Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

Motion 2001/02:Ju232 av Christel Anderberg (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ny lagstiftning om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i enlighet med vad som anförs i motionen.

Bakgrund

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare skyddad mot bl.a. hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Detta skydd kan, med stöd av 2 kap. 12 § regeringsformen inskränkas genom lag. Regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning finns i 27 kap. RB. Dessutom finns det i 47 § telelagen (1993:597) vissa bestämmelser om teleoperatörs skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna om bl.a. telefonabonnemang.

Även i artikel 8:1 i Europakonventionen föreskrivs skydd för rätten till privat- och familjeliv. En av de rättigheter som skyddas genom denna artikel är rätten till korrespondens. I den praxis som har utvecklats i Europadomstolen anses hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning som ingrepp i såväl privatliv som korrespondens (se SOU 1998:46 s. 53).

De nuvarande reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning tillkom vid en tidpunkt när den moderna mobiltelefonin fortfarande befann sig på ett tidigt stadium i utvecklingen. De är därför inte anpassade till de möjligheter som den moderna telefonin ger när det gäller att i efterhand rekonstruera den kommunikation som har förekommit. Det råder vidare oklarhet om hur reglerna i telelagen skall tillämpas i förhållande till reglerna i rättegångsbalken. I rättspraxis har domstolarna kommit till olika ståndpunkter när det gäller möjligheterna att med andra tvångsmedel i rättegångsbalken – husrannsakan, beslag och editionsföreläggande – ge de brottsutredande myndigheterna tillgång till information om vilken teletrafik som förekommit (se SOU 1998:46 s. 370 ff). Buggningsutredningen hade i uppdrag att utreda olika frågor rörande de befintliga hemliga tvångsmedlen, bland vilka hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning är de viktigaste. Utredningen lade fram förslag som bl.a. syftade till att lösa de nuvarande konflikterna mellan reglerna i telelagen och rättegångsbalken. I en lagrådsremiss om hemlig avlyssning m.m. den 6 april 2000 behandlade regeringen utredningens förslag. Lagrådet kritiserade förslaget, varefter en proposition lades fram. Propositionen har senare återkallats.

Behovet av förändringar

I sin redovisning av hur det nuvarande regelsystemet fungerar visade Buggningsutredningen på betydande brister och oklarheter. Sedan utredningen lade fram sitt förslag år 1998 har den tekniska utvecklingen gått vidare, och det finns nu möjligheter att i ännu större utsträckning få fram information i efterhand om teletrafik.

För de brottsutredande myndigheterna är tillgången till information om teletrafik ett utomordentligt medel, särskilt när det gäller att utreda organiserad brottslighet eftersom brottslingar i likhet med befolkningen i övrigt har behov av att kommunicera med varandra och denna kommunikation i stor utsträckning sker via modern telefoni. Regeringen redovisar årligen för riksdagen användningen av hemliga tvångsmedel. Av dessa redovisningar framgår att hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning alltjämt är mycket viktiga instrument för utredning av grov och organiserad brottslighet.

Å ena sidan står alltså de brottsutredande myndigheternas behov av att få tillgång till uppgifter om telefontrafik, å andra sidan den enskildes rätt till skydd för den privata sfären. Med tanke på att hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning är de mest integritetskränkande tvångsmedel som finns i svensk rätt är det djupt otillfredsställande att lagstiftningen är otydlig och, i vissa fall, otidsenlig.

Förslag

Buggningsutredningens förslag finns och detta har dessutom lett till en proposition. Frågan om buggning kom att överskugga de övriga rättsliga problem som utreddes samtidigt. Att propositionen om buggning återkallades, för att regeringen skulle få utrymme för nya överväganden i frågan om detta nya tvångsmedel skall införas i svensk rätt, bör inte få medföra att man inte omgående löser de många och svåra praktiska problem som finns beträffande hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Det är därför angeläget att det omgående läggs fram förslag till ny lagstiftning på detta mer begränsade område. Denna lagstiftning bör då också ta upp de nya frågeställningar som har dykt upp efter Buggningsutredningens förslag. Det är nämligen angeläget att man nu får en så teknikoberoende lösning som möjligt.

Stockholm den 26 september 2001

Christel Anderberg (m)