Hemspråksundervisningen

Motion 1992/93:Ub520 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

Invandring är positivt

Sverige har sedan många sekel tillbaka välkomnat
invandrare. Invandrarnas positiva betydelse för vårt
välstånd och vår utveckling är oomtvistlig och
väldokumenterad. Så vill vi naturligtvis att det ska vara
även i ett framtida Sverige där vi välkomnar det goda i en
mångkulturell korsbefruktning -- som dock inte får ske på
bekostnad av det svenska kulturarvet, det svenska språket
och våra grundvärderingar kring etik och moral.

Språket är nyckeln till livskvalité

Alla kulturers grundläggande fundament är språket.
Behärskar man inte språket i den kultur eller det land man
befinner sig är man gravt handikappad i så gott som alla
avsenden. Överallt är språket nyckeln och förutsättningen
för att kunna bygga upp en hög livskvalité och kunna ta
ansvar för såväl sina rättigheter som sina skyldigheter som
samhällsmedborgare. Utan mycket goda kunskaper i
svenska tvingas man leva som en slags andra klassens
medborgare. Ny demokrati vill inte att det ska finnas några
andra klassens medborgare i Sverige.

Modersmålet är värdefullt

Att invandrare som är bosatta i Sverige ofta vill behålla
och utveckla sitt ursprungliga modersmål har vi mycket lätt
att både förstå och att inse värdet av liksom vikten av att
vårda sina kulturrötter. Däremot anser vi inte att det är det
svenska samhället som ska tillhandahålla, betala och
organisera denna s k
hemspråksundervisning.

Hemspråksundervisningen är ineffektiv och saboterar

Dagens kvalitetsproblem och bristande effektivitet inom
hemspråksundervisningen framgår tydligt av
Riksrevisionsverkets (RRV) förvaltningsrevision av bl a
hemspråksundervisningen i grundskolan: RRV påpekar att
det inte är ovanligt att hemspråksundervisningen ges till
elever som inte har rätt till sådan undervisning!
Undervisningen bedrivs ofta enskilt eller i mycket små
gruper! Granskningen har också visat att undervisningen i
allmänhet bedrivs parallellt med den ordinarie
klassundervisningen, trots att inga formella hinder
föreligger att bedriva den vid annan och för eleven lämplig
tidpunkt. I klasser med elever som har olika språk ges
således hemspråksundervisningen på olika tider, vilket
förutom att de enskilda eleverna går miste om den ordinarie
undervisningen också innebär svårigheter att hålla samman
klasserna. Eleven går miste om t ex
genomgångar i den ordinarie undervisningen och får
därmed sämre möjligheter att prestera ett gott
studieresultat. I extrema fall resulterar detta i behov av
stödundervisning! Det har förekommit att kommuner
avvisat önskemål från elever om att få
hemspråksundervisning utanför ordinarie lektionstid.

Bristande lärarkompetens

Det framkommer också i rapporten att det är lärarens
tjänstgöringsönskemål som i hög grad styr bedömningarna
av behoven. RRV hävdar att detta bl a
beror på bristande lokalt ledningsansvar och att man i
kommunerna ofta saknar möjligheter att bedöma
underlaget för lärarnas resursäskanden. Därutöver pekar
RRV på stora problem med bristande lärarkompetens!
Hösten 1989 var 32,5 %
av hemspråkslärarna obehöriga. Det förekommer t ex
att föräldrar anställs som lärare enbart på grund av att
de behärskar språket. Så långt RRVs rapport.

Som resultat av rapporten har vissa försök gjorts från
statsmakternas och kommuenrnas sida för att rätta till dessa
problem -- och vissa förbättringar har noterats, bl a
har undervisningsgruppernas storlek ökat något. Dessa
förbättringar är dock enligt vår uppfattning tämligen
marginella.

Vad kostar hemspråksundervisningen de svenska
skattebetalarna?

Det har visat sig omöjligt att via ansvariga myndigheter
få exakt klarhet i den totala kostnaden för
hemspråksundervisningen -- inte ens RRV lyckades, vilket
vi finner mycket anmärkningsvärt. Beräkningar vi fått
genom utbildningsdepartementets försorg indikerar att
kostnaden under 91/92 skulle ligga runt 726 miljoner
kronor.

Sverige ensamt i världen

Inte något annat land vare sig inom EG eller i övriga
världen tillhandahåller hemspråksundervisning i någon
form som liknar den svenska modellen -- trots att det finns
många högt utvecklade länder som har både avsevärt längre
och större erfarenheter av invandring och mångkulturell
korsbefruktning än Sverige. Orsaken till Sveriges unika
hemspråksundervisning är knappast en större insiktsfullhet
från svensk sida.

Hindrar kulturanpassningen

Vi finner det tvärtom anmärkningsvärt att den förvisso
mycket breda parlamentariska uppslutning som finns i
riksdagen kring den nuvarande uppläggningen till största
delen vilar på fromma förhoppningar, lösa antaganden och
brist på krav. Det har således inte redovisats några belägg
för eller starka indikationer på att den svenska modellens
syften uppnås i verkligheten. Resultaten av de få studier
som finns är mycket oklara och fyller inte ens
grundläggande krav på vetenskaplighet.

Det är naturligtvis lätt att instämma i den truism som bl
a utbildningsutskottet tidigare anfört (i UbU 7,
1990/91) som försvar för nuvarande uppläggning av
hemspråksundervisningen:

Som utskottet tidigare anfört i betänkande 1987/88:14 (s.
8) är det en tillgång för vårt land om många av landets
invånare har en naturlig tvåspråkighet. Detta kommer
enligt utskottets uppfattning att få allt större betydelse i
framtiden i och med ett ökat internationellt samarbete inom
olika samhällsområden.

Javisst! men var finns beläggen för att
hemspråksundervisningen i Sverige bidrar till naturlig
tvåspråkighet? Tvärtom hävdas ofta från lärarhåll att den
motverkar detta -- genom att hemspråkseleverna inte lär sig
det svenska språket ordentligt. Invandrarnas integration i
det svenska samhället och den svenska kulturgemenskapen
motverkas också av dagens hemspråksuppläggning. Och vi
upprepar frågan: Varför har inget annat land i världen gjort
som Sverige?

Samhällskostnaderna kan ej försvaras

Det är bl a mot denna bakgrund vi finner dagens
uppläggning av hemspråksundervisningen helt oförsvarbar.
Detta räcker som argument i sig -- men om man därtill
lägger Sveriges ytterst prekära ekonomiska situation där
varje samhällsekonomiskt åtagande måste kunna försvaras
med goda och sakliga argument -- finner vi anslagen till
hemspråksundervisning direkt omoraliska. Att pengarna
budgettekniskt är väl dolda i det kommunala
utjämningsbidraget gör inte saken mindre
anmärkningsvärd. Kommunerna måste helt och hållet
befrias från sina lagstadgade skyldigheter att anordna
hemspråksundervisning.

Ge invandrarna själva ansvaret

Vi vill som grundprincip fastslå att ansvaret för att
organisera och finansiera hemspråksundervisningen helt
och hållet ska överföras till invandrarna själva och deras
intresseorganisationer. Den enkla grundprincipen blir alltså
att de som önskar hemspråksundervisningen också ska
betala den. Då infinner sig krav på att få valuta för pengarna
och att undervisningen bedrivs effektivt. Naturligtvis kan
och bör kommuner som så önskar stödja möjligheterna för
de grupper som önskar arrangera hemspråksundervisning, t ex
genom att låta dem disponera undervisningslokaler i
nån lämplig skola till en rimlig kostnad. De flesta
skollokaler t ex
står ju oanvända efter skoldagens slut samt på
lördagar och söndagar.

All undervisning på fritiden

En annan viktig princip som vi vill fastslå är att
hemspråksundervisningen självklart inte får inkräkta på
eller bedrivas samtidigt som den ordinarie
skolundervisningen för invandrareleverna. All
hemspråksundervisning skall ske under elevernas fritid.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen till hemspråksundervisning inom Statligt
utjämningsbidrag för kommuner för budgetåret 1993/94
anvisar 0 (noll) kr,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hemspråksundervisning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana
ändringar i erforderliga lagar (bl.a. SFS 1991:1083 och
grundskoleförordningen) att staten och kommunerna
fullständigt befrias från sina skyldigheter att anordna
hemspråksundervisning.

Stockholm den 26 januari 1993

Ian Wachtmeister (nyd)

Stefan Kihlberg (nyd)

Claus Zaar (nyd)

Laila Strid-Jansson (nyd)

Arne Jansson (nyd)