Hemkunskap i grundskolan

Motion 1991/92:Ub220 av Ulla Orring och Barbro Westerholm (fp)

De svenska hushållen är på samma sätt som företag
produktionsenheter med bl.a. ekonomiska mål som kräver
effektivt nyttjande av knappa resurser. De resurser som
hushållet förfogar över är inte bara pengar utan också tid,
arbete och kunskaper.

Hushållsekonomiska kunskaper är hjälpmedel för det
enskilda hushållet att analysera de vägar som står till buds
för att tillgodose olika behov. Utan tvivel ger bättre
hushållsekonomiska kunskaper och en god planering
utrymme för ökad valfrihet även inom konsumentområdet.

Dessa kunskaper inhämtas genom studier i skolan,
kunskapsöverföring inte minst mellan generationer, vilket
var mer påtagligt under tidigare decennier, och mer allmän
information via massmedia. Kunskap ger färdighet!

Det är därför mycket oroande att läroplanskommittén
fått nya direktiv (Dir l99l:ll7) och överges som garanterat
ämne. Detsamma gäller slöjd.

Ämnet hemkunskaps övergripande målsättning är att
utbilda elever till kompetenta beslutsfattare i frågor som rör
vardagslivet. En kunskap som inte märks då den finns men
som kan ge både praktiska och ekonomiska konsekvenser,
där den saknas.

I hemkunskap ges kunskap om verkligheten på praktiskt
sätt genom att många av de mest angelägna frågorna i
dagens samhälle bearbetas. Det kan gälla privat ekonomi,
resurshushållning, miljö, kost och hälsa.

Hemkunskap ger ungdomar den handlingsberedskap i
vardagslivet som det moderna samhället kräver, där oftast
båda föräldrarna är yrkesarbetande. Svenska kvinnor har
världens högsta deltagande på arbetsmarknaden.
Sammantaget omsätter de svenska hushållen mellan 300--
500 miljarder kr./år. Det arbete som utförs i hemmen
motsvarar ca 50 miljoner arbetstimmar.

Hemkunskap ger utbildning för ''yrket'' hemarbete som
behövs för att klara av den arbetsintensiva situationen som
de moderna hushållen nu upplever med att kombinera både
yrkesarbete och hemarbete.

I EG-kommissionens dokument framhävs vikten av att
konsumenter är kunniga, rationella och kan göra medvetna
val på den öppna marknaden, en målsättning som den
svenska riksdagen även slagit fast. I en resolution från EG:s
utbildningsministrar sägs att konsumentundervisningen
skall ingå i den obligatoriska skolundervisningen med syfte
att skapa ekonomiskt ansvariga konsumenter i det nya
Europa. I det läget skulle det uppfattas som utomordentligt
inkonsekvent och oförnuftigt av Sverige att göra ämnet
hemkunskap till ett ej obligatoriskt ämne och därmed
riskera att elevernas grundkunskaper kraftigt försämras.
Istället borde både ämnet slöjd och hemkunskap förslagsvis
kunna sammanföras till ett gemensamt ämne och därmed
vara ett garanterat ämne.

Nära nog en fjärdedel av vår totala konsumtion går till
mat. I hemkunskap får eleverna lära sig att välja livsmedel
och värdera valet med hänsyn till pris och kvalitet och
näringsvärde. Elever lär sig tillaga och servera mat och
tränar samtidigt samarbete och social förmåga,
jämställdhet, självständigt arbete och ansvarstagande.
Detta är också en del av vårt kulturarv. Att nu försumma
denna utbildning kan i framtiden visa sig bli dyrbart för
både den enskilde och för samhället.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att bibehålla
hemkunskap och slöjd som ett gemensamt garanterat ämne
och därmed ge nya direktiv till läroplanskommittén.

Stockholm den 22 januari 1992

Ulla Orring (fp)

Barbro Westerholm (fp)