Hemfrid

Motion 2000/01:Ju925 av Birgitta Ahlqvist m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hemfrid för kvinnor och barn.
Motivering

Kvinnomisshandel eller våld mot kvinnor är ett ämne som rönt stor
uppmärksamhet under senare år. Problemet är inte lika osynligt nu som
tidigare. Mycket har gjorts och görs för att förebygga och förbättra, ändå
brister det i många avseenden fortfarande.

Våldet i hemmen har dessutom under lång tid bara ökat. Antalet
misshandlade och sexuellt ofredade, både barn och vuxna, inom hemmets
väggar blir fler och fler. Samhällets engagemang och insatser i de här
situationerna är inte tillräckliga.

Många av de kvinnor som misshandlas har barn och det är barnens far eller
styvfar som misshandlar. Att misshandel av kvinnan förekommer i en familj
behöver dock inte betyda att barnen också misshandlas, men ofta finns det
samband. Även om de inte blir misshandlade tar de naturligtvis skada av
våldet mellan föräldrarna och lär sig bland annat att konflikter löses med våld.

Hittills har åtgärder för att skydda kvinnor som utsatts för våld av
närstående män huvudsakligen handlat om att skydda den våldsutsatta
kvinnan genom exempelvis larmpaket och skyddat boende, det vill säga
inskränkningar i kvinnans frihet. Det krävs ofta en mycket allvarlig
misshandel för att polisen ska gripa mannen och för att åklagaren senare ska
besluta om anhållan och yrka på häktning. Mannen som begått brott är i
många fall den som får bo kvar på brottsplatsen medan den skadade och
livrädda kvinnan får fly sitt hem. Eftersom det ofta finns barn med i bilden får
det allvarliga konsekvenser även för dem. Det bör istället vara den
våldsutövande mannen som får sin frihet inskränkt och inte som nu den
våldutsatta kvinnan som låses in med sin rädsla.

Stockholm den 4 oktober 2000

Birgitta Ahlqvist (s)

Agneta Brendt (s)

Carina Hägg (s)