Idrott som obligatoriskt ämne i gymnasiet

Motion 1990/91:Ub279 av Ulla Orring (fp)

Oroande signaler har förts fram till diskussion om att
göra idrottsämnet frivilligt i gymnasieskolan. Förslaget
måste stoppas.

Elever, lärare och föräldrar upprörs över den
lättsinnighet och okunnighet som tycks ligga bakom ett
sådant förslag. Trots att idrottsämnet fortfarande är
obligatoriskt i gymnasieskolan visar den senaste tidens
arbetsundersökningar att det är de unga som oftast drabbas
av förslitningsskador i arbetslivet. De skador som ökat är
utslitna ryggar, värk i nacke, axlar och muskler. Drygt
hälften av de 80 000 personer som förra året fick sina
sjukdomar klassade som arbetsskador, hadae drabbats av
sådana besvär, enligt Riksförsäkringsverket.

Ökningen kan synas anmärkningsvärd med tanke på att
de tunga arbetena torde ha minskat i arbetslivet. Orsaken
till ökningen beror med all sannolikhet på att
nutidsmänniskan har utvecklat sina fysiska anlag dåligt.

Istället för att göra idrottsämnet frivlligt borde ämnet
förstärkas och ytterligare utvecklas till att bli det hälsoämne
som den nya läroplanen talar om. Sverige med vår
tradition -- från Ling, gymnastikens fader -- borde ha som
utgångspunkt att förstärka idrottsämnet i omsorg om den
unga generationen. Idrottslärare oroar sig nu för sina
elevers framtida fysiska fostran under gymnasietiden.

Vem ska ta hand om elevernas fysiska fostran? Ska
eleverna klara detta själva? Eller föräldrarna, har de
kunskap och tid? Eller blir det skolledningen och
skolstyrelsen?

Frågorna hopas kring ett ogenomtänkt förslag. Förslaget
bör kastas i papperskorgen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
idrottsämnet även fortsättningsvis skall vara obligatoriskt
även på gymnasienivå.

Stockholm den 24 januari 1991

Ulla Orring (fp)