Hanteringen av förpackningsavfall

Motion 1990/91:Jo799 av Karin Starrin (c)

Den svenska avfalls- och förpackningsdebatten har
hittills i hög grad koncentrerats till dryckesförpackningar. I
vår omvärld håller perspektivet snabbt på att vidgas till att
gälla alla förpackningar. I Tyskland byggs på rekordtid ett
särskilt system upp för insamling och återvinning av allt
förpackningsavfall. I USA arbetas det alltmer utbrett i
många delstater efter systemet ''reduce, reuse and recycle''
för allt avfall, vilket innebär att man återanvänder alla
förpackningar antingen i återfyllning eller som nya
material.

EG-kommissionen i Bryssel har stoppat skrivningen av
särskilda direktiv för hantering av dryckesförpackningar. I
stället avser man att under detta år arbeta fram direktiv som
spänner över hela förpackningsområdet.

För att få till stånd en långsiktig och effektiv minskning
av avfallsberget måste man även i Sverige övergå från att
som hittills lösa olika delfrågor (aluminiumburkar, PET-
flaskor, pappersinsamling osv) till den helhetssyn som nu
sprider sig i övriga världen.

Målet måste vara att minska den totala
förpackningsmängden och att alla kvarvarande
förpackningar ska kunna återanvändas eller återvinnas.
Ansvaret för att detta skall kunna ske bör läggas på
näringslivets samtliga aktörer i kedjan tillverkare--
distributör. Klara målsättningar bör formuleras, inte för
enskilda förpackningar, utan för den totala minskningen av
förpackningsavfallet. På sikt kan förbud mot icke-
återvinnings- eller icke-återanvändningsbara förpackningar
införas. Under förutsättning att förpackningen eller
förpackningsmaterialet kan återanvändas eller återvinnas
bör man inte genom detaljreglering diskriminera mellan
material. Kravet på ren produktion blir på detta sätt
uppfyllt.

Avgörande för en framgångsrik avfallsinsamling är att
den sker mycket nära hushållen -- precis som övrig
sophantering. Olika pilotprojekt i Europa och USA visar
att hämtning vid hushållen eller i deras omedelbara närhet
ger klart bästa resultat.

Det tyska ''Dual-systemet'' borde kunna utgöra en bra
modell även för Sverige. Systemet innebär i korthet
följande:Innan en förpackning får lanseras på den tyska
marknaden måste tillverkaren beskriva hur materialet ska
tas om hand när förpackningen fyllt sin funktion.
Garantier måste ges för att återvinning/återanvändning är
tekniskt möjligt och att fungerande marknad finns.
Förpackningar som godkänns märks med en grön prick.
Varje hushåll får ett extra sopkärl, som skall användas
enbart för förpackningsavfall.Sortering krävs ej av
konsumenten utan sker i centrala
sorteringsanläggningar.Insamling sker genom ''Dual-
bolagets'' försorg till en sorteringsstation varifrån
återvinningsföretag hämtar för tillverkning av nytt
förpackningsmaterial.

För att finansiera hela systemet som drivs av näringslivet
i samverkan med kommunerna tas en förpackningsavgift ut
på ca 7 öre per förpackning.

På detta sätt minskas den totala avfallsmängden på ett
mycket betydande sätt. Cirkeln blir sluten.

Sverige måste kunna omgående påbörja genomförandet
av något liknande system.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att i Sverige utveckla
ett heltäckande system för hantering av förpackningsavfall.

Stockholm den 25 januari 1991

Karin Starrin (c)