Helikopterdivisionen på Säve

Motion 2000/01:Fö313 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
helikopterdivisionen på Säve skall bevaras intakt.
Militären tolkar försvarsbeslutet fel

I försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU2 Det nya försvaret anges:
"Utskottet anser att tidpunkten 2003 inte nu behöver preciseras som en
bortre gräns när det gäller Försvarsmaktens eget behov av helikoptrar på
Säve."

Denna gränsdragning när det gäller helikopterstyrkan på Säve har vållat
huvudbry och skilda meningar om hur försvarsbeslutet skall tolkas. Innan det
senaste försvarsbeslutet togs var det meningen att helikopterverksamheten på
Säve skulle fasas ut och enbart bestå av en räddningshelikopter. Genom att
formulera beslutet enligt ovan ansåg politikerna att beslut fattats om att ett
förband skall kvarstå på Säve även efter 2003. Militären tycks dock ha tolkat
beslutet som om det räcker med en räddningshelikopter.

Att enbart ha en räddningshelikopter på Säve räcker inte för att uppfylla
den politiska viljan om att bevara förbandet på Säve intakt. Ett
helikopterförband på Säve är nödvändigt:

- för att kunna upprätthålla den territoriella integriteten,

- för att kunna delta i internationella insatser,

- för att kunna lösa räddningsuppgifter på västkusten.

Att Säveförbandet kan vara en resurs vid större katastrofer i västra
Sverige visar händelser som diskoteksbranden på Hisingen, bränderna på
fartygen Scandinavian Star och Prinsessan Ragnhild.

För att upprätthålla den militära närvaron vid Västerhavet och den civila
räddningstjänsten måste därför regleringsbrevet till Försvarsmakten
formuleras så tydligt att det undanröjer alla möjligheter till feltolkningar.

Stockholm den 2 oktober 2000

Cecilia Magnusson (m)

Anita Sidén (m)