Huvudmannaskap och ansvar för specialistutbildning för fysioterapeuter

Motion 2014/15:920 av Christer Engelhardt (S)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över förslaget om specialistutbildning för fysioterapeuter.

Motivering

Fysioterapeuters specialisering är idag inte reglerad i författning. Däremot

har fack- och professionsförbundet Fysioterapeuterna utvecklat en specialistordning för fysioterapeuter. Utbildningen består både av teoretisk utbildning, magisterexamen eller högre nivå, och minst tre års klinisk utbildning inom området med tillgång till handledning. Beslut om specialistkompetens fattas av förbundets vetenskapliga råd, efter handläggning i en särskild specialistkommitté. Det finns för närvarande 16 olika specialistområden.

I propositionen Vissa frågor om behörighet för personal i hälso- och sjukvården och socialtjänsten (prop. 2012/13:175) om en reglering av specialistutbildningen gjordes bedömningen att införa så få regleringar som möjligt för rätten att utöva yrke. En sådan utgångspunkt måste förstås vägas mot att yrkesutövarna ska ha den kompetens som krävs för sin yrkesutövning. Den kontrollen kan dock ske på flera sätt än genom en behörighetsreglering. Som legitimerad fysioterapeut står yrkesutövaren under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg. Fysioterapeuten kan idag specialisera sig inom den specialistordning som tagits fram inom förbundet. Av vad som framkommit av utredningen och remissvaren, är utbildningen av god kvalitet. Det har inte framkommit att det ur ett patientsäkerhetsperspektiv finns ett behov av att införa en reglerad specialistordning och skyddad specialistbeteckning för fysioterapeuter. Enligt propositionen framgår det att det inte bör införas en reglerad specialistordning eller skyddad specialistbeteckning för fysioterapeut.

Några remissinstanser anser att en statligt reglerad specialistutbildning skulle ge en mer enhetlig och vetenskapligt förankrad utbildning i samverkan med berörda universitet. Exempelvis anser Göteborgs universitet att ansvaret för en specialistbehörighet inte är en fråga för ett fackförbund utan bör regleras av en statlig myndighet.

Det finns flera skäl att på nationell, statlig nivå definiera specialistkompetens inom fysioterapi. En i lag reglerad specialistkompetens

• säkerställer ett enhetligt kompetensinnehåll för specialister på nationell nivå
• stärker patientsäkerhet och underlättar valmöjligheter utifrån patienters behov; patienterna kan lättare orientera sig i vården och hitta rätt kompetens för sina specifika behov
• ger möjlighet att följa upp målet om jämlik vård när det gäller specialiserad och högspecialiserad vård av fysiska funktionshinder
• synliggör kompetens och underlättar patienters fria val utifrån deras behov
• möter hälso- och sjukvårdens ökade krav på kvalitets- och verksamhetsutveckling samt kunskapsutvecklingen inom sjukgymnastik/fysioterapi.

Frågan behandlade i socialutskottet hösten 2013, och bedömningen var då att Mot bakgrund av att den medicinska utvecklingen går snabbt kommer utskottet emellertid att fortsätta att följa frågan om behovet av en reglerad specialistordning för sjukgymnaster. Utskottet anser därmed att riksdagen i vart fall inte för närvarande bör ta något initiativ när det gäller att utreda frågan om en specialistordning (socialutskottets betänkande 2013/14:SoU).

Jag anser att det nu finns anledning att återigen väcka frågan och att regeringen bör se över frågan om ansvaret för fysioterapeuters specialistutbildning.

.

Christer Engelhardt (S)