Högskoleutbildning för fritidssektorn

Motion 1989/90:Ub603 av Lars Sundin (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub603

av Lars Sundin (fp)
Högskoleutbildning för fritidssektorn

Fritidssektorn är i snabb tillväxt mätt såväl i verksamhet som i ekonomiska
termer.

Den allt starkare betoningen av fritidens betydelse och behovet av att fylla
den ökande fritiden med för människor meningsfulla aktiviteter ställer krav
på kvalificerad kunskap om t.ex. psykologiska och sociologiska faktorer
inom fritidsverksamheten, om fritidsverksamhetens förmedlande roll, liksom
ett behov av metodstudier.

Trots fritidssektorns allt större ekonomiska betydelse saknas särskild utbildning
på högskolenivå. Det kan förtjänas nämnas att högskoleutbildning
och forskning inom fritidsområdet är väl etablerad internationellt, t.ex. i
USA, Västtyskland och Canada.

Den debatt som förs i landet synes visa att ansvariga inom fritidssektorn
ser nödvändigheten av en högskoleutbildning för tjänstemän inom sektorn,
som ett komplement till folkhögskoleutbildning.

Vidare har i debatten starkt framhållits behovet av forskning inom området.
I dag finns ett fåtal forskare, spridda över landet och med sin utbildningsmässiga
bakgrund i skilda traditionella universitetsämnen. Detta är naturligt
då ingen etablering av ämnet fritidskunskap eller liknande skett
inom högskolevärlden. En förutsättningen för en samordnad forskningsinsats
på detta fält är etablerandet av en identitet och forskningsförberedande,
grundläggande högskoleutbildning.

Ett särskilt omfattande utbildningsbehov finns för handläggare inom folkoch
idrottsrörelsen, vilka har ett mer övergripande ansvar för verksamheten.
Antalet tjänstemän med högskolebakgrund inom dessa rörelser liksom befattningshavare
i ledande ställning inom fritidssektorn är mycket begränsat.
En vanlig rekryteringsgrund är snarare verksamhet som idrotts- eller fritidsledare.

Inom såväl idrottsrörelsen som fritidsverksamheten omsätts idag mycket
stora belopp och för de ansvariga krävs idag ett såväl ekonomiskt som administrativt
kunnande. Det är mot denna bakgrund en påbyggnadsutbildning
på ekonomisk-administrativa grundutbildningar planeras.

I Borås, under medverkan av bl.a. högskolan och regionens fritidschefer,
har en första modell för utbildning och forskning utarbetats. Modellen omfattar
förutom grundläggande högskoleutbildning också uppbyggnad av en
litteraturbas för fritidssektorn.

I de diskussioner som förts om behovet av en mer omfattande högskoleutbildning
har skisserats en utbildning om 120 poäng. Basen i denna utbildning
utgörs av ekonomlinjens basblock, 80 poäng, följt av en påbyggnadsutbildning
om 40-45 poäng. Den senare har planerats innehålla moment som fritidsmetodik,
fritidspsykologi och fritidssociologi. Även andra etablerade linjer
inom högskolan, t.ex. förvaltningslinjen, skulle kunna utgöra en grund
för studerande som önskar genomgå påbyggnadslinjen.

Högskolan är beredd att inom ramen för en försöksverksamhet ge utbildning
för 30 studerande. En förutsättning är att riksdagen ställer medel till
förfogande för utvecklingsarbete och för en ettårig påbyggnadsutbildning.

Det kan påpekas att högskolan redan nu, i nära samarbete med företrädare
för bl.a. regionens fritidschefer, ger en kurs i kommunal ekonomi och
service management, 10 poäng, för handläggare inom fritidssektorn. Kursen
kommer att ges i reducerad studietakt och löpa under 2 terminer. De
erfarenheter som vinns under kursen kan tillgodogöras i ett kommande utvecklingsarbete.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högskoleutbildning för fritidssektorn.

Stockholm den 23 januari 1990

Lars Sundin (fp)

Mot. 1989/90
Ub603

8