Homosexuellas rättigheter

Motion 1999/2000:L430 av Anita Johansson (s)

Homosexuellas rättigheter

Respekten för människors lika värde och rättigheter är grunden för ett
samhälle byggt på demokratins och humanismens grund. Varje människa
bär på sina unika, individuella egenskaper. De ger tillsammans
människans okränkbara värde. Det finns ingen människa som uppfyller
en förutbestämd och utstakad norm. Alla människor är olika. Intolerans
mot olikheter bland enskilda människor och grupper av människor
riskerar till sist att bli en intolerans som kan vändas mot vem som helst.
Det undergräver demokratins jordmån och förråar hela samhällsklimatet.
Därför är tolerans ett livsavgörande värde för alla människor i samhället,
och ett gemensamt värde att försvara.

Många starka krafter i samhället bidrar till att öka förståelsen och
toleransen i vårt samhälle. Ett exempel är att inställningen till homosexualitet
i många avseenden blivit alltmer självklar, öppen och positiv. Samtidigt finns
det dock tendenser till att angreppen mot homosexuella blivit allt råare i vårt
land, precis som i många andra länder. Det är främst extrema grupper - bland
annat nazistiska - som allt oftare riktar sina attacker mot homosexuella. Det
finns ett flertal exempel, både i Sverige och andra länder, där nazister mördar
eller förföljer människor p g a homosexualitet. Det cirkulerar i dessa extrema
organisationer skrifter som uppmanar till förföljelse av homosexuella.

Hets mot folkgrupp

Redan utredningen om homosexuellas situation i samhället föreslog
enhälligt i sitt betänkande (SOU 1984:63) att hets mot homosexuella
skulle göras olaglig. Folkhälsoinstitutets studie över våldet mot
homosexuella (rapport 1996:84) konstaterar att det är svårt att se logiken
i att utestänga homosexuella från regeln om hets mot folkgrupp. Även
rapporten (Ds 1998:35) från Arbetsgruppen med uppgift att motverka
och förebygga rasistiskt och annat etniskt relaterat våld föreslår att hets
mot homosexuella bör jämställas med hets mot folkgrupp. I en nyligen
publicerad doktorsavhandling från Kriminologiska institutionen vid
Stockholms universitet redovisas att var fjärde homosexuell blivit utsatt
för brott på grund av sin homosexualitet (Eva Tiby: Hatbrott?
Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott.
Stockholm 1999). I årets budgetproposition (1999/2000:1) poängterar
regeringen med eftertryck att brott med homofobiska inslag tillhör
kategorin "allvarligaste brottslighet", som en stor del av rättsväsendets
resurser skall inriktas på och att ökad kunskap är en förutsättning för att
framgångsrikt bekämpa sådana brott.

Det behövs emellertid också rättsliga åtgärder. Det är därför en brist i lag-
stiftningen att bestämmelsen om hets mot folkgrupp inte går att tillämpa på
hets mot homosexuella. Det finns straffrättslig lagstiftning om hets mot
homosexuella som grupp i ett flertal europeiska länder. Enligt en kart-
läggning som nyligen redovisades i ett KU-betänkande (1995/96:KU8) finns
sådan lagstiftning i Spanien, Tyskland, Irland, Danmark, Nederländerna och
Norge. Mot en lagändring har anförts att den skulle bli en motiverad
inskränkning i tryck- och yttrandefriheten. Erfarenheterna från t ex Danmark
och Norge visar dock att några sådana problem inte finns.

En annan invändning har varit att vissa homosexuella inte skulle vilja bli
utpekade i lagen som en särskild grupp. Detta påstående har dock ingen
empirisk underbyggnad. I debatten har inga homosexuella organisationer
eller privatpersoner avvisat tanken på ett förbud mot hets. Tvärtom står de
organisationer som arbetar för homosexuellas rättigheter eniga bakom kravet
på en lagändring.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som gör att
även homosexuella skyddas av bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Detta
bör ges regeringen till känna.

Sambolagstiftningen

Lagstiftningen om sambor av samma kön återfinns i lagen (1987:813)
om homosexuella sambor. Denna lag avgränsar ett tydligt område i
lagstiftningen där homosexuella sambor ska jämställas med
heterosexuella sambor.

På övriga områden finns ett antal bestämmelser där sambor av samma kön
utestängs från de rättigheter och skyldigheter som ges sambor av olika kön.

Jävsbestämmelserna i bl.a. aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska före-
ningar och kommunallagen diskriminerar homosexuella sambor.

Lagen om arbetslöshetskassor, lagen om allmän försäkring och studie-
stödslagen jämställer inte homosexuella och heterosexuella sambor.

Partnerskapskommittén, som hade i uppdrag att bl.a. utreda lagen om
homosexuella sambor, föreslog i sitt betänkande att denna lag skulle ersättas
av en ny lag: lagen om sambor av samma kön. Kommitténs lagförslag slår
fast principen att homosexuella och heterosexuella sambor ska behandlas på
samma sätt på alla områden inom det offentliga regelverket, utom vad gäller
de undantag som uttryckligen nämns i lagen. Den juridiska konstruktionen
motsvarar alltså den som använts i lagen om registrerat partnerskap och som
där visat sig fungera väl.

Partnerskapskommitténs förslag har flera förtjänster. För det första skulle
denna lag vara en viktig markering av principen om likabehandling av
homosexuella och heterosexuella. För det andra är den lättöverskådlig, så att
de som har att tillämpa lagen inte behöver tveka om huruvida en viss
bestämmelse går att tillämpa på homosexuella sambor eller ej. För det tredje
skulle denna lag avskaffa omotiverad särbehandling av homosexuella sam-
bor, t.ex. på de områden som nämnts ovan. Vi anser att ett lagförslag baserat
på partnerskapskommitténs förslag till lag om sambor av samma kön bör
utarbetas. Detta bör ges regeringen till känna.

Lag om registrerat partnerskap

Lagen om registrerat partnerskap ger två personer av samma kön
möjlighet att ingå s.k. registrerat partnerskap, vilket ger dem i stort sett
samma rättigheter och skyldigheter som gäller för gifta par. Emellertid
har det visat sig att lagens nuvarande utformning ger upphov till några
problem. I den svenska partnerskapslagen finns ett krav att minst en av
personerna ska vara svensk medborgare och ha sin hemvist i Sverige.

Motsvarande krav finns även i de norska, danska och isländska partner-
skapslagarna. Denna regel särbehandlar negativt utländska medborgare
bosatta i Sverige. En danska som är bosatt i Sverige får inte lov att ingå
partnerskap med sin utländska flickvän vare sig i Sverige eller i Danmark: i
Sverige eftersom hon inte är medborgare i landet, i Danmark eftersom hon
inte har hemvist där. Regeln innebär även en negativ särbehandling av
utlandssvenskar, även i de fall där personerna inte har emigrerat permanent.

Denna bestämmelse strider mot andan i både det nordiska och det
europeiska samarbetet. Sverige bör ta initiativ till att lösa detta problem,
t.ex.
genom en konvention mellan de länder som har partnerskapslagar. Vissa
svenska ambassader i utlandet har befogenhet att förrätta borgerliga vigslar.
Ännu har dock ingen ambassad givits rätten att förrätta partnerskaps-
registrering.

Verksamheterna vid ambassaderna styrs av Sveriges internationella
åtaganden, bl.a. Wienkonventionen, som säger att ett land är skyldigt att
fråga efter värdländernas godkännande av den verksamhet som bedrivs på
landets ambassader. För att besluta att en ambassad ska ha rätten att förrätta
partnerskapsregistrering måste alltså Sverige begära värdlandets god-
kännande.

Åtminstone Japan har redan givit positivt besked om partnerskapsregist-
rering på den svenska ambassaden i landet. Ett argument mot att ge svenska
ambassader rätt till partnerskapsregistrering har varit att behovet inte synes
finnas. Detta argument tar inte hänsyn till att antalet homosexuella är mycket
mindre än antalet heterosexuella i befolkningen och att det alltså är
oundvikligt att antalet partnerskapsregistreringar kommer att vara mycket
mindre än antalet vigslar. I stället borde svenska utlandsmyndigheter ha som
princip att erbjuda alla svenskar samma service oavsett personernas sexuella
läggning.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av lagstiftningen om hets mot folk-
grupp,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkt skydd mot diskriminering av homo-
sexuella,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Diskrimineringsombudsmannens uppgifter,2

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av sambolagstiftningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förrättningen av partnerskapsregistrering på
svenska ambassader.

Stockholm den 4 oktober 1999

Anita Johansson (s)

1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till KU.

2 Yrkande 3 hänvisat till SfU.