Häradsallmänningar

Motion 2004/05:Bo210 av Sten Tolgfors (m)

1Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta utreda regleringen av häradsallmänningar.

2Motivering

Det finns i dag ca 60 häradsallmänningar i Sverige från historisk tid. De omfattar ca 130.000 hektar ostyckad mark. Efter kamp om marken mellan bönder och kronan fastställdes under 1800-talet böndernas äganderätt till häradsallmänningarna.

Lagen (1952:166) om häradsallmänningar utgår från att häradsallmänningen historiskt ägs av dem som äger berörda mantalssatta fastigheter. Så skall det också vara. Det enskilda ägandet av marken skall förbli.

Som huvudregel är delägandet i en häradsallmänning knutet till berörda fastigheter. Länsstyrelsen kan dock medge undantag förutsatt att det inte är fråga om en lantbruksenhet. Det går också för en delägare att överlåta sin rätt till utdelning från allmänningen.

I dag är delägarskapet passivt, så till vida att delägarna inte längre har rätt att använda häradsallmänningen för att hämta virke, ved, lämna djur på bete eller för jakt.

Förvaltningen av häradsallmänningen sköts av en allmänningsstyrelse, utsedd av delägarna. Lagen styr användningen av avkastningen.

Delägarna kan få pengar för intäkter från skogsavverkning på allmänningens mark. Om övriga inkomster från allmänningen sägs följande:

18 § Till häradsallmännings avkastning räknas i denna lag all den inkomst in natura eller i penningar som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas rätt till allmänningen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske för gemensam räkning, dock med undantag av kapitalinkomst som härflyter från allmänningen.

Till kapitalinkomst av häradsallmänning hänföras i denna lag medel som inflyta genom avyttring av mark från allmänningen, ersättning för mark som genom expropriation, inlösen enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller annat dylikt förfarande skiljes från allmänningen samt ersättning för nyttjande- eller servitutsrätt som genom sådant förfarande upplåtes å allmänningen ävensom sådan ersättning för skada eller intrång genom dylikt förfarande som bestämts att utgå i penningar på en gång.

19 § Behållen avkastning må användas eller fonderas för utdelning åt allmänningens samtliga delägare efter deras delaktighet i allmänningen eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna.

20 § Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.

Vilja delägarna använda fonderad avkastning till annat ändamål än det, för vilket fonderingen ägt rum, vare beslut därom icke giltigt, med mindre det biträtts av röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande minst två tredjedelar av allmänningens hela delaktighetstal.

21 § Delägarnas beslutanderätt enligt 20 § må, utom för det fall som avses i andra stycket, genom reglementet helt eller delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen.

22 § Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av grundförbättringar å allmänningen eller för inköp av mark för allmänningens utvidgning eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer länsstyrelsen att på framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter om detta. Om mark som förvärvats för kapitalinkomst säljs, skall köpeskillingen anses utgöra kapitalinkomst.

I fråga om ränta på kapitalinkomst och om avkastning av mark som avses i andra stycket skall bestämmelserna i 19-21 §§ tillämpas. Lag (2000:230).

Det vore rimligt att delägarna om de såönskar skulle kunna välja bolagsform eller annan juridisk status för häradsallmänningen. Detta för att skapa likviditet i ägandet och säkra effektiv förvaltning, vilket skulle kunna påverka fastighetspriserna positivt. Möjligheten till regler om hembud kan prövas för goda möjligheter till lokalt och samlat ägande.

En delägare som inte delar uppfattningen om skötseln av häradsallmänning bör ha möjlighet att lämna delägandet. Det bör alltså vara möjligt för en delägare att sälja sin andel av ägandet i häradsallmänning.

Regeringen bör utreda om skälen för den gamla ordningen verkligen kvarstår samt låta utreda formerna för den ovan skisserade förändringen av regelverket.

Stockholm den 26 september 2004

Sten Tolgfors (m)