Hemlöshet

Motion 2007/08:So581 av Jan Lindholm och Karla López (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av åtgärder mot och utvecklingsarbete om hemlöshet.

Bakgrund

Hemlösheten som tyvärr ökar och breder ut sig i allt yngre åldrar är ett tydligt tecken på samhällets brister i det skyddsnät som är det absolut viktigaste politiken har att värna om. Det tycks utsiktslöst att fortsätta i redan invanda hjulspår. Det behövs ett nytänkande och en strukturförändring för att vi överhuvudtaget ska kunna göra något åt hemlöshetsproblemet.

Miljöpartiets utgångspunkt är att hemlöshet i första hand är ett bostadspolitiskt problem. Regeringens omläggning av bostadspolitiken underlättar därför inte en lösning av hemlöshetsfrågan. Kostnaderna för felaktiga beslut är oerhörda.

Att förebygga och att bryta hemlöshet

Miljöpartiet har en nollvision när det gäller hemlöshet. För att nå dit krävs åtgärder på flera politikområden eftersom orsakerna bakom hemlösheten kan se mycket olika ut i det individuella fallet.

Exempel på områden där åtgärder kan göra stor nytta för att förebygga är följande:

• Ett förebyggande arbete bland unga

• Skolan tar ett aktivt ansvar

• Skolsköterskor ska finnas i skolan och vara tillgängliga

• Kuratorer ska finnas där barn och ungdomar finns

• Avdramatisera kontakt med psykolog

• Fler fritidspedagoger med verksamhet där de når fram

• Ungdomsmottagningar måste få tillräckligt med resurser

• Stöd till frivilligorganisationer

• Anmälningsplikt till social myndighet för fastighetsägare före vräkning.

Detta är självklart bara några exempel på vad som kan göras. Att stärka den enskilde i förebyggande syfte och att stöd finns i en krissituation är sätt att minimera risken att hemlöshet uppstår. Kommunala planer för förebyggande arbete bör utarbetas och Miljöpartiet har förslag på detta, bland annat i Stockholm. Frågan kan inte lösas vare sig på lokal eller nationell nivå utan det krävs åtgärder på samtliga nivåer. Det handlar om en mer medveten lagstiftning, ett bättre bemötande i vården och förutseende och stöd i kommunerna.

Exempel på områden där åtgärder kan förbättra när hemlöshet uppstått är följande:

• En ombudsman/samordnare för ungdomar och unga vuxna som är hemlösa

• Ett tak-över-huvud-garanti även för människor under 20 år

• Trygga stödboendeformer

• Stöd till boendekooperativ

• Stöd till frivilligorganisationer

• Prioritera socialtjänstens insatser och sluta agera hyresvärd

• Öka brukarinflytandet i stödinsatserna

• Aktivt arbete för att stärka de sociala nätverken

• Utveckla insatser ihop med arbetsgivare

• Bättre samverkan missbruksvård, psykiatri, kriminalvård, SiS med flera

• Bättre dialog, lyssna mer på den hemlöse

• Öka kulturkompetensen bland berörda tjänstemän.

Under förra mandatperioden gjordes en del insatser för att öka kunskaperna om hemlösheten. Stockholms Stadsmission har under flera år bedrivit en studie om hemlösa barn. Slutrapporten kom i början av året och är skrämmande. Problemet är stort och behoven av insatser likaså.

Parallellt med arbetet i den nationella styrgruppen har regeringen tagit fram en strategi och Socialstyrelsen har arbetat fram något som skulle kunna kategoriseras som en handlingsplan för att motverka hemlöshet. Regeringen har även budgeterat resurser för arbetet. Allt detta är bra men inte nog. Miljöpartiet har därför lagt in ytterligare fem miljoner kronor i sitt budgetförslag.

Många av de orsaker som ligger bakom hemlöshet har sin grund i gränsdragningsproblem när det gäller ansvar. Det gäller ansvar mellan kommun, landsting och stat men även mellan olika statliga myndigheter och mellan kommunala förvaltningar. Man kan ofta se att individen någonstans på livets resa har hamnat mellan några stolar som det brukar uttryckas. Ingen har velat eller vågat ta i problemet.

Hemlöshetsproblematiken är komplex och ständigt föränderlig. Man kan se gruppen hemlösa som en indikator eller reagens på samhällsförändringar. Därför krävs ett ständigt pågående utvecklingsarbete, särskilt inom ramen för frivilligorganisationer som oftast har bättre känselspröt än myndigheter men som tyvärr inte får nödvändiga resurser.

Stockholm den 5 oktober 2007
Jan Lindholm (mp)	Karla López (mp)