Havsmiljön i Skagerrak och Kattegatt

Motion 1989/90:Jo714 av Elving Andersson och Rune Thorén

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo714

av Elving Andersson och Rune Thorén
(båda c)

Havsmiljön i Skagerrak och Kattegatt

Den aktuella miljösituationen i hela Nordsjön och framförallt i Skagerrak
och Kattegatt är mycket allvarlig. Döda havsbottnar, giftiga algblomningar,
övergödning och syrebrist är exempel på denna situation. Under hösten 1988
drabbades viktiga delar av Kattegatt av akut syrebrist. Förhållandena under
1989 har inte blivit bättre. Konsekvenserna för fisket har varit stora. Bottenlevande
fisk som t.ex. torsk, rödspätta och vitling har antingen dött eller flytt
från området. Havskräftan har med all sannolikhet dött i de aktuella områdena.

Miljöproblemen i Västerhavet är inte nya, utan har uppträtt under flera
år. Efterhand förvärras situationen och regeringen tycks inte inse allvaret,
eftersom inga kraftfulla åtgärder vidtas.

Internationellt problem

Haven har länge betraktats som gigantiska soptippar. Inte minst gäller detta
Nordsjön.

Föroreningarna i Nordsjön kommer från många olika håll. Föroreningar
från Östersjön förs norrut med strömmarna och de kraftigt förorenade floderna
Elbe och Rhen i Västtyskland är andra föroreningskällor. Därtill kommer
oljespill och andra utsläpp från oljefälten i Nordsjön. Tungmetaller och
kemikalier släpps ut i stora mängder från industrier i bl.a. England. Radioaktiva
utsläpp från den stora nukleära anläggningen Sellafield vid Irländska
sjön har lett till att forskare kunnat påvisa förhöjda radioaktiva värden i både
vatten och fisk utanför den svenska västkusten. Till detta kommer urlakning
av kväve från jordbruksmarken.

Luftföroreningarna påverkar också havet. I vissa områden kommer så
mycket som 25 % av föroreningarna via luften. Här är det främst biltrafiken
som svarar för de största utsläppen. Dessutom förekommer dumpningar av
avfall och sopförbränning till havs.

Under år 1985 hamnade 3 860 000 ton industriavfall i Nordsjön, varav
1 900 000 ton var syror av olika slag, 1 700 000 ton annat flytande avfall och
260 000 ton luftföroreningar. Av detta industriavfall kom ca 50 % från England
och 34 % från Västtyskland. Till detta kan läggas 5 milj. ton rötslam
och 116000 ton olja.

13

Som dessa fakta visar är det nödvändigt med samordnade internationella
åtgärder för att kunna lösa problemen.

För närvarande finns det tre olika kommissioner som arbetar var för sig
mot utsläpp till lands och till sjöss och mot dumpning. Det behövs en bättre
samordning av de insatser som görs liksom av de ytterligare insatser som behöver
göras. Därför bör en Nordsjökommission inrättas, liknande den kommission
som finns för Östersjön, där samtliga berörda nationer deltar.

Riksdagsmajoriteten har vid tidigare tillfällen tillstyrkt sådana krav, trots
ihärdigt motstånd från socialdemokraterna. Enligt jordbruksutskottets betänkande
1989/90:6 pågår nu ett beredningsarbete inom regeringskansliet.
Med tanke på att den socialdemokratiska regeringen under flera år förhalat
denna fråga finns det anledning att riksdagen återigen beslutar uppdra åt regeringen
att ta initiativ för bildande av en Nordsjökommission och att det
arbetet måste ske med mycket stor skyndsamhet.

Beträffande de radioaktiva utsläppen från Sellafield är dessa av så allvarlig
art att Sverige bör kräva av England att anläggningen omedelbart stängs och
att ett saneringsarbete inleds.

Nyligen har det också framkommit att det i England finns långt framskridna
planer på dumpning av miljöfarligt avfall i Nordsjön. Sverige måste
här agera kraftfullt för att förhindra detta. Dels genom direkta kontakter
med Englands regering och även inom ramen för den s.k. Oslokonventionen
som bl.a. just reglerar frågor om dumpning i Nordsjön.

Oljeutvinning i Skagerrak

Under hösten 1989 har det framkommit att det finns norska planer på provborrning
efter olja i Skagerrak.

Om planerna sätts i verket innebär det stora hot mot ett av de viktigaste
fiskeområdena för de svenska västkustfiskarna.

Förutom att trålfisket försvåras rent fysiskt kommer en sådan verksamhet
att störa den marina miljön. Aven vid s.k. normal drift sker utsläpp av
mindre mängder olja, dessutom finns naturligtvis risk för ett stort utsläpp
genom olyckshändelse. Ett större utsläpp av olja i detta känsliga område
skulle få oöverskådliga konsekvenser för den ekologiska balansen. Fisket
skulle för lång tid framöver vara helt utslaget.

Sverige bör agera kraftfullt gentemot Norge för att stoppa dessa planer.

Nordisk handlingsplan

Den handlingsplan som de nordiska miljöministrarna kunnat enas om är
klart otillräcklig. Sverige bör därför ta initiativ till en utvecklad och mer
långtgående nordisk handlingsplan för att begränsa utsläppen av miljöskadliga
ämnen.

I samband med den s.k. Nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling
och full sysselsättning inrättades en särskild låneordning i Nordiska Investeringsbanken,
främst avsedd för investeringar i vägar och järnvägar. Vi
anser att denna låneordning även bör kunna utnyttjas för viktiga miljöinvesteringar.
Ett lämpligt område är i så fall det för Sverige, Norge och Danmark
gemensamma vattenområdet Skagerrak-Kattegatt.

Mot. 1989/90

Jo714

14

Ansvaret för föroreningarna är olika fördelat mellan de berörda länderna.
När det gäller de direkta utsläppen i havet kan dessa lätt hänföras till respektive
nation. Däremot är effekterna av förbränning av fossila bränslen, utlakning
av näringsämnen och tungmetaller och utsläpp från trafiken många
gånger sådana att de inte direkt kan härledas till företag eller nation.

Kostnaderna för reningsanläggningar skall naturligtvis bekostas av respektive
förorenare. Men det finns även motiv för gemensamma ekonomiska åtaganden.
Dit hör tillräckliga resurser för att kunna genomföra ett effektivt
forskningsprogram, upprättande av målsättning för miljöåtgärderna, program
för reningsanläggningar och restriktioner för näringsverksamhet.

Vi vill därför föreslå att Sverige tar initiativ till ett utökat och långtgående
gemensamt program för förbättring av vattenkvaliteten i Skagerrak-Kattegatt.
Det är viktigt att ett sådant program får erforderliga resurser så att underlag
för beslut kan tas fram på kort tid samt att det därefter finns finansieringsmöjligheter
för nödvändiga investeringar och andra åtgärder. Vi föreslår
därför att den speciella låneordningen i Nordiska Investeringsbanken utnyttjas
för detta ändamål.

Naturvårdsverkets aktionsplan mot havsföroreningar

Regeringen tillsatte i augusti 1986 en aktionsgrupp mot havsföroreningar
som redovisade en aktionsplan i maj 1987.1 denna aktionsplan lämnas många
viktiga förslag till åtgärder.

Det är av största vikt att förverkligandet av aktionsplanen genomförs med
största skyndsamhet.

I aktionsplanen anförs bl.a.: "En åtgärdsstrategi måste därför utgå från att
alla stabila organiska ämnen, som tillverkas av människan och som släpps
ut i miljön, kan ge upphov till miljöproblem under förutsättning att de är
tillräckligt motståndskraftiga mot naturens nedbrytningsmekanismer. Det
motsatta synsättet - att även stabila organiska ämnen skall anses utgöra en
miljörisk först sedan det bevisats - medför att många kommande miljöproblem
hinner utvecklas allt för långt innan de upptäcks. Detta leder i sin tur
till att miljöskyddsarbetet även i framtiden kommer att vara återställande i
stället för förebyggande.

Detta är ett synsätt som vi delar till fullo och som bör prägla miljöarbetet.

I nämnda plan nämns inledningsvis ett antal intressenter som har anspråk
på havet. Av dessa är fisket och havsbruket de enda som utnyttjar havets
biologiska produktion. Att även fortsättningsvis kunna bruka havet som en
mycket viktig producent för viktiga livsmedel och för den rekreation som
fritidsfisket utgör, borde därför vara det viktigaste motivet för renare hav.
Människan som toppkonsument i näringskedjan är i en riskposition i fråga
om många av de föroreningar som tillförs havsmiljön.

Därför bör det fortsatta arbetet, mer än vad som är fallet i aktionsplanen,
knytas an till föroreningarnas direkta betydelse för inverkan på fisk och
skaldjur.

I aktionsplanen framhålls också allvaret i fråga om de persistenta ämnena.
När det gäller åtgärder mot dessa beständiga ämnen anlägger man emellertid
ett alltför långt tidsperspektiv. Sett till det relativt snabba program som före

Mot. 1989/90

Jo714

15

slås i fråga om åtgärder mot övergödning framstår åtgärderna mot utsläpp av
stabila ämnen som oacceptabelt långsamma. Snabbare åtgärder bör därför
vidtas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående svenskt initiativ för bildande av en Nordsjökommission,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående stängning av upparbetningsanläggningen Sellafield
i England,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående planerna på oljeutvinning i Skagerrak,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett svenskt initiativ till ett gemensamt nordiskt program
för miljöförbättringar i Skagerrak-Kattegatt och att för detta
ändamål utnyttja den speciella låneordningen i Nordiska Investeringsbanken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående naturvårdsverkets aktionsplan mot havsföroreningar.

Stockholm i januari 1990

Elving Andersson (c) Rune Thorén (c)

Mot. 1989/90

Jo714

16