Huvudmannaskapet för förbindelserna mellan Holmön och fastlandet

Motion 1999/2000:T324 av Yvonne Ångström och Kenth Skårvik (fp)

Holmön är belägen ca en mil ut i öppet hav med Umeå som närmaste
stad. Holmön med dess omgivande öar är Sveriges största
naturskyddsområde i marin miljö, vilket innebär att hela 60 procent av
Holmöns areal är skyddsklassad. På Holmön bor och verkar i dag ett
nittiotal personer varav 16 är barn.

Ön har egen skola, servicehus för gamla, affär, två restauranger,
båtmuseum, hembygdsgård med vandrarhem, stugby och ett antal småföre-
tagare. Det finns därutöver en mycket aktiv befolkning, som arbetar med att
ta fram en utvecklingsplan för de närmaste tio åren. Nya bosättningar och
nya arbetstillfällen ska tillskapas genom att i samarbete med myndigheterna
utveckla Holmön som turistort inom natur- och kulturområdet men också
genom att skapa pendlingsmöjligheter till Umeå centralort. Närheten till
Umeå, ett av Sveriges fyra tillväxtområden, ger utvecklingsmöjligheter som
är få glesbygdsområden förunnade.

Det stora problemet är trafikförbindelserna mellan Holmön och fastlandet.
En utredning som stadsjuristen i Umeå gjort visar att det inte finns beslut om
huvudman som skall driva trafiken. Vägverket har i juni lämnat frågan om
klassificering av vägen (enskild eller allmän väg) samt avgörande om vem
som ska ha huvudmannaskapet till Näringsdepartementet för beslut.

Redan 1951 upphörde Vägverkets formella skyldighet att driva trafiken,
men man har ändå fortsatt att bedriva trafiken under seglationstiden samt
märkt ut vintertrafikleden under den tid då leden är isbelagd. Vägen till
färjeläget på fastlandssidan är allmän väg och vägen från hamnen på Holmön
likaså. Färjan som trafikerar Holmön är ingen reguljär bilfärja, men man kan
ta över enstaka bilar och servicefordon. Av miljöskäl och beroende på att ön
inte kan hantera en stor mängd bilar, utöver dem som redan finns på ön, finns
inga önskemål om bilfärja. Länsstyrelsen, Västerbottens landsting och Umeå
kommun har ställt sig bakom Holmöbornas krav på att Vägverket ska utses
som huvudman för åretrunttrafiken i framtiden.

1945 års skärgårdsutredning ansåg att det inte fanns något hinder mot att
förbindelsen även fortsättningsvis drivs i vägförvaltningens regi. Men om det
visar sig att det i dag inte finns någon lagstadgad skyldighet att driva
trafiken
torde det inte hindra att Vägverket genom regleringsbrev eller på annat sätt
får i uppdrag att sköta trafiken.

Holmöbornas skrivelser och uppvaktning på Näringsdepartementet, läns-
styrelsens yttrande över Vägverkets skrivelse och Umeå kommuns kontakter
med departementet i fråga har ännu inte lett till något beslut.
Utvecklingsidéer och investeringsplaner kan inte förverkligas förrän
Holmöbornas framtida kommunikationslösningar är säkrade. Därtill kommer
att oklarheten om ansvaret för vintertrafiken under de senaste åren inneburit
att sjuka och handikappade under vintern ej haft möjlighet att besöka
Norrlands universitetssjukhus eller andra sjukvårdsinrättningar om det inte
ansetts som akut sjukdom och man därmed kunnat nyttja ambulans-
helikopter.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det är av yttersta vikt att beslut snarast fattas
om huvudman för vintertrafiken mellan Holmön och fastlandet.

Stockholm den 1 oktober 1999

Yvonne Ångström (fp)

Kenth Skårvik (fp)