om högre utbildning och forskning

Motion 1987/88:Ub626 av Pär Granstedt

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Ub626

av Pär Granstedt
om högre utbildning och forskning

Mot.

1987/88

Ub626

I centerns partimotion 1987/88:IJb801 om utbildningsfrågor framhålls kvalitet,
tillgänglighet och decentralisering som övergripande mål för utbildningspolitiken.
Detta är utgångspunkter också för de förslag beträffande högre
utbildning och forskning som framläggs i denna motion. Vi vill här hänvisa till
det principresonemang som förs i partimotionen. För högskolans del betonas
bl. a. att den fortgående urholkningen av den grundläggande högskoleutbildningens
resurser måste upphöra och anslagsnivån inom några år återställas
till det reella värde som gällde i början på 1980-talet. Här föreslår vi ett antal
resursförstärkningar som vi anser bör komma till stånd redan nästa budgetår.

I partimotionen föreslås vidare en parlamentarisk organisationsöversyn i
syfte att åstadkomma ett mer decentraliserat beslutsfattande, ett entydigt
regionalt ansvar för olika högskolor, en friare studiegång och ett förenklat
anslagssystem. Här återkommer vi till vissa åtgärder som vi anser bör
genomföras redan nu, bl. a. för att säkerställa högskoleutbildning också
utanför de egentliga högskoleorterna. Vi tar också upp ett antal frågor av
betydelse för att stärka de mindre högskolorna i landet.

Pedagogisk utveckling

De pedagogiska frågorna väger inte särskilt tungt i högskolans arbete.
Utvecklingen inom högskolorna gör dock att allt större pedagogiska krav
måste ställas på lärarna. En god pedagogisk kvalitet i undervisningen innebär
givetvis att studenterna tillgodogör sig materialet snabbare och lättare och att
risken för studieavbrott och studieförseningar minskas. Det är därmed ett
bra sätt att förbättra resursanvändningen inom högskolan.

UHÄ bör därför få i uppdrag att utarbeta ett program för den pedagogiska
utvecklingen inom högskolans grundutbildning. Ett viktigt inslag i detta
program bör vara att alla högskollärare får pedagogisk utbildning och att
sådan utbildning framöver blir ett behörighetskrav för lärartjänst på
högskolan. Det finns också anledning att förstärka de pedagogiska utvecklingsenheternas
roll på högskolorna och att förbättra deras resurser.

Professorerna bör ges en viktigare roll också i grundutbildningen. Det
skulle kunna innebära en viktig kvalitetsförstärkning om studenterna
åtminstone på B- och C-nivå genom sina professorer orienterades om det
senaste på forskningsfronten inom resp. ämne. En sådan kontakt bör också

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Ub626

vara av värde för professorerna i deras egenskap av ledande ämnesföreträdare
och ofta institutionschefer. Någon form av undervisningsplikt inom
grundutbildningen bör därför införas för professorer.

Riksdagen bör hemställa att regeringen tar initiativ för att höja den
pedagogiska kvaliteten inom högskolan i enlighet med vad som har anförts
här.

Uppdragsutbildning

Uppdragsutbildningen har kommit att bli en betydelsefull del i många
högskolors verksamhet. Rätt genomförd kan också uppdragsutbildningen
innebära en breddning av högskolans resursbas som i sin tur kan göra det
lättare att hålla en hög standard i fråga om utrustning och en hög kompetens
på lärarsidan. Ur avnämarnas synpunkt är det naturligtvis av största värde att
kunna dra nytta av det kunnande som finns vid våra högskolor. Att
högskolans kompetens kommer till nytta på så bred bas som möjligt är också
ett allmänt samhällsintresse.

Uppdragsutbildningen är dock inte utan problem. Om kostnadstäckningen
blir för svag kan denna verksamhet ta resurser från högskolan i övrigt. En
risk finns också att uppdragsutbildningen drar till sig de bästa lärarkrafterna
till men för övriga studenter. En annan risk kan vara att uppdragsutbildning
blir en möjlighet att mot betalning gå förbi köer och spärrar som hindrar
andra studenter att nå den utbildning de önskar.

Om uppdragsutbildningen blir för dominerande vid en högskola kan man
befara att avnämarna i allt för hög grad kommer att styra denna högskolas
utveckling.

För att förebygga sådana problem fastställde riksdagen ett antal principer
och regler för uppdragsutbildningen. Även om endast kort tid förflutit sedan
dessa regler fastställdes finns det anledning att redan nu göra en utvärdering
av uppdragsutbildningen, undersöka hur väl de uppsatta principerna tillämpas
och huruvida de är tillräckliga. Denna utvärdering bör sedan ligga till
grund för förslag till eventuella åtgärder. Riksdagen bör hos regeringen
begära en sådan utvärdering.

Jämställdhetsfrågor

Den bristande jämställdhet mellan män och kvinnor som fortfarande präglar
de flesta samhällsområden är påtaglig också på högskolan. Inom grundutbildningen
är könsfördelningen jämn som helhet sett men ojämnheterna är
stora om man ser till olika utbildningslinjer. Inom forskarutbildningen är
redan skillnaderna stora, då endast en mindre del av dem som genomgår
forskarutbildning kvinnor. Detta är givetvis en viktig bidragande orsak till att
kvinnorna också är i klar minoritet bland högskolans lärare, i synnerhet
lärare med doktorsexamen. Bland professorerna slutligen återfinns endast
ett fåtal kvinnor.

Denna situation, att kvinnorna blir allt mera sällsynta ju högre upp i den
akademiska karriären man når, är givetvis helt oacceptabel ur jämställdhets

Mot. 1987/88

Ub626

2

synpunkt. Det låter ana karriärhinder för kvinnorna som måste betraktas
som orättvisa. Det innebär också att den akademiska världen är starkt
mansdominerad vilket kan ha betydelse för både utbildningens och forskningens
inriktning. Slutligen innebär den könsmässiga snedfördelningen att
för vårt land viktiga begåvningsresurser inte tas till vara på rätt sätt.

Att åstadkomma bättre jämställdhet inom högskolan måste därför vara en
viktig uppgift för statsmakterna. Regeringen bör ge UHÄ i uppdrag att
genomföra en brett upplagd undersökning av karriärhindren för kvinnor
inom högskolan och föreslå de åtgärder som den undersökningen ger vid
handen. Redan nu bör regeringen vidta åtgärder för att få en jämnare
könsfördelning inom högskolans beslutande organ och inom förslagsnämnder
vid tillsättning av professurer. Likaså är det viktigt att regeringen bevakar
att forskningsprojekt inom områden med starkt kvinnointresse får en bättre
ställning vid anslagstilldelning. Vi återkommer senare i motionen till förslag
om bättre anslag för jämställdhetsforskning. Riksdagen bör hemställa hos
regeringen om åtgärder på jämställdhetsområdet av det slag som vi här har
föreslagit.

Studentinflytande

Det är betydelsefullt att studenterna har goda möjligheter att påverka såväl
sin arbetssituation inom högskolan som sin sociala situation under studietiden.
Olika former för studerandeinflytande inom högskolevärlden har också
en lång tradition.

Det viktigaste instrumentet för studenternas inflytande i dag är kårerna.
Kårerna är representerade inom olika beslutsorgan i högskolan och svarar
också för studenternas självstyre i fråga om sociala funktioner som studerandehälsovård,
studentbostäder, fritidsaktiviteter för studenter etc. Kårobligatoriet
i förening med ett rikt utvecklat partiväsen innebär att kåren har
karaktären av en kommun där alla är med och har rösträtt och där skillnader i
värderingar kommer till uttryck i partierna. I åratal har röster höjts för att
kårobligatoriet skulle avskaffas och kåren förvandlas till en facklig organisation.
Opinionen för och emot kårobligatoriet har under årens lopp svängt
betydligt.

Nackdelen med avskaffande av kårobligatoriet är att kårens roll att
representera samtliga studenter, och alla studenters rösträtt i kåren, skulle
upphöra. Det har förutsatts att sociala funktioner som studerandehälsovård
och studentbostäder skulle tas över av landsting resp. primärkommun, med
ett minskat studerandeinflytande på dessa verksamheter som följd. Det är
inte heller självklart att kåren skulle kunna fungera som valkorporation för
att utse studeranderepresentanter inom olika beslutsorgan i högskolan på
samma sätt som nu.

Vad som talar för en förändrad situation för studentkårerna är framför allt
det låga valdeltagandet i kårvalen - ofta omkring 10 %. Det är ett uttryck för
studenternas likgiltighet för kåren och innebär att kåren de facto knappast
kan anses representera mer än en minoritet bland studenterna. Den
nuvarande formen för studentinflytande kan därför inte anses vara tillfreds

Mot. 1987/88

Ub626

3

ställande. Vi föreslår därför att frågan om studentinflytande och kårernas
ställning och uppgifter blir föremål för en särskild utredning med parlamentariskt
inslag och med representation för högskolor och för studenter.

I detta sammanhang finns det anledning att också studera hur pass väl de
studerandes sociala behov löses i dag. Det kan ifrågasättas om studenterna
får sin hälsovård ordnad på ett sätt som är likvärdigt med andra medborgargrupper.
Också bostadsfrågan behöver studeras närmare. Endast cirka 25 %
av studenterna bor i studentbostäder. En stor grupp bor givetvis i föräldrahem
eller har eget hushåll i det vanliga bostadsbeståndet. Gruppen studenter
med provisoriska och otillfredsställande bostadslösningar är dock inte så
liten. Det finns inte särskilt mycket kunskap om detta. Det är rimligt att den
av oss föreslagna utredningen om studerandeinflytandet också tar upp dessa
studentsociala frågor till granskning.

Decentralisering av den högre utbildningen

I centerns partimotion redovisas vår principiella syn på betydelsen av en
decentralisering av den högre utbildningen. Det innebär att såväl de mindre
som de medelstora högskolorna behöver stärkas i fråga om resurser för
utbildning och forskning och att högre utbildning måste säkerställas också på
orter utanför de egentliga högskoleorterna.

I partimotionen föreslås att regeringen presenterar ett femårsprogram för
utbyggnad av de mindre högskolorna med utgångspunkt ifrån de strukturplaner
som UHÄ presenterat i årets anslagsframställning. Vi kommer här att
under olika anslagsposter ta upp resursförstärkningar till de mindre högskolorna.
Bl. a. föreslås ett särskilt anslag på 70 milj. kr. att användas för
regionalpolitisk! motiverade satsningar framför allt vid de mindre och
medelstora högskolorna. Vidare föreslår vi ett särskilt anslag på 47 milj. kr.
att användas för högskolelektorers m.fl. forskning främst vid de mindre
högskolorna. 50 milj. kr. bör avsättas för decentraliserad högskoleutbildning
utanför högskoleorterna. Vi föreslår vidare att en idrottshögskola skall
inrättas inom ramen för högskolan i Falun/Borlänge. Vidare föreslås att nya
grundskollärarlinjen med inriktning på tidigare års kurser skall inrättas vid
högskolorna i Gävle/Sandviken och i Kalmar samt att förskollärarlinjen skall
inrättas i Borås och i Uppsala. En allmän utbildningslinje, informationslinjen
på 120 poäng, föreslår vi skall inrättas fr. o. m. 1988-07-01 vid högskolorna i
Örebro, Växjö, Karlstad, Jönköping och Sundsvall/Härnösand.

I centerns partimotion framhålls behovet av att vissa ytterligare högskolor
kommer till. Lokaliseringsorter som nämns är Blekinge, Gotland, Fyrstadsområdet,
Piteå, Kiruna och Södertörn. Riksdagen bör redan nu besluta att
nya högskolor skall inrättas i Blekinge och i Fyrstad från 1989-01-01.
Beträffande de övriga etableringsförslagen bör regeringen återkomma till
riksdagen.

Det är viktigt att en vetenskaplig kompetens kan byggas upp också vid de
mindre och medelstora högskolorna. När en tillräcklig sådan kompetens
byggts upp är det naturligt att det också skall vara möjligt att inrätta
professurer. Faktum är att redan nu ett stort antal professorer knutits till
dessa högskolor, i vissa fall med ekonomiskt stöd från näringslivet. Det är

Mot. 1987/88

Ub626

4

givetvis önskvärt att de också skall ha möjlighet att knyta till sig professorer
på hel- eller deltid genom ett mera reguljärt tillsättningsförfarande och bygga
upp erforderliga forskningsresurser kring dem.

Det system som nu växer fram innebär att det också bedrivs en betydande
forskarutbildning vid en del av de mindre och medelstora högskolorna. Även
den verksamheten måste kunna inordnas i det reguljära högskolesystemet.

Aktuella för att kunna bygga upp fasta forskningsresurser inom speciella
kompetensområden är främst de medelstora högskolorna: Örebro, Karlstad
och Växjö. I speciella fall bör det också kunna vara tänkbart vid mindre
högskolor. Inrättandet av en idrottshögskola vid högskolan i Falun/Borlänge
innebär således att idrottsvetenskapliga professurer knyts till denna högskola.

Eftersom basen för fasta forskningsresurser vid mindre och medelstora
högskolor med nödvändighet kommer att vara mycket smal är det viktigt att
lämpliga samarbetsformer etableras med berörda universitetsfakulteter.
Samtidigt bör de speciella möjligheter till tvärvetenskapligt samarbete som
en mindre högskola erbjuder tas till vara.

Om etablerande av fasta forskningsresurser godtas också vid mindre och
medelstora högskolor innebär inte detta att universitetens särställning
upphör. Det som kännetecknar universiteten är att de spänner över hela det
akademiska fältet (universitas-helhet). Att fasta forskningsresurser kan
byggas upp och fungera väl vid mindre och mer specialiserade högskolor är
redan ett etablerat faktum genom t. ex. de konstnärliga högskolorna och
olika typer av specialiserade forskningsinstitut. Det är viktigt att denna
möjlighet står öppen också vid de nya mindre och medelstora högskolorna. I
vilken utsträckning detta kan ske i praktiken måste göras beroende av den
vetenskapliga utvecklingen vid resp. högskola.

Vad vi här anfört om fasta forskningsresurser vid de mindre och
medelstora högskolorna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Internationalisering

Vetenskapen är till sin karaktär internationell. En intensiv samverkan mellan
svenska högskolorna och annan svensk vetenskaplig verksamhet och likadana
institutioner i vår omvärld är därför av allra största betydelse. Detta behov
av omfattande och intima internationella kontakter gäller såväl forskare som
studenter inom grundutbildningen.

Det finns anledning att med särskilt stort intresse se på utvecklingen inom
EG. Inom det s. k. Erasmusprojektet bygger man för närvarande upp
möjligheter för studenter att med stor frihet välja studieort inom EGområdet.
Detta kommer givetvis att skapa kontaktmöjligheter och erfarenhetsutbyte
av stort värde för den fortsatta utvecklingen. Det är viktigt att
Sverige om möjligt blir delaktigt i detta projekt. Regeringen bör i förhandlingar
med EG med all kraft verka för att Sverige inte ställs utanför. Skulle ett
svenskt fullvärdigt deltagande i Erasmusprojektet inte visa sig vara möjligt
måste vi genom bilaterala avtal tillförsäkra oss ett studentutbyte som
någorlunda kan ersätta deltagandet i Erasmusprojektet. Likaså bör Sverige

Mot. 1987/88

Ub626

5

eftersträva att bygga upp ett system med bilaterala avtal som underlättar
studentutbyte med t. ex. USA, Japan, Östeuropa och länder i Tredje
världen.

Det nordiska utbytet är av särskilt stor betydelse för oss. Här måste strävan
vara att skapa en situation där det råder full frihet för nordiska studerande att
bedriva studier vid vilken nordisk läroanstalt som helst. Det bör vara en
parallell till den fria nordiska arbetsmarknaden. Givetvis skall fulla studiesociala
förmåner gälla oavsett i vilket nordiskt land man studerar. Sverige bör i
Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet verka för en överenskommelse av
detta slag.

Det internationella utbytet inom forskningen är betydligt mer etablerat än
för studenternas del. Samtidigt växer behovet av internationella kontakter
ständigt. Det är viktigt att högskolor och andra forskningsinstitutioner har
tillräckliga resurser för att aktivt delta vid internationella forskningsutbytet. I
det här sammanhanget vill vi framhålla vikten av att Sverige utnyttjar
möjligheten till medlemskap i SCIENCE-projektet inom EG som syftar till
att öka rörligheten för forskare inom främst naturvetenskap, medicin och
teknik. Det vore ytterst olyckligt om Sverige på grund av finansieringsproblem
ställdes utanför detta projekt. Om ytterligare medelstillskott är
nödvändigt för att finansiera det svenska deltagandet i SCIENCE-programmet
bör regeringen återkomma till detta i tilläggsbudget.

Insatser för forskarutbildningen

För en positiv vetenskaplig utveckling i vårt land är det viktigt att det
uppfattas som attraktivt att söka sig till forskarutbildning. De ekonomiska
villkoren spelar härvidlag en stor roll. Det är uppenbart att utbildningsbidrag
inte är ett tillfredsställande sätt att finansiera en forskarutbildning. Det är
också en allmän strävan att ersätta utbildningsbidragen med doktorandtjänster.
En viss sådan övergång har redan skett men takten är alltför långsam. För
att säkerställa att doktorandtjänster inom en framtid blir det normala sättet
att finansiera forskarutbildning bör regeringen framlägga för riksdagen en
plan på hur utbildningsbidragen inom de närmaste åren skall kunna ersättas
med doktorandtjänster.

Det är också viktigt att säkerställa arbetsmarknaden för dem som har
doktorsexamen. Mot den bakgrunden och av allmänna kvalitetsskäl bör
doktorsexamen införas som behörighetsvillkor till vissa högre tjänster inom
statsförvaltningen.

Teknisk sektor

Det är viktigt med fortsatta kvalitativa förstärkningar inom de tekniska
utbildningarna. UHÄ:s förslag om förstärkningar av basresurserna med
sammanlagt 2 milj. kr. för civilingenjörsutbildningen, 2 milj. kr. för ingenjörs-
och teknikerutbildningen och 0,5 milj. kr. för den yrkestekniska
högskoleutbildningen är enligt vår uppfattning mycket välmotiverat. Anslaget
under D8. Utbildning för tekniska yrken bör därför räknas upp med 4,5
milj. kr. i jämförelse med regeringens förslag.

Mot. 1987/88

Ub626

6

Projektet Bergslagens tekniska högskola är ett utmärkt exempel på hur
man i samverkan mellan mindre och medelstora högskolor och tekniska
högskolor och universitet kan skapa en god teknisk högskoleutbildning. Det
finns anledning att tro att denna satsning kommer att vara mycket gynnsam
ur både utbildnings- och näringslivssynpunkt för Bergslagen. Även på andra
håll i landet finns det anledning att börja bygga upp nätverkshögskolor av
samma slag. Som ett nästa steg föreslår vi att UHÄ får i uppdrag att ta
initiativ till planeringen av en liknande teknisk utbildningssatsning i sydöstra
Sverige - Smålands tekniska högskola.

Riksdagen har beslutat att en civilingenjörsutbildning, teknisk fysiklinje,
skall inrättas vid universitetet i Umeå. Detta skulle enligt regeringens förslag
innebära att den nya matematisk-naturvetenskapliga linjen inte i sin helhet
infördes vid universitetet i Umeå förrän tidigast fr. o. m. budgetåret 1989/90.
UHÄ har föreslagit att detta i stället sker fr. o. m. budgetåret 1988/89 men att
den tekniska fysiklinjen inte inrättas. Enligt vår uppfattning så bör riksdagens
beslut om inrättande av teknisk fysiklinje i Umeå stå fast. Detta bör
dock inte hindra att den matematisk-naturvetenskapliga linjen i sin helhet
anordnas vid universitetet i Umeå redan fr. o. m. budgetåret 1988/89. Bl. a.
regionalpolitiska skäl talar för att så sker. För att säkerställa att så kan ske bör
anslaget till Umeå universitet inom denna sektor räknas upp med 300 000 kr.

UHÄ har föreslagit att poängtalet för brandingenjörslinjen vid universitetet
i Lund räknas upp från 100 till 120 poäng. Detta förutsätts inte medföra
några kostnadsökningar. Regeringen avstyrkte dock förslaget. Enligt vår
uppfattning är förslaget väl motiverat främst med hänsyn till jämförbarheten
med väg- och vattenbyggnadslinjen.

Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken

Inom AES-sektorn är behovet av kvalitetsförstärkningar mycket påtagligt.
Per capita-anslagen är här genomgående lägre än för andra utbildningssektorer.
Särskilt stora är problemen för ekonomlinjen, juristlinjen och psykologlinjen.
Vi föreslår därför ett tillskott med 10 milj. kr. för kvalitetsförstärkningar
inom AES-sektorn.

Från fackligt håll har det framförts förslag om att en särskild förvaltningshögskola
skall inrättas. Den skulle kunna medverka till att bredda rekryteringsunderlaget
för den offentliga förvaltningen och bidra till kompetensutvecklingen
på området. Den skulle, förutom grundutbildningen, kunna tjäna
ett viktigt syfte för att tillfredsställa det stora fort- och vidareutbildningsbehov
som föreligger. Den bör också kunna vara ett centrum för forskning på
området.

Enligt vår mening bör UHÄ få i uppdrag att utreda en sådan utbildning, i
samverkan med kommun- och landstingsförbundet och de offentliganställdas
fackliga organisationer. Lokaliseringen bör ske med beaktande av regionalpolitiska
hänsyn. En tänkbar lokaliseringsort kan vara Östersund.

Mot. 1987/88

Ub626

7

Utbildningar för vårdyrken

Under det gångna året har diskuterats en förstärkning av läkarutbildningen i
Umeå med 20 platser. Detta berördes bl. a. i utbildningsutskottets betänkande
1986/87:18. Regeringen avvisar nu tanken med hänvisning till att det inte
föreligger något behov av ytterligare utbildningsplatser på läkarlinjen.

Enligt vår uppfattning är det mycket angeläget att den utbyggnad av
läkarutbildningen i Umeå som har diskuterats verkligen kommer till stånd.
Problemen att rekrytera läkare till Norrland, och i synnerhet dess inland, är
fortfarande betydande. Erfarenheten visar att benägenheten att söka tjänst i
Norrland är betydligt högre bland läkare som utexaminerats i Umeå än bland
dem som kommer från andra lärosäten. En risk för läkaröverskott som
framhålls från läkarförbundet bör inte mötas genom att hålla tillbaka
läkarutbildningen i Umeå utan snarare genom begränsningar på andra håll.
Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att läkarlinjen i Umeå skall byggas ut
med 20 intagningsplatser och att detta sker genom omfördelning från andra
läkarutbildningar i landet.

Centern motsatte sig nedläggningen av tandläkarutbildningen i Malmö.
Numera bedömer man att en utökning av tandläkarutbildningen kommer att
bli nödvändig i framtiden. Det understryker ytterligare behovet av att den
kompetens som finns i tandläkarhögskolan i Malmö bibehålls för framtiden.
Vi föreslår därför att tandläkarlinjen återinrättas i Malmö genom att
sammanlagt 40 intagningsplatser överförs från Göteborg och Stockholm.

Regeringen föreslår att påbyggnadslinjerna i anslutning till hälso- och
sjukvårdslinjen skall skäras ner med sammanlagt 200 platser. Med hänsyn till
behovet av kvalificerad personal inom sjukvården är detta en mycket olycklig
åtgärd. Den föreslagna nedskärningen bör därför inte komma till stånd.
Anslaget till utbildning för vårdyrken bör räknas upp med 792 000 kr.

Utbildning för undervisningsyrken

Centern motsatte sig nedläggningen av lärarutbildningarna i Gävle/Sandviken
och i Kalmar i samband med övergången till den nya grundskollärarlinjen.
Enligt vår uppfattning är behovet av utbildade lärare större än vad
regeringen räknat med. Detta har också delvis bekräftats redan av den
hittillsvarande utvecklingen. Det är samtidigt mycket viktigt att lärarutbildningen
bedrivs i decentraliserade former för att underlätta för dem som söker
sig till lärarutbildning, för att främja rekryteringen av lärare över hela landet
och som underlag för en fortbildningsverksamhet över hela landet. Lärarutbildningen
spelar också en viktig roll för bredden i en mindre högskolas
utbildningsutbud. Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att utöka planeringsramarna
för grundskollärarlinjen för utbildning av lärare för årskurs 1-7
med sammanlangt 240 intagningsplatser och att denna utbildning inrättas vid
högskolorna i Kalmar och Gävle/Sandviken med vardera 120 intagningsplatser.
För att finansiera detta bör anslaget räknas upp med 4,5 milj. kr.

Centerpartiet motsatte sig också nedläggningen av förskollärarlinjen i
Borås och Uppsala. Här har utvecklingen på ett mycket påtagligt sätt visat
det okloka i riksdagsmajoritetens beslut. Den nedskärning av förskollärarut

Mot. 1987/88

Ub626

8

bildningen som motiverade nedläggningarna i Borås och Uppsala visade sig
vara förhastad och det har blivit nödvändigt att åter öka utbildningskapaciteten
för att möta efterfrågan. Vi anser, i likhet med en stark minoritet inom
UHÄ:s styrelse, att denna utökning i första hand bör förverkligas genom ett
återupptagande av utbildningarna i Borås och Uppsala. Vi föreslår därför att
förskollärarlinjen återinrättas i Borås och Uppsala med vardera 90 platser.
Detta bör ske genom omfördelning av platser i förhållande till regeringens
förslag. Om det bedöms lämpligt bör UHÄ vara oförhindrat att i sammanhanget
utnyttja också den reserv på 120 platser som föreslås i budgetpropositionen.

Regeringen föreslår att utbildningsarvodet skall återinföras för studerande
på vårdlärarlinjen vilket är utmärkt. Samtidigt föreslås dock en neddragning
av antalet nybörjarplatser med sammanlagt 168 platser. Detta innebär att
mer än 40 % av utbildningskapaciteten på detta område skulle bortfalla.
Motivet är det dåliga sökandeintresset. Med hänsyn till att utbildningsarvode
samtidigt införs för att öka intresset att söka sig till utbildningen förefaller en
så kraftig neddragning omotiverad. Eftersom arbetsmarknadsläget för
vårdlärare är svagt kan ändå en viss neddragning vara motiverad och vi
föreslår att den genomförs med hälften av vad regeringen förordat. Anslaget
bör därför räknas upp med 300 000 kr.

Regeringen föreslår att den särskilda utbildningslinjen för hemspråkslärare
avskaffas. En sådan åtgärd skulle avsevärt försvåra rekryteringen av
hemspråkslärare. Frågan om hemspråksundervisningen behandlas närmare i
vår motion om grundskolan och gymnasieskolan. Här föreslår vi att
regeringsförslaget att avskaffa hemspråkslärarlinjen avslås.

För närvarande pågår ett intensivt försöks- och utvecklingsarbete på
gymnasieskolans studieförberedande utbildningsvägar. Samtidigt förbereds
en reform för den gymnasiala yrkesutbildningen.

Tillsammantaget innebär detta att behovet av en ny läroplan för hela
gymnasieskolan blir alltmer akut och skolministern aviserar också detta i
budgetpropositionen. En ny läroplan beräknas föreligga i början av 1990talet.

Mot denna bakgrund synes det oss föga välbetänkt att nu genomföra stora
förändringar i utbildningen av lärare för gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
Först bör riksdagen fatta beslut om gymnasieskolans framtid och
därefter bör lärarutbildningen anpassas.

Lokala och individuella linjer samt fristående kurser

Det s. k. LIE-anslaget har tidigare fördelats genom regionstyrelserna.
Eftersom regionstyrelserna avvecklas måste riksdagen nu besluta om fördelning
till varje enskild högskola. Detta är en tillbakagång till en ökad
centralstyrning inom högskolan som är beklaglig. Det kommer också att leda
till minskad flexibilitet i anslagsanvändningen, mindre möjligheter till
kombinerade satsningar som Bergslagens tekniska högskola och en osäkerhet
om vem som har ansvaret för att bygga upp högskoleutbildningar också
utanför högskoleorterna.

Mot. 1987/88

Ub626

9

Det är enligt vår uppfattning mycket viktigt att högskoleutbildningar kan
erbjudas på så många orter som möjligt, således utanför de egentliga
högskoleorterna. Sådana utbildningar kan ha karaktären av regelbundet
återkommande kurser med stor efterfrågan. Man bör också kunna ge längre
kurser av mera fullständig karaktär i sådana orter. Sådana mera omfattande
utbildningar kan vara lämpligt att inrätta för en begränsad tidsperiod så att
när utbildningsbehovet tills vidare är täckt verksamheten kan flyttas över till
en annan ort.

För att säkerställa en sådan kursverksamhet föreslår vi ett nytt anslag för
decentraliserad kursverksamhet på sammanlagt 50 milj. kr. Det bör
fördelas på länsanslag med utgångspunkt från länets invånarantal och
handhas av resp. högskolestyrelser. UHÄ bör upprätta ett förslag på hur
länsanslagen skall fördelas mellan högskolestyrelserna. Ett anslag skall inte
vara avsett enbart för verksamhet organiserad av resp. högskola utan kunna
användas för att finansiera kurser med lärare också från andra högskolor.
Anslaget skall finansieras genom en omfördelning av 10 % av det anslag för
lokala individuella linjer och fristående kurser som föreslås i budgetpropositionen
och genom ett tillskott av nya medel på 1,4 milj. kr.

De fristående kurserna har en viktig uppgift i den forskningsförberedande
utbildningen. En god kvalitet i de fristående kurserna är således viktig för att
skapa en god rekryteringsbas till forskarutbildningen. Vi föreslår därför ett
tillskott på 10 milj. kr. till anslaget för kvalitetsförbättrande åtgärder med
tonvikt på kurser på C-nivå.

Idrottshögskola i Falun

I betänkande 1986/87:26 begärde utbildningsutskottet att frågan om en
självständig högskoleenhet för fysisk fostran och idrott skyndsamt skulle
prövas av regeringen. Riksdagen ställde sig bakom detta. Regeringen
förverkligade önskemålet så till vida att en särskild utredare tillkallades för
att studera frågan om utbildning och forskning inom fysisk fostran och idrott.
I direktiven skrevs dock in att förslag från utredaren skulle kunna genomföras
med oförändrade eller minskade resurser. Eftersom det är praktiskt taget
omöjligt att tänka sig en ny högskoleenhet för fysisk fostran och idrott utan
att det alls kostar mera pengar innebar detta direktiv att regeringen gick emot
riksdagens ställningstagande. Utredaren kom också mycket riktigt fram till
att en särskild högskoleenhet inte borde komma till stånd.

Enligt vår uppfattning kan regeringen således inte anses ha genomfört
riksdagens uppdrag. Det är därför nödvändigt att riksdagen nu tar ställning i
principfrågan. Regeringsförslaget som innebär en fortsatt uppsplittring av
utbildnings- och forskningsresurserna på området bör avvisas. I stället bör
riksdagen besluta om att en högskola för fysisk forskning och 120-poängsutbildning
i ämnet Idrott skall etableras i Falun knuten till den befintliga
högskolan i Falun/Borlänge. De av regeringen föreslagna professurerna vid
ett nyinrättat centrum för idrottsforskning i Stockholm bör placeras vid
denna högskoleenhet tillsammans med erforderliga resurser för forskning
och utbildning inkl. en allmän linje, idrottslinjen på 120 poäng.

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att ny- eller omlokaliserad

Mot. 1987/88

Ub626

10

verksamhet inom statligt verksamhetsområde i första hand skall lokaliseras
till skogslänen. Det nu framlagda regeringsförslaget om ett nytt centrum för
idrottsforskning i Stockholm stämmer således inte med riksdagens uttalande.

Riksdagen bör uppdra åt regeringen att i samband med tilläggsbudget
presentera organisationsförslag och anslagsbehov med inriktning på att
verksamheten i sin helhet skall kunna påbörjas 1 juli 1989 med ett
uppbyggnadsskede från 1 januari samma år.

Fakultetsanslagen m. m.

Det anslag under D19 för jämställdhetsforskning som finns upptaget med
1 985 000 kr. motsvarar inte alls behovet. Med hänvisning till vad vi tidigare
anfört om jämställdhetsfrågornas betydelse föreslår vi att detta anslag räknas
upp med ytterligare 1 milj. kr. till 2 985 000 kr.

Det tidigare anslaget för högskolelektorers m.fl. forskning, som har
särskild betydelse för forskningen vid de mindre högskolorna, fördelades i
samband med 1987 års forskningsproposition på de olika fakultetsanslagen.
Vi motsatte oss detta då och anser att anslaget bör återföras till D28. Vissa
särskilda utgifter för forskningsändamål. Det bör nu uppgå till 47 milj. kr.
varav 37 milj. finansieras genom omfördelning från fakultetsanslagen och 10
milj. kr. genom en uppräkning i förhållande till regeringens förslag.

Miljöforskningsråd

Statens insatser för att finansiera forskning är fördelade på en mängd organ.
Förutom universiteten och forskningsråden så finns ett antal specialiserade
forskningsorgan och dessutom har flertalet statliga myndigheter egna
forskningsanslag. Som vi tidigare framhållit vid upprepade tillfällen är denna
stora anslagssplittring knappast ändmålsenlig och bidrar inte till kvalitet och
djup i forskningen. En förenkling av anslagssystemet är därför angeläget.
Huvudinriktningen bör vara att de rena forskningsanslagen bör samlas till
universiteten och forskningsråden. De statliga fackmyndigheterna bör i
stället ha anslag för utredningsarbete inkl. mycket kvalificerat sådant.

I samband med 1987 års forskningsproposition föreslog centerpartiet
inrättandet av ett nytt forskningsråd, miljöforskningsrådet. Detta är viktigt
för att säkerställa anslagsgivningen till miljöforskningen i samband med den
omorganisation av forskningsanslagen som vi här har förordat. Miljöforskningsrådet
bör på ett annat sätt än de redan befintliga forskningsråden ha en
starkt tvärvetenskaplig inriktning. Erforderliga resurser för detta nya
forskningsråd bör tillkomma genom omfördelning från organ som i dag har
forskningsanslag på miljö-, arbetsmiljö- och energiområdet. Riksdagen bör
begära att regeringen återkommer med förslag om inrättande av ett
miljöforskningsråd och de omfördelningar av resurser som detta kräver.

Fusionsforskning

Sverige har tagit avstånd från fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Detta
ställningstagande måste anses gälla inte bara den fissionsteknik som för

Mot. 1987/88

Ub626

11

närvarande är aktuell utan också framtida fusionsenergi. Mot den bakgrunden
är det inte rimligt att Sverige deltar i det mycket kostnadskrävande
forskningssamarbetet med EG på fusionsområdet. Sverige bör således lämna
detta samarbete. Därmed kan det av regeringen föreslagna anslaget på 53
milj. för ändamålet dras in. Anslaget D35 Internationell forskningssamverkan
bör således minskas med motsvarande belopp.

Regionalpolitiska insatser

Insatser på utbildningsområdet och inte minst inom den högre utbildningen
är av mycket stor regionalpolitisk betydelse. Att bygga ut högskoleutbildningen
i sysselsättningssvaga områden är ett av de mest verksamma medlen
att påverka näringslivsutvecklingen på ett positivt sätt. Mot den här
bakgrunden föreslår vi att ett särskilt anslag på 70 milj. kr. ställs till
regeringens förfogande för regionalpolitisk! motiverade insatser inom högskolan.
Dessa pengar bör framför allt användas för att bygga ut utbildning
och forskning vid de mindre och medelstora högskolorna inom stödområdet
och för kvalitetsförstärkande åtgärder vid universitetet i Umeå.

Utrustning

Bristen på lämplig utrustning är ett av de största kvalitetsproblemen inom
högskolan.

Bankernas åtaganden innebär förbättringar för forskningsområdet. För
grundutbildningen kvarstår dock problemen i oförändrad omfattning. Bl. a.
för att förbättra den situationen beslutade riksdagen om nivåhöjning av den
s. k. UHÄ-FRN-ramen. Regeringen har dock inte följt upp det beslutet i
årets budgetproposition. Detta behandlas i en särskild motion av Pär
Granstedt m. fl. (c, m, fp, vpk). Vi anser att anslaget för inredning och
utrustning inom högskolan behöver räknas upp ytterligare för nästa budgetår.
Vi föreslår därför en ökning med 50 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att höja den pedagogiska kvaliteten
inom högskolan,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av uppdragsutbildningen,

3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för jämställdhet inom
högskolan i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om studentinflytande,
studentsociala frågor och kårernas ställning och uppgifter,

5. att riksdagen beslutar uttala att högskola bör inrättas i Blekinge
och Fyrstad (Trollhättan, Vänersborg, Uddevalla och Lysekil)
fr.o.m. 1989-07-01,

Mot. 1987/88

Ub626

12

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya högskolor på
Gotland, i Skellefteå, Kiruna och Södertörn,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fasta forskningsresurser vid mindre och medelstora
högskolor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att främja internationalisering i
högskolan,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att främja rekryteringen till
forskarutbildningen,

10. att riksdagen beslutar att under D8, utbildning för tekniska
yrken, anslå ett i förhållande till regeringsförslagen med 4,8 milj.
förhöjt belopp om 932 303 000 kr.,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts i övrigt om teknisk sektor,

12. att riksdagen beslutar att för anslaget D9, utbildning för
administrativa, ekonomiska och sociala yrken, anslå ett i förhållande
till regeringsförslaget med 10 milj. förhöjt belopp om 387 253 000 kr.,

13. att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning av
behovet av en särskild förvaltningshögskola,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
övrigt anförts i motionen om AES-sektorn,

15. att riksdagen beslutar att under anslaget D10, utbildning för
vårdyrken, anslå ett i förhållande till regeringsförslaget med 792 800
kr. förhöjt belopp om 431 113 000 kr.,

16. att riksdagen beslutar uttala att planeringsramen för läkarutbildning
i Umeå bör öka med 20 platser genom omfördelning,

17. att riksdagen beslutar att tandläkarutbildningen i Malmö skall
återupptas från den 1 januari 1989 med 40 intagningsplatser, att
omfördelas från Stockholm och Göteborg,

18. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om en nedskärning av
påbyggnadslinjerna i anslutning till hälso- och sjukvårdslinjerna med
200 platser,

19. att riksdagen beslutar att till anslaget Dll, utbildning för
undervisningsyrken, anslå ett i förhållande till regeringsförslaget med
4,8 milj. förhöjt belopp om 817 665 000 kr.,

20. att riksdagen beslutar avslå förslaget om ny gymnasielärarutbildning,

21. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att avskaffa hemspråkslärarlinjen,

22. att riksdagen beslutar att grundskollärarlinjer inrättas vid
högskolorna i Kalmar och Gävle/Sandviken med inriktning på tidigare
årskurser och vardera 120 intagningsplatser,

23. att riksdagen beslutar att planeringsramarna för grundskollärarlinjen
med inriktning på tidigare årskurser ökas med 240 intagningsplatser
till 1 860 platser,

Mot. 1987/88

Ub626

13

24. att riksdagen beslutar att förskollärarlinjen skall inrättas från
den 1 juli 1988 i Borås och Uppsala med resp. 90 intagningsplatser,

25. att riksdagen beslutar att planeringsramarna för vårdlärarlinjen
skall vara 84 platser högre än regeringsförslaget, dvs. 1 704 platser,

26. att riksdagen beslutar att till anslaget D13, lokala och individuella
linjer och fristående kurser, anvisa ett med 11,4 milj. kr. förhöjt
belopp om 497 720 000 kr.,

27. att riksdagen beslutar att inom anslaget D13 50 milj. kr. skall
avsättas för decentraliserad högskoleutbildning utanför de egentliga
högskoleorterna att fördelas länsvis efter invånarantal,

28. att riksdagen beslutar att inom anslaget D13 10 milj. kr. skall
användas för kvalitetsförbättringar inom kurser av betydelse för
rekrytering till forskarutbildningen,

29. att riksdagen beslutar att en idrottshögskola skall inrättas i Falun
med anknytning till högskolan i Falun/Borlänge omfattande 120poängsutbildning
i ämnet Idrott,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
övrigt anförts i motionen i fråga om idrottshögskola,

31. att riksdagen beslutar inrätta professurer i fysiologi, resp.
preventiv idrottsmedicin vid idrottshögskolan i Falun,

32. att riksdagen beslutar att under anslaget D19 anvisa 308 372 000
kr. varav 2 985 000 för jämställdhetsforskning,

33. att riksdagen beslutar att till anslaget D28, Vissa särskilda
utgifter för forskningsändamål, anvisa 75 798 000 kr. varav 47 milj.
kr. för högskolelektorers m. fl. forskning,

34. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att omfördela 37
milj. kr. från fakultetsanslagen till anslaget D28,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot anslagssplittringen inom den
statligt finansierade forskningen,

36. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett miljöforskningsråd
i enlighet med vad som anförs i motionen,

37. att riksdagen beslutar att Sveriges deltagande i EG:s fusionsforskningsprojekt
skall upphöra,

38. att riksdagen beslutar att till anslaget D35, internationell
forskningssamverkan, anslå ett i förhållande till regeringsförslaget
med 53 milj. kr. lägre belopp om 195 081 000 kr.,

39. att riksdagen beslutar anslå 70 milj. kr. till regionalpolitiska
insatser inom högskolan samt

Mot. 1987/88

Ub626

14

40. att riksdagen beslutar att en allmän linje, informationslinjen, om
120 poäng inrättas vid högskolorna i Örebro, Växjö, Karlstad,
Jönköping och Sundsvall/Härnösand fr. o. m. 1988-07-01.

Stockholm den 26 januari 1988
Pär Granstedt (c)

Karl Boo (c) Larz Johansson (c)

Kerstin Göthberg (c) Jan Hyttring (c)

Marianne Andersson (c) Stina Gustavsson (c)

Martin Olsson (c)

Mot. 1987/88

Ub626

15