Hiv-positivas rätt till närståendepenning

Motion 2004/05:Sf274 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till sådan ändring i lagen om ersättning och ledighet för närståendevård att en närstående till en person som smittats av hiv skall ha rätt till 240 dagars ledighet oavsett infektionens uppkomst.

Motivering

Enligt 4§ lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård har närstående rätt till full ersättning i 60 dagar då han eller hon vårdar någon nära anhörig som är svårt sjuk. Enligt samma lag har en närstående till en person som fått en infektion av hiv vid behandling inom den svenska hälso- och sjukvården genom smitta vid användning av blod eller blodprodukter rätt till full ersättning i 240 dagar då han eller hon vårdar den sjuka. Denna längre ersättningsperiod gäller även den som fått infektion av hiv genom smitta av en person som de är eller har varit gifta med, eller som de sammanbott med "under äktenskapsliknande förhållanden" och om smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.

Detta är en avgränsning som innebär att ersättning enbart utbetalas om smittan uppkommit genom blod eller blodprodukter. En närstående till en person som får sin infektion av sin partner och denna inte smittats via blod eller blodprodukter, utan exempelvis smittats via samlag, omfattas alltså inte av den längre perioden i närståendevården.

Denna lagstiftning är diskriminerande och att den dessutom är fördomsfull och moraliserande är i högsta grad besvärande. Det finns inga sakliga grunder till varför en närstående till en person som fått sin infektion på annat sätt, t.ex. genom samlag, inte skall kunna få vårda sin nära i 240 dagar. Det lidande som en infektion av hiv innebär är, liksom behovet av närståendevård, inte förbehållet den som smittats av blodprodukter. Gällande regelverk legitimerar ett synsätt om att vissa är "oskyldigt" smittade medan andra skulle ha sig själva att skylla.

Regelverket kring närståendepenningen vilar på en förlegad grund som ger mycket obehagliga signaler om samhällets normativa syn på hiv-smittade. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör överväga att 4§ i lagen om ersättning och ledighet för närståendevård skall gälla i 240 dagar för en närstående som vårdar en person som fått infektion av hiv - oavsett hur infektionen uppstått. Detta bör riksdagen begära.

Stockholm den 23 september 2004
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)	Kalle Larsson (v)
Elina Linna (v)	Gunilla Wahlén (v)