Hanteringen av elektroniskt skrot

Motion 1992/93:Jo666 av Rune Backlund (c)

I vardagslivet och på arbetsplatsen använder vi alltmera
och alltflera elektroniska utrustningar och apparater. Den
tekniska utvecklingen går på detta område mycket snabbt
och livslängden på utrustningen blir allt kortare. I vårt
sopberg hamnar därför alltmer elektroniskt skrot i form av
uttjänta datorer, TV-apparater, videoapparater och annan
elektronisk utrustning. I vårt land beräknas det
elektroniska skrotet öka med tio procent per år.

Detta skrot som hamnar i vår sophantering innehåller
flera giftiga och miljöfarliga ämnen exempelvis bly,
kvicksilver, strontium, beryllium, PCB och bromerade
flamskyddsmedel. Enligt beräkningar som gjorts av
institutet för verkstadsteknisk forskning i Göteborg finns i
ett års elektronikavfall ca 200 ton bly och 16 000 ton
bromerade flamskyddsmedel.

Den idag vanligaste destruktionsmetoden för
elektronikskrotet är att det krossas eller mals ner och
därefter deponeras. Därmed frigörs de giftiga ämnen som
funnits inbakade i olika komponenter som bildrör,
kretskort, reläer och kondensatorer. Genom deponeringen
kan sedan de giftiga ämnena urlakas och föras vidare ut i
miljön via t.ex. grundvattnet.

Lite intresse har hitintills visats för att ta hand om det
elektroniska skrotet på ett miljöriktigt sätt. Under 1992
startades dock ett företag i Blekinge som arbetar med
återvinning av datorer.

Som jag ovan redovisat ökar volymen av elektroniskt
skrot snabbt. Den för närvarande vanligaste
''skrotningsmetoden'' är ur miljösynpunkt oacceptabel.
Samhället måste därför lägga fast en strategi för hur detta
skrot ska samlas in och hanteras.

För att få fungerande och effektiv insamling på andra
områden som batterier och aluminiumburkar har det införts
pantsystem. Enligt min uppfattning skulle också datorer
och elektroniska apparater kunna omfattas av ett
pantsystem.

Regeringen bör därför få i uppdrag att närmare utreda
en lämplig insamlingsmodell och miljöacceptabel
återvinningsmetod.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hanteringen av elektroniskt
skrot.

Stockholm den 20 januari 1993

Rune Backlund (c)