Helikopterförband på Säve

Motion 2001/02:Fö226 av Inger René m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om marin närvaro på västkusten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett helikopterförband på Säve.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samverkan mellan polisen, sjukvården och försvaret.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avtal om läkarnärvaro bör skrivas mellan militära helikopterförband och civila sjukhus.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de marina förbandens internationella verksamhet.

Motiv till vårt förslag

Göteborg har Nordens största hamn och är Sveriges näst största stad med strategiskt betydelsefulla industrier. Mer än 90 procent av råvaru- och produktransporter till och från Sverige sker med fartyg. Detta ställer stora krav på bevakning, uppföljning och kontroll av sjötrafik. Av de anlöp som görs i svenska hamnar avser 70 procent hamnarna på västkusten. Skagerrak och Kattegatt har dessutom landets mest intensiva sjötrafik. Stora volymer miljöfarligt gods transporteras till den petrokemiska industrin i Göteborg, Stenungsund och Brofjorden.

I denna region med över en miljon invånare har den militära närvaron stor betydelse inte minst med hänsyn till Sveriges maritima beroende och de krav som redan i fredstid ställs på marina stridskrafters närvaro i våra omgivande havsområden. Övervakning skall kontinuerligt kunna ske av den ekonomiska zonen, territorialhavet och Öresund samt Göteborgs och Bohusläns skärgårdar.

Mot denna bakgrund bör de marina förbanden och den marina beredskapen upprätthållas på en sådan nivå att samtidiga insatser kan göras såväl längs västkusten som i Östersjön med fartygsförband i samverkan med helikoptrar och amfibieförband. För att uppnå detta mål samt bevara och utveckla den maritima kompetensen på västkusten bör en permanent basering av allsidiga marina förband ske i Göteborgsområdet. Det skapar dessutom en grund för rekrytering av värnpliktiga, befäl och officerare från Göteborgsregionen.

Att öva/träna, verka nära eller i anslutning till den miljö där förbanden kommer att verka skapar kännedom om förhållanden som erfarenhetsmässigt är värdefulla vid olika typer av insatser. Lokalkännedom har visat sig vara avgörande för uppnått resultat vid alla typer av insatser.

Nyttan av militär närvaro på västkusten har också visat sig i samband med civila påfrestningar såsom sjöolyckor, bränder översvämningar osv. Den militära närvaron har räddat åtskilliga människoliv och stora materiella värden. Detta gäller inte minst helikopterdivisionen på Säve som vid sidan av sina militära uppdrag blivit mer betydelsefull för den civila räddningstjänsten.

Hälften av de räddningsaktioner som genomförs i svenska farvatten berör det sjöterritorium som Södra militärdistriktet ansvarar för. Marin närvaro utgör således en värdefull garanti för säkerheten på vatten mellan Skagerrak och Öresund.

Vid större insatser och komplexa olyckssituationer med ett stort antal personer inblandade och utspridda över större områden i hav och skärgård blir samverkan mellan fartyg och helikoptrar särskilt viktig. Genomförandet av räddningsinsatser innebär ett samspel mellan olika resurser och personal en förutsättning för att lösa svåra uppgifter. Ett säkert och effektivt samarbete mellan deltagande förutsätter träning och samövning.

Sverige har under senare år drabbats av en del stora olyckor och katastrofer, exempelvis branden ombord på Scandinavian Star, Estonias förlisning, flygolyckan vid Gottröra, diskoteksbranden i Göteborg och nu senast branden ombord på Prinsesse Ragnhild. För att möta dessa stora olyckor och katastrofer krävs en god katastrofmedicinsk beredskap.

Helikoptrar används ofta vid katastrofer. De är utmärkta transportmedel för att flytta flera svårt skadade från olycksplats till sjukhus, för att därefter transportera vissa patienter vidare till andra sjukhus i Sverige eller grannländerna. Vid diskoteksbranden i Göteborg användes försvarets helikoptrar för sekundärtransporter till andra sjukhus och vid Estoniakatastrofen var helikoptrarna viktiga vid räddningsinsatsen.

Vid branden ombord på Prinsesse Ragnhild medverkade försvaret i räddningsarbetet. Insatserna bestod då bl.a. i evakuering av passagerare, transporter av räddningstjänstens s.k. RITS-styrkor, samordning av verksamheten mellan Försvarsmakten, polisen, kommunen och rederiet.

I Luftfartsverkets och Sjöfartsverkets gemensamma utredning Behov av helikoptertjänster för flyg och sjöräddning 1997 framförs en nollvision, dvs. att alla som är möjliga att rädda skall kunna livräddas. Ett mål enligt utredningen är att alla nödställda till havs skall kunna undsättas och omhändertas inom 90 minuter från larm.

Försvarsmakten skall enligt 1996 års försvarsbeslut bland annat ställa resurser till förfogande för att stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred. Huvuduppgiften för de tunga helikoptrarna på Säve är sjöoperativa uppdrag som ubåtsjakt och havsövervakning samt transporter. Helikoptrarna avdelas därutöver för räddningstjänst med beredskap under flygövningstid eller för sjöbevakning. Helikoptrarna kan även användas för s.k. nödhelikopterverksamhet, dvs. sjuktransporter som sker inom ramen för ordinarie basering och beredskap för att undsätta människor i livshotande situationer. Framgångsrika räddningsinsatser bygger på en samverkan mellan försvarets helikoptrar och räddningstjänsten.

Denna samverkan bör nu byggas ut till att omfatta såväl polisen som sjukvården och försvaret i Västra Götaland. Redan 1991 framhöll Riksdagens revisorer att samverkan mellan myndigheter och företag måste stimuleras och utgöra en grund för ett samhällsekonomiskt nyttjande av skattemedel och för att förhindra att människoliv offras i onödan samtidigt som skadade eller sjuka människor får ett snabbt omhändertagande.

Läkare bör ingå som ordinarie besättningsman i helikopter. Avtal bör formuleras mellan militära helikopterförband och civila sjukhus.

Räddningsinsatser är en betydelsefull uppgift för helikopterförbandens verksamhet. Huvuduppgiften för de tunga ubåtsjakthelikoptrarna är emellertid deltagande i sjöoperativa övningar tillsammans med marina förband syftande till att uppöva och utveckla förmågan att övervaka omgivande havsområden och hävda svensk integritet, att försvara landet. Med en basering i Göteborgsområdet kan de marina förbanden även deltaga i internationella övningar för att därmed upprätthålla och utveckla denna verksamhet.

Stockholm den 4 oktober 2001
Inger René (m)
Berit Adolfsson (m)	Kent Olsson (m)