidningarna om våldtäkter, våldtäktsförsök och överfall mot kvinnor. Detta bidrar givetvis till att kvinnor känner osäkerhet och rädsla för att vistas ute, särskilt i mörker. Det våld och den terror som sker i hemmen gentemot kvinnor skapar rädsla och osäkerhet hos både kvinnorna och deras barn. Kvinnors rädsla måste tas på stort allvar.

Forskning vid Chalmers tekniska högskola visar att kvinnor oroar sig för sin säkerhet fem gånger så mycket som män och ofta begränsar sina rörelsemönster på grund av rädslan. Det är fruktansvärt att kvinnors beteende i hög grad skall styras av rädsla. Birgitta Andersson, forskare i kulturgeografi i Lund, har studerat trafikplanering ur ett könsperspektiv. Hon menar att begreppet säkerhet är alldeles för inriktat på olyckor, skador och dödsfall. För att säkerhetsbegreppet skall bli komplett måste även oron för att utsättas för våld finnas med. Rädslan, som främst är inriktad mot sexualiserat våld, gör att delar av staden blir onåbara för kvinnor under dygnets mörka timmar.

Givetvis har polisen en framträdande roll i kampen mot kvinnovåldet, men även sociala myndigheter, stats- och trafikplanerare, åklagare, domstolar och en rad andra myndigheter. För att minska våldet mot kvinnor och förebygga kvinnors rädsla behövs en nationell handlingsplan mot kvinnovåld.

Stockholm den 28 september 2001
Elizabeth Nyström (m)	Maud Ekendahl (m)