Homosexuellas rättigheter när det gäller adoption

Motion 2001/02:L327 av Tommy Waidelich och Cinnika Beiming (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om homosexuellas rättigheter när det gäller adoption.

Motivering

Den nuvarande adoptionslagstiftningen är fördomsfull. Lagstiftningen är dessutom inkonsekvent och full av motsägelser. I ett modernt och demokratiskt samhälle ska en persons förutsättningar som adoptivförälder utgå från hans eller hennes samlade egenskaper, inte hans eller hennes sexuella läggning. Detta är frågor som i grunden är såväl ideologiskt som moraliskt viktiga. Ska alla – oavsett kön, social bakgrund, ekonomisk ställning, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning – ha samma rättigheter? Det är viktigt att ta en klar ställning i dessa värderingsfrågor.

Frågan är inte om homosexuella ska få skaffa barn. Det är tillåtet för homosexuella att skaffa barn. Homosexuella har och har alltid haft barn. Lesbiska och bögar har samma längtan efter barn som heterosexuella. Därför finns homosexuella föräldrar. Därför vill homosexuella bli föräldrar.

Homosexuella har idag inte rätt att bli prövade för adoption av barn. Lesbiska och bögar kan inte heller komma ifråga för styvbarns- eller närståendeadoption.

Barn till homosexuella föräldrar måste ges samma rättigheter och trygghet som barn till heterosexuella föräldrar. Homosexuella ska inte diskrimineras som föräldrar på grund av sin sexuella läggning. Varken hetero- eller homosexuella har rätt att adoptera, men både hetero- och homosexuella borde ha rätt att få bli prövade som adoptivföräldrar. För det är barnens bästa som står främst.

Därtill kommer att den nuvarande lagstiftningen i vissa fall uppenbart står i strid med den rådande principen om barnets bästa. Närståendeadoption, dvs adoption av partnerns barn, är inte aktuellt så länge båda de biologiska föräldrarna lever och delar på ansvaret för barnet. Det är först när barnet bara har en förälder därför att den ena föräldern har avlidit eller inte tar sitt ansvar för barnet som frågan är aktuell. Vad är då bäst för barnet, en ensamstående förälder eller två föräldrar av samma kön? Fördelarna för barnet är dels ekonomiska skäl eftersom barnet då får arvsrätt, dels – och framför allt – känslomässiga skäl. Dessa fall kommer i dag över huvudtaget inte under prövning. I detta avseende kan Sverige inte sägas leva upp till FN:s barnkonventions krav.

Aktuell och seriös forskning visar att homosexuella par inte skulle vara sämre föräldrar än hetereosexuella. Homosexuella och heterosexuella är lika bra som föräldrar. Den utförda forskningen visar med god samstämmighet att homosexuella föräldrar inte skiljer sig från heterosexuella föräldrar och att barn till homosexuella föräldrar inte skiljer sig från barn till heterosexuella föräldrar. Barn till homosexuella blir inte oftare själva homosexuella. Barn till homosexuella har inte mer psykiska eller sociala problem. Barn till homosexuella utsätts inte oftare för övergrepp. Den avgörande faktorn för trygga relationer mellan barn och föräldrar är kvaliteten i umgänget mellan föräldrar och barn och den beror ej av föräldrarnas kön eller sexuella läggning. Barnets välbefinnande påverkas mest av den sociala miljön och föräldrarnas vilja och förmåga att ta hand om barnet.

Ibland hävdas det att homosexuella inte borde få adoptera barn från andra länder med argumentet att föräldrarnas homosexualitet skulle bli en extra börda för ett barn som redan måste hantera situationen att vara född i ett annat land. Detta hindrar oss naturligtvis inte att tillåta andra minoriteter att ansöka om adoption, och detta kan heller inte vara ett argument mot att homosexuella får rätt att ansöka om adoption. Ett annat argument som framförts mot adoption från andra länder är att givarländerna skulle stoppa all adoption till Sverige. För det första vore detta att vika sig för andra länders fördomar. För det andra är Sverige ett demokratiskt land som inte förändrar samhället utifrån vad andra länder tycker utan vad landets befolkning anser vara rätt. Sen att det kommer att vara svårt att få till stånd adoptioner till homosexuella i Sverige är en annan sak. Det finns dock länder som skulle kunna vara möjliga för adoption, t ex Island och ett antal delstater i USA. Det har dessutom på senare tid kommit rapporter om att t ex Korea inte skulle hindra heterosexuella svenskar att adoptera om Sverige tillåter svenska bögar och lesbiska att bli prövade.

Stockholm den 5 oktober 2001
Tommy Waidelich (s)	Cinnika Beiming (s)