Högskolan i Luleå

Motion 1990/91:Ub641 av Per-Ola Eriksson (c)

Inledning

Idag har Högskolan i Luleå utbildning inom alla
utbildningssektorer utom vårdsektorn och har också en
teknisk fakultet.

Högskolan i Luleå skiljer sig emellertid på ett avgörande
sätt från andra högskolor i landet. Den har fasta
forskningsresurser men är med sin enda fakultet inget
universitet. Den är genom sin omfattande utbildning
utanför teknisk sektor ingen vanlig teknisk högskola och
den är med sin tekniska fakultet ingen mindre och
medelstor högskola.

När det gäller fördelning av anslag för exempelvis
fristående kurser och för forskningsändamål måste hänsyn
tas till Högskolans speciella ställning i högskolesystemet.

Anslaget för fristående kurser

Anslaget för fristående kurser har central betydelse för
att ge regionens invånare möjlighet att delta i
högskoleutbildning. Tack vare distansform och nya
distributionsformer är det möjligt för människor att studera
även om man bor långt från högskoleorten. För att ge
kommunerna ökade möjligheter att delta i planeringen av
fristående kurser genomförs ett
kompetensutvecklingsprojekt med hjälp av medel ur
Norrbottenspropositionen.

Högskolans i Luleå anslag för fristående kurser är
emellertid för litet för att kunna tillgodose de berättigade
krav och behov som finns bland länets innevånare. Det ger
inte heller utrymme för att inrätta de lokala linjer som
skulle kunna vara värdefulla komplement till Högskolans
ordinarie utbildningsutbud.

När det gäller fristående kurser har Högskolan i Luleå
samma roll i sin region som de små och medelstora
högskolorna i sina regioner och högskolorna möts av
liknande krav och förväntningar på utbildning. Det är
därför rimligt att jämföra anslagen för fristående kurser till
Luleå med anslagen till de små och medelstora
högskolorna. Högskolan i Luleå ska dessutom inom sitt
specialområde ta ett ansvar för kurser inom ett större
geografiskt område.

En sådan jämförelse visar att högskolans anslag är klart
lägre än varje jämförbar sådan högskola. Följande exempel
kan ges ur budgetpropositionen 1990/91:Högskolan i
Luleå
p15p 9 840Högskolan i Sundsvall/Härnösand
p15p21 685Högskolan i Östersund
p15p10 190Högskolan i Falun/Borlänge
p15p13 057Högskolan i Karlstad
p15p20 944Högskolan i Örebro
p15p20 542

Endast tre högskolor har ett lägre anslag än högskolan i
Luleå.

Sedan läsåret 1988/89 har Högskolan efter beslut av
regeringen kunnat disponera ca 2 milj kr ur
Norrbottenspropositionen för främst fristående kurser.
Dessa medel har inneburit en mycket värdefull
förstärkning, men medlen upphör med utgången av
budgetåret 1991/92. Om inte dessa medel ersätts med andra
anslag kommer möjligheterna att bedriva utbildning i länet
märkbart att reduceras.

De som bor i Högskolans i Luleå närregion har ingen
annan högskola att förlita sig till. Det kan inte vara rimligt
att de ska ha avsevärt sämre möjligheter att delta i
högskoleutbildning än de som bor i andra delar av landet.

För att Högskolan i Luleå ska få möjlighet att tillgodose
en rimlig del av önskemålen om högskoleutbildning i denna
form bör Högskolans anslag för lokala och individuella
linjer samt fristående kurser räknas upp med 4 milj kr.

Särskilda utgifter för forskningsändamål, anslag E 12

Högskolan
har ingenjörsutbildning samt bergs- och
civilingenjörsutbildning inom teknisk sektor. För dessa
utbildningar samt i viss mån för ekonomutbildningen finns
en forskningsöverbyggnad inom ramen för den tekniska
fakulteten.

Högskolans övriga utbildningar saknar en sådan
forskningsöverbyggnad. I detta avseende är situationen vid
Högskolan i Luleå helt jämförbar med den som rådde vid
de mindre och medelstora högskolorna före 1990 års
riksdagsbeslut med anledning av forskningspropositionen. I
beslutet anslogs medel för forskningsstödjande åtgärder för
att möjliggöra bland annat planering av forskningsprojekt,
kontakter med motsvarande fakulteter vid universiteten
samt lärares forskarutbildning.

Motsvarande medel har inte beräknats för Högskolan i
Luleå trots att lärar- och barnomsorgsutbildningarna samt
de ekonomiskt-administrativa utbildningarna vid
Högskolan i Luleå har samma behov av
forskningsstödjande åtgärder som motsvarande
utbildningar vid de mindre och medelstora högskolorna.

De lärare vid Högskolan i Luleå som inte tillhör teknisk
fakultet har numera, i enlighet med riksdagens beslut i våras
(1989/90:UbU25, sid 85), kommit att tillhöra lämplig
fakultet i Umeå och behandlas därför i detta avseende på
samma sätt som lärare vid mindre och medelstora
högskolor. Detta förbättrar knappast de ekonomiska
möjligheterna utan snarast understryker vikten av att
lärarna i Luleå även ges samma möjlighet till
forskningsanknytning som de mindre och medelstora
högskolornas lärare. Det tekniska fakultetsanslaget kan
inte användas för detta ändamål.

Till Högskolan i Luleå bör därför 2 milj kr anslås för
forskningsstödjande åtgärder under anslaget E 12,
anslagsposten 1.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen av anslaget D

10, Lokala och individuella linjer samt fristående kurser
för budgetåret 1991/92 anvisar ytterligare 4 milj. kr. till
högskolan i Luleå,

2. att riksdagen av anslaget E

12, Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål för
budgetåret 1991/92 anvisar 2 milj. kr. till högskolan i Luleå.

Stockholm den 25 januari 1991

Per-Ola Eriksson (c)