Huvudmannaansvaret för funktionshindrade

Motion 1999/2000:So316 av Cristina Husmark Pehrsson (m)

I inledningen till Handikappombudmannens rapport till regeringen 1999
står det att läsa följande: Det finns kommuner där man fullständigt
struntar i domar i länsrätt och kammarrätt. Det handlar om hundratals
domar."

Överklaganden har ökat i takt med att lagarna kontinuerligt försämrats för
de funktionshindrade, alltsedan dessa infördes av den borgerliga regeringen
1994.

Den 1 januari 1996 infördes visa förändringar för att uppnå kostnads-
kontroll och besparingar inom den statliga assistansersättningen. Det beslöts
också att assistansersättning inte skulle lämnas för tid då den funktions-
hindrade vistades eller deltog i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet.

Den 1 november 1997 övertog kommunerna finansieringsansvaret för de
tjugo första timmarna per vecka men kompenserades inte fullt ut för denna
insats utan staten såg denna åtgärd som ytterligare en besparingsåtgärd.

Den 1 januari 1998 inskränktes också rätten att överklaga beslut enligt
SOL.

När det gäller överklaganden så högt upp som i Regeringsrätten framgår av
information från Riksdagens Utredningstjänst att RFV har överklagat ett
trettiotal kammarrättsdomar angående assistansersättning till Regeringsrätten
varav fem har avgjorts. I c:a tjugo av målen har Regeringsrätten inte
meddelat prövningstillstånd. I övriga mål väntar man på prövningstillstånd.
För närvarande finns 62 ärenden angående LASS hos Regeringsrätten. I tre
av dessa har prövningstillstånd meddelats.

Detta visar på att det föreligger stora oklarheter och särskilt som flera
aktörer är inblandade. Till detta kommer all den kraft som redan utsatta
grupper måste uppbåda för att orka igenom en sådan process.

Efter att dom fallit förekommer det att huvudmännen dröjer med att
verkställa de domar enligt lagen om stöd och service till vissa funktions-
hindrade (LSS) och Socialtjänstlagen (SOL) som länsrätt, kammarrätt eller
Regeringsrätten beslutat om.

Många kritiska röster har också påpekat det orimliga i att enskilda inte får
de insatser de har rätt till i skälig tid utan först efter ett antal månader
eller år
- eller inte alls.

Socialstyrelsen har granskat ett antal län och studerat i vilken mån LSS
uppfattas som en styrande faktor. Det framkom vid granskningen också att
huvudmännen även underlåtit att verkställa egna beslut.

Man fann att per den 1 januari 1996 fanns det nära 700 personer i hela
landet som beviljats bostad med särskild service enligt LSS men som inte fått
någon sådan.

En bostad tog enligt länsstyrelsens uppföljning i april 1996 omkring åtta
månader innan man fick tillgång till. I övrigt låg variationen på ingen tid till
drygt ett och ett halvt år. I denna uppföljning framkom också att knappt 70 %
av 1994 års domar hade verkställts. De domar som inte hade verkställts rörde
bostad, ledsagarservice och personlig assistans. Under 1995 hade dessutom
domar som gällde råd och stöd samt korttidsvistelse inte verkställts.

JO har i ett antal yttranden tydliggjort det otillfredsställande i att dröja med
verkställighet av domar.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om två huvudmän, splittrad kompetens och bristande
helhetssyn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att återgå till en huvudman för att maximera
insatserna för de funktionshindrade,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att snarast ta initiativ till att utreda sanktioner
vad gäller huvudmännens trots att verkställa domar.

Stockholm den 2 oktober 1999

Cristina Husmark Pehrsson (m)