Homosexuellas rättigheter

Motion 2001/02:L359 av Hillevi Larsson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om homosexuellas rättigheter när det gäller adoption och insemination m.m.

Motivering

I ett modernt och demokratiskt samhälle skall en persons förutsättningar som adoptivförälder utgå från dennes samlade egenskaper, inte dennes sexuella läggning. Detta handlar i grunden om alla människors lika värde. Skall alla – oavsett kön, social bakgrund, ekonomisk ställning, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning – ha samma rättigheter? Det är viktigt att ta en klar ställning i dessa värderingsfrågor.

Barn till homosexuella föräldrar måste ges samma rättigheter och trygghet som barn till heterosexuella föräldrar. Homosexuella skall inte diskrimineras som föräldrar på grund av sin sexuella läggning. Varken hetero- eller homosexuella har rätt att adoptera, men både hetero- och homosexuella borde ha rätt att få bli prövade som adoptivföräldrar. För det är barnens bästa som står främst.

Aktuell och seriös forskning visar att homosexuella par inte skulle vara sämre föräldrar än heterosexuella. Homosexuella och heterosexuella är lika bra som föräldrar. Den utförda forskningen visar med god samstämmighet att homosexuella föräldrar inte skiljer sig från heterosexuella föräldrar, och barn till homosexuella föräldrar skiljer sig inte från barn till heterosexuella föräldrar. Den avgörande faktorn för trygga relationer mellan barn och föräldrar är kvaliteten i umgänget mellan föräldrar och barn, och den beror ej av föräldrarnas kön eller sexuella läggning. Barnets välbefinnande påverkas mest av den sociala miljön och föräldrarnas vilja och förmåga att ta hand om barnet.

Ibland hävdas det att homosexuella inte borde få adoptera barn från andra länder med argumentet att föräldrarnas homosexualitet skulle bli en extra börda för ett barn som redan måste hantera situationen att vara född i ett annat land. Ett annat argument som framförts mot adoption från andra länder är att givarländerna skulle stoppa all adoption till Sverige. För det första vore detta att vika sig för andra länders fördomar. För det andra är Sverige ett demokratiskt land som inte förändrar samhället utifrån vad andra länder tycker utan utifrån vad landets befolkning anser vara rätt. Det finns länder som skulle kunna vara möjliga för adoption, t.ex. Island och ett antal delstater i USA. Om ett givarland inte vill att homosexuella skall få bli föräldrar till ett av deras barn så har de full rätt att bestämma det – då det är givarlandets lagstiftning som gäller.

Lesbiska kvinnor borde ha rätt till professionell hjälp vid insemination. Genom att inte tillåta insemination och adoption signalerar samhället att homosexuella inte skulle vara bra föräldrar. Det finns inga som helst sakliga grunder för att utestänga homosexuella från dessa möjligheter. Detta är endast ett uttryck av förtryck. I fallet med insemination diskrimineras inte bara homosexuella utan också ensamstående. Vi anser att även frågan om insemination bör prövas från andra utgångspunkter än den traditionella kärnfamiljens.

Därför bör regeringen omgående inkomma till riksdagen med en proposition utifrån SOU 2001:10 och motionens intentioner.

Stockholm den 4 oktober 2001
Hillevi Larsson (s)
Anders Bengtsson (s)	Inger Segelström (s)
Eva Johansson (s)	Elisebeht Markström (s)
Lars U Granberg (s)	Anita Johansson (s)